Bloggflöde - Sida 518 av 635

Slottsäventyr på annan ort.

tisdag, 10 juli, 2012 4 kommentarer

När jag kom hem från Norrland i fredags tog jag med mig lillasyster och mamma till storstaden. Det rådde ju som sagt lite funderingar och bryderier runt vad vi skulle ta oss för denna gemensamma semesterstund. I slutändan blev det varken fjäll eller Öland, dock en något blygsam tripp runt Mälaren. I lördags tog vi sikte på Västerås.

Där finns nämligen Strömsholms Slott! I början var det en borg (vilket förklarar vallgraven) som byggdes av Gustav Vasa på 1550-talet men på 1670-talet piffades det om till ett modernt barockslott av Drottning Hedvig Eleonora.

Himla snitsigt ställe var det. Dock kallt så in i bängen. Vi hade sådan tur att vi fick en guide med oss en bit som berättade en massa om slottet och de som bott där. Jag älskar historia så jag tyckte det var alldeles fantastiskt.

Mamma läste på.

Här inne bodde kronprinsen (vilken av dem förtäljer inte historien). Dock fick vi höra en himla rolig myt om varför sängarna på den tiden var så korta. Ni förstår, på den tiden var humoralpatologin den förhärskande synen bland europeiska läkare, en teori om människans fysik som utvecklades i antikens Grekland och Rom, och var uppbyggd bl.a. kring att kroppen hade fyra kroppsvätskor.

Om det blev obalans i dessa så kunde det bli tokigt och det fanns således fyra ”humör” (diagnoser) för om man hade för mycket av någon av dessa och alltså inte var ”vid sunda vätskor”. Kolerisk (ilsken, hetlevrad, överskott av gul galla), melankolisk (känslig, deppig, överskott av svart galla), flegmatisk (trög, likgiltig, överskott av slem), sangvinisk (livlig, sorglös, överskott av blod).

Till saken. Om man låg ner och sov var man rädd för att dessa vätskor skulle blandas och skiten skulle träffa fläkten, så att säga. Därför säger alltså skrönan att man satt och sov. Därav korta sängar. Kort historia lång etc. Himla spännande.

Längst upp i slottet fanns en flott kapell där ett par senare den dagen skulle vigas.

Rött kändes väldigt vågat för ett helt rum. Men då var där mest bilder på hästar också. Vasa (eller vem det nu var) hade tydligen en thing för dem.

Invid slottet hittade jag ett får. Han var väldigt kelig och tryckte sig mot stängslet för att få en bit av La Linda.

Sedan åt vi pannkakor och drack äppelmust gjord på äpplen från Gripsholms slott. Mycket flott. Sedan åkte vi vidare och åt galet god Thaimat på Thai Garden och tittade på segelbåtar i Strängnäs hamn.

Anna var mycket nöjd.

Och jag fick öl, så även jag hade lite att klaga över.

Och så mamma. Och sedan åkte vi hem!

Spotify: 12 Stjärnmärkta 2012 #5

tisdag, 10 juli, 2012 Inga kommentarer

Hej! Alltså. Den här månaden har det blivit mycket sommarklassiker och en liten förälskelse med förra årets sommarspellista. Men lite nytt har jag klämt in, en och annan sommarplåga och någon ny diamant (Tallest Man on Earth!).

Så, varsågod, här är låtarna jag knarkat lite extra under juni.

Övik semester edition: Familjen. Staden. Grillen. Hammocken.

tisdag, 10 juli, 2012 Inga kommentarer

Hej bloggen. Nu är jag här igen. Det har varit en sisådär 10 dagar av konstant rännande och bilande och aktiviteter och det har varit toktrevligt men när mamma och Anna åkte hem idag så däckade jag på soffan och stensov i fyra timmar. Den här fröken är inte riktigt van konstant sällskap och hitta-på-grejer-mode hela tiden. Men i slutändan ändå mycket nöjd med resultatet.

Så nu ska jag börja uppdatera er om vad jag haft för mig den här första sisådär en-och-en-halv-veckan av semestern. Vi börjar i Övik.

Ni har ni ju redan sett mig grilla och pussa på bebisar som ett tok. Samt åka tåg med mormor och morfar. Resten av veckan var det mest sol, grill, hammock, loppisfyndande och mys med familjen som gällde. Det behövs inte riktigt några fler ord för det, mest bilder.

Övik semester edition: 13 years comin’

söndag, 8 juli, 2012 Inga kommentarer

Det är ganska precis 13 år sedan Botniabanan började byggas, tågrälsen för höghastighetståg som skulle fortsätta banan från Härnösand, förbi Övik och upp till Umeå. Mormor har sedan dess önskat och pratat och tjatat om att hon en vacker dag skulle få åka tåg på den banan. Men banarbetet drog ut på tiden och hälsan började vackla och mormor började så smått, med sina 80+ år på nacken, ge upp hoppet om den här tågresan. ”Jag kommer nog inte få leva att se den dagen”, lät det, aningen modslaget.

Men så nu, i torsdags, var det äntligen dags. För både mormor och morfar var det inte mindre än 65 år sedan de åkte tåg sist, så både hastigheten och standarden hade förändrats en aning. De var båda som små barn på julafton. Leenden till örsnibbarna och stora ögon. Fnitter och pekande fingrar. ”Är E4:an dääär?”. Det var helt fantastiskt att se.

Så vi åkte till Umeå. En timme med tåg. Åt potatisbakelse och drack kaffe på café. Och så åkte vi hem igen. De få timmarna kommer de leva på ett bra tag. Att det ska vara så enkelt. Även om det tog 13 år.

Lite så här såg tågäventyret ut.

Övik semester edition: Vänner och bebisar

lördag, 7 juli, 2012 Inga kommentarer

Semestern i Övik blev en aning kortare än beräknat men jag hann ändå klämma in en massa härlig kvalitetstid med mina vänner. Och deras triljoner bebisar. Eftersom jag är hemma alldeles för sällan så hinner ju de små liven växa en halvmeter mellan gångerna jag får se dem.

Varning alltså. Massvis med bebisar och småstadsidyll följer. Men även en rolig bordsduksbild.

Min ursöta lilla gudsom Lukas har fått en lika söt lillebror i Linus. De gillar båda gungorna alldeles rysligt och skrattar tokmycket.

Linus och jag kelade en himla massa och så fick jag och mamma Maria lite tid att prata och bara vara hon och jag en stund.

Sedan fick jag grilla med Jessica och hennes lilla familj. Hasse var grillmästare och Hobbe övervakade arbetet. Vi åt gott och drack öl och pratade ikapp oss på livet.

Frank hade parkerats ute på filt på gräsmattan. Toksöt liten unge.

Silea har blivit en stor dam. En mycket bestämd sådan som vet precis hur saker och ting ska gå till. Och när mamma inte har tid att natta henne för att jag är på besök, då blir det onda ögat och ingen godnattkram. Men det är väl lite så det är att vara tre år.

Min sista kväll i Övik åkte jag hem till allra bästa Jenny och grillade lite till. Hon har eget grönsaksland på bakgården. Och ett staket. Jag dör på idyllen.