Alltid jag. Aldrig jag.

Avdomnad. Avslappnad. Ett ekande skal som vibrerar. Så trött. Men med tacksamheten över att få känna.

Tom. Översvämmad.

Jag vet hur man gör. Jag skrev handboken. Jag förstår bara inte varför. Varför jag. Hela tiden jag.
Aldrig jag.

Tårarna sinar. Uppgivenheten tar över. Alla känslor river som meterlånga klor i själen. Det gör för ont.
Jag är så trött på att det gör ont.

Finns jag ens om jag bara är jag? Som trädet i skogen står jag där tyst och svajar utan publik.

Klockan tickar. Utan att ta hänsyn till mitt handikapp fortsätter tiden brutalt att ta stora hästkliv framför mig.
Bort från mig.

Med så mycket kvar att säga tar tystnaden över. För valet är aldrig mitt.

I lugnets vacuum.

När jag inte tänker exploderar själen. När jag bara känner finns bara jag och ingenting alls.
Det enda som hörs är alltet och tomheten.

I lugnet vibrerar köttet som gör min kropp. Allt jag vill och allt jag är blir till en längtande massa av materia.

Jag vilar. För en jävla gångs skull vilar jag. Jag vet inte hur länge det varar.
Så jag andas. Finns. Tittar. Känner. Gråter. Är.

Jag är lugn. Jag är saknad och längtan. Jag är nuet och alltet. Jag är flyktig och för evigt.
Och vi älskar varandra.

Kärlek. Inatt känner jag kärlek. Till fåglarna som sjunger. Till de tysta rösterna.
Till de avlägsna kropparna. Våra själar är eniga.

En bra fredag. En tokbra fredag.

Efter en massa skit och pissdagar som inte alls vill samarbeta så kommer en sådan där lysande fredag. Då man vaknar och undrar var ångesten tagit vägen men man tänker inte tillräckligt länge på det för att framkalla den utan kliver bara upp och åker till psykologen som säger att man ”oroar sig för mycket” men man gräver inte ner sig i det heller utan går med ganska lätta steg mot staden och lunchar med fina vännen.

Sedan åker man till jobbet och det går himla bra att jobba och kroppen skakar inte sådär tokmycket utan man får saker gjort och man skrattar och man får krama på gamla kollegan som kommit och hälsat på.

Och så går man och dricker bubbel med kollegorna och sedan får man dricka öl med tokfina vänner och skrika åt fotboll och dricka goda drinkar och spontandansa lite och skratta tokmycket och pussas lite och sedan får man gå hem och ha lite efterfest när solen går upp och man är dum i huvudet och dricker rödvin och vännerna övernattar på soffan och sedan somnar man klockan fyra till en brinnande himmel.

Så kan en tokfin fredag se ut. Och här kommer bildbeviset.

Bästa Hannah ser jag alldeles för sällan. Vi åt lunch på Espresso House vid Stureplan.

Det är antingen nyöppnat eller så har de gjort om det, det är iaf tokfint där inne. Mycket mysigt.

Jag hade på mig bordsduksklänningen.

Efter jobbet drack jag cava och åt enorm kanelbulle med Jenny och Lina.

Sedan tog jag med Jenny och drack öl i klassisk pubmiljö på Black & Brown.

Och så kom PA med! Han beställde en hink med öl.

Sedan åkte vi hem till Martin. Där drinkades det och tittades på fotboll och gastades och sedan kanske det gräts lite med när det inte gick så bra.

PA och Jenny var så klart med också.

Och jag och Gustav matchade alldeles ypperligt fint och jag drack Old Fashioned som Martin bartendrade ihop som ett proffs.

Och så pussade jag lite på PA.

Och sedan, som sig bör, hamnade vi på Nada.

Johan var med då också. Jag vet ärligt talat inte riktigt vad han gör bakom den där skjortan.

Finaste!

Och sedan åkte jag, Jenny och PA hem till mig och drack rödvin (för det gör man tydligen mitt i natten) och när vi gick och la oss klockan fyra på morgonen såg himlen ut så här.

Jobb och pussar och vänner och sånt fint.

Hörrni. Det här blev en ganska fin dag till slut. Mötade på Östermalm på förmiddagen. Kände en liten bris av jobbpepp vilket var otroligt skönt. Åkte sedan till kontoret och gjorde ett par timmar, totalt fem timmars jobb idag, vilket nog är lite rekord under sjukskrivningstiden. Lite skakig i knäna och rusig hjärna mest hela tiden, men höll schabraket i schack.

Efter jobbet åkte jag till Skägget (previously known as Den Skäggige Mannen, men nu blev jag lat) och kramade lite på honom för han är lite trasig och inte så kry. Pratade av mig lite om sånt som gnagt de senaste dagarna. Ni förstår, när man precis träffats och båda är lite stötta i kanterna är det som lite svårt att veta hur man fungerar. Men nu har jag ju som lärt mig det här fina med kommunikation, det är ju så mycket lättare att bara fråga än att försöka gissa. Fin grej, det där med att prata.

På kvällskvisten åkte jag en sväng till Bleckan, tog en öl eller två och kramade lite på fint folk. Det blev dock en tidig kväll på grund av lång dag och ingen som helst lust att bli ens lite full. Eller se folk bli fulla.

Så nu sitter jag här med min kopp te, okynnessurfar reor och lägger lite för mycket fina klänningar i varukorgar till höger och vänster. Och lyssnar på ett alldeles lysande nytt fynd, The Tallest Man on Earth. Perfekt sent-på-kvällen-mysmusik.

Hoppas ni har haft en fin kväll. Puss och kel och sånt.

Hej och hå och torsdagsförmiddag.

Lite så här är livet idag. Konstigt hur olika dagar framkallar helt olika ångestkänslor. I måndags fastnade jag på en bänk bland en massa folk för att jag inte kunde gå till jobbet. Idag kunde jag inte ta mig till jobbet fort nog för att slippa allt folk. Sa någon berg-och-dalbana?

Så här såg vägen till jobbet ut på Twitter.

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier