Tårar som rinner i motvind.

Jag känner ibland att hela jag är som att jag går i motvind. Framåtlutad, för att det blåser så hårt, kämpar jag mig framåt. Och jag ser liksom inte var jag är på väg för jag kisar och det rinner i ögonen. Som att jag kämpar mot något osynligt. Och jag blir förbannad för att jag kan inte göra någonting alls för att få det att sluta blåsa.

Men så helt plötsligt, för en sekund, ställer man sig upprätt. Det blir vindstilla och man ser sig omkring. Och allt blir lugnt. Och man ser allt klart och allt känns överkomligt och fint. Och det varar inte mer än ett ögonblick men där och då känns livet harmoniskt. Görbart.

Den här läxan kämpar jag med just nu. Att acceptera det jag inte kan förändra. Att försöka styra om energin och lägga den på mig själv. Bryta destruktiva mönster och skapa nya som ger mig kraft. Ta reda på vad jag jag mår bra av och hur jag ska få mitt liv att bli det bästa liv jag kan leva. För mig och ingen annan.

Jag börjar se ljuset i slutet på tunneln.

Sex barer. Sex #öl.

På semestern är det ju nästan obligatoriskt att dricka öl. En aktivitet som jag hittills inte ägnat mig sådär överdrivet mycket åt. Men så igår hade PA bjudit med mig att dricka nämnda dryck med honom och Camilla och det kändes ju som ett ypperligt tillfälle för att kalasa lite på sommarstockholm.

Det blev lite av en turné, vi började på de fina ölställena och jobbade oss nedåt i rang (och prisklass). Ett vinnande koncept, om jag får säga det själv. Lite så här såg det ut.

PA var himla glad att vara hemma i storstaden efter en vecka på landet.

Vi började på OT. Jag drack en öl som hette ”Clown Juice”. Den är hädan efter min favoritöl, enbart baserat på namnet.

Camilla var med och mycket nöjd med att vara civil igen efter ett år av politiska uppdrag.

Efter en öl gick vi vidare till Old Beefeater Inn där vi också fick oss en schnitzel. Något som enligt Kaveh var alldeles toksnuskigt.

Där joinade Hanna, Jessica, Martin och Jenny kalaset.

Camilla drack en öl som var lite som en glass.

Sedan tog Jessica rodret och vi styrde vidare längs Götgatan.

Nästa hak var Tiffany's med världens mest otrevliga barpersonal. Hit går jag inte igen. Kaveh ser ut att hålla med mig. Och Fredrik är nu också med i leken!

Martin var lite läskig och så pratade vi om kärlek och sånt. Sånt är ju faktiskt läskigt.

Hanna hade även hon med sig kameran denna afton. Ingen aning vad som fastnade på den dock.

Sedan bar det av till Patrick's. Camilla, PA och Fredrik passade på att kramas utanför.

Och sedan hade jag och Camilla ett litet förhör med Fredrik angående ett visst DM som tydligen hamnat tokfel. Vi var dock värdelösa på det för vi fick inte hur honom nånting alls.

Martin och Jenny kramades lite i soffan. Och sedan gick vi till Charles Dickens där jag konstigt nog inte tog en enda bild. Jag sjöng dock Disney-låtar med Martin och de andra ville slå oss lite.

En efter en droppade folk av och till slut var det bara jag och Martin kvar. Då gick vi till Nada och försökte köpa tavlor. Det kan man tydligen inte göra klockan ett på natten en onsdag. Så vi får ta det en annan dag.

Sedan följde Martin mig till bussen med något ostadiga steg och så var den kvällen slut. En himla rolig afton.

I blodet. I luften.

Jag suger i mig giftet inatt. Det hade lika gärna kunna varit din själ.
Lika beroendeframkallande. Lika lustingivande.

Jag trycker fimpen mot glaset. Dödar glöden. Dödar oss. Tar en klunk av rödvinet,
låter blodet från mitt hjärta rinna ned längs min strupe.

Jag undrar om det ens är din varelse jag saknar, eller bara din vålnad, en illusion av dig,
frammanad av min längtande, bultande kropp.

Mina fingrar luktar tobak. Min andedräkt alkohol.
De enda tecknen på att något av detta är verkligt.

Smekningen på min kind är den av en ängels. Fast en djävuls.

Vi är ensamma inatt. Vi och bruset från allt det som aldrig fanns.
Som frammanades i längtan och desperation.

Jag blöder kärlek och saknad. Jag andas framtid och hopp.

När La Linda lärde sig laga pannkakor.

Innan mamma åkte hem igår passade hon på att förmana mig. ”Du MÅSTE äta upp jordgubbarna som är i kylen idag, annars blir de dåliga!”. Och ja' ba' ”Åhhhh, nej, MÅSTE jag äta mer jordgubbar!!??”. Eller inte.

Framåt kvällen blev jag rysligt sugen på pannkakor. Problemet är att jag inte vet hur man gör pannkakor. Korrekt. Jag är 32 år gammal och har aldrig gjort pannkakor. Fram tills igår.

Så. Fram med Google och ”Amerikanska Pannkakor” klockan halv nio på kvällen. Hitta ett lysande recept och med Mark som amerikansk coach över Skype så fick jag ihop miraklet nedan. Tillsammans med en klick grädde, lite glass och ”The Bachelorette” så blev det en alldeles lysande afton.

Att pannkakorna vid läggdags sedan försökte mörda mig inifrån, Alien-style, det pratar vi inte om.

Inredning: Nytt i köket!

Titta! Ett riktigt köksbord! Under de fyra år jag bott i den här lägenheten har jag haft ett sånt där litet fyrkantigt bord, i vitt och stål, och jag har nog hatat det varje dag. Att det skulle ta fyra år för att ett vackert bord i massivt trä skulle få flytta in är lite av en skam, men nu är dagen här och den kräver ett litet halleluja. Nu ska jag bara plocka ihop det perfekta omaka gänget stolar på loppisar och sedan blir det middag hos mig varje dag.

Jag är även lite kär i tavlan, köpte den på en loppis i Övik förra veckan för 25 kronor, inramad och allt. Det är en reklamaffisch för Tivoli i Köpenhamn från 1982. Jag tycker den är så fin. Alla borde få ha en flygande häst i köket.

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier