En lördag. En frukost. En Fine.

Lördag och faktiskt inte en tillstymmelse av bakfylla trots ihärdigt intagande av rödvin på berget igår kväll. Dock har hostan tilltagit igen. You win some you lose some liksom.

Lördagen inleddes med en promenad i solen ned till mitt lilla centrum för att inhandla förnödenheter till mig och fröken katt. Jag skulle köpt kattmat igår men glömde det i mitt solnedgångsrus så Silver fick skinka till middag. Inte tror jag hon blev ledsen för det.

Nu har jag lockar i  håret och ska bege mig in mot staden för lördagsäventyr. Detta innefattar bland annat att heja på Fine som springer jubileumsmaran här i Stockholm idag. Så om vädret håller sig i skinnet finner du mig hejandes runt Ulriksdal vid middagstid. Heja Fine!

Den har en katt. Och en anka. Och en EKORRE!

Jag har hittat typ världens finaste tapet. Jag vill ha den överallt i mitt hem. Gärna bada i den och sova i den och ha den som pyjamas med. Kolla ekorren liksom! Sötast i världen.

Finns hos Målarmästarn i Enskede.

En rövare. Rödvin. Och en solnedgång.

Idag har jag hängt med Hanna. I mitt endofinkickande bestämde jag mig för att åka ut till hennes jobb i Söderort och hänga lite på eftermiddagen. Knappt hade jag hunnit dit så fick hon sluta för att det var så lugnt i butiken och det kändes ju liksom helt okej en fredag. Så vi åkte och försåg oss med lite gottigt från delikatessdisken och åkte hem till henne och festade loss på ost och kycklingspett och vattenmelon och rödvin och annat nommigt.

Sedan sa Hanna med bestämdhet ”Nej, nu tar vi vinet och går ut och sätter oss på Skinnarviksberget.” Och när Hanna säger något med den tonen, då gör man som Hanna säger. Så det gjorde vi. Sedan satt vi där på berget och tittade ut över ett vackert Stockholm i solnedgången, drack rödvin, lyssnade på smått melankolisk musik och pratade om sånt som är viktigt i livet. Som att sitta och titta på en solnedgång och känna att man lever.

Fina Hanna och picknickkorgen. <3

Stadshuset i solen.

Glada flickor.

Mycket vuxna och mogna flickor.

Sedan gick solen ner och bastuflotten åkte runt runt utan någon som helst koll och mål.

Och då blev det så här vackert.

Sedan blev vi kalla och ungdomarna runt oss bröliga så då tog vi våra vuxna bakändor och gick hem.

Titta hon springer – igen!

När jag skriver detta är jag fortfarande hög på endorfinerna från mitt första träningspass på en mindre evighet. Tänkte först att jag skulle ligga lågt med mina träningsambitioner här på bloggen för att dölja eventuella misslyckanden från omvärlden men vem tror jag att jag lurar? Det här med att ligga lågt har väl aldrig direkt varit min grej.

För några veckor sedan började Katta att jogga och någonstans där långt inne kände jag hur gnistan tändes igen. Minnet av hur bra jag mådde för två år sedan när jag joggade flera gånger i veckan och tränade med personlig tränare gjorde sig påmint. Få gånger i mitt liv har jag varit så peppad som jag var då. Och jag vill känna det igen.

Jag räknar mig själv åter igen som nybörjare, även om jag säkert har någon grundkondition som ligger där inne och pyr. Men jag tänker så här. Katta tipsade om det här ”Från 0-5 km på tolv veckor”-programmet hos FunBeat och det känns ju faktiskt överkomligt. Dessutom har jag läst lite ur Löparskolan på MarathonMias blogg och känner att motivationen börjar pumpa så smått i mig igen.

Så i morse snörde jag på mig skorna igen, för första gången på länge. I med lurarna och iväg. Solen sken och vinden smekte lite sådär lagom. I början var det skönt, härligt, jag blundade och log. Första 1-minutersintervallen gick bra, någonstans i andra började det bli jobbigt och runt tredje trodde jag att jag skulle halvdö. Totalt en halvtimme var jag ute, och sedan körde jag en halvtimmes styrketräning på det. Till saken hör också att jag inte är riktigt frisk från min förkylning än så var tvungen att stanna och hosta lite då och då. Men all in all är jag nöjd. Så nöjd att jag efter att jag klämt ut de sista krafterna ur magmusklerna på vardagsrumsgolvet började spontant skratta. För att sedan börja gråta. Men bra tårar för en gångs skull.

Men jaja. Nu skriver jag in träningspassen i kalendern och kanske eventuellt siktar på ToppLoppet i september. Nu får det vara nog med dumheterna. Nu ska jag och min kropp bli sams.

Champagne, anyone?

I måndags, innan mamma och Anna åkte hem, var vi en sväng ut till Gustavsberg och outlets för Villeroy & Boch samt Iittala. På V&B sålde de ut champagneglas för 99 kr istället för sedvanliga 550 för fyra stycken. Det får man väl ändå kalla fynd! Så det slog jag till på. Och champagnen står på kylning. Vad firar vi?

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier