Movie Monday: Filmtips re-cap

Idag får ni en liten snabbrepris över de filmer jag sett på sistone (eller typ det senaste halvåret, får skärpa till mig). Enjoy!

The Philadelphia Story – * * * *
Det här är klassiker i den sanna benämningen. Svart/vitt, stilige Cary Grant, galet roliga James Stewart och den magiska Katherine Hepburn. Skrattade så jag grät. (Trailer)

Sherlock Holmes: A Game of Shadows – * * *
Gillade Robert Downey Jr. Gillade inte Noomi Rapace. Snygg, underhållande. Dock inget man minns. (Trailer)

Carnage – * * * *
Fantastiskt komediskådespeleri av samtliga inblandade och mycket bra manus. Det krävs en stark kvartett för att hålla igång en hel film i ett vardagsrum. (Trailer)

Drive – * * *
Snygg, välspelad och speciell. Nivån av våld drar dock ned betyget. Jag hade väldigt höga förväntningar, något som förmodligen låg upplevelsen i fatet. (Trailer)

The Ides of March – * * * *
En mycket positiv överraskning. Clooney lyckas med konststycket att både regissera och agera i en film. Och göra det bra. Ryan Gosling är lysande. Också mycket bra prestation av Evan Rachel Wood. Filmen har bra tempo, bra skådespelarprestationer och en mycket bra manus. Bra film, rakt av. Läs hela min recension här. (Trailer)

My week with Marilyn – * * * *
Michelle Williams är briljant. Hon fångar sårbarheten och den sköra sidan hos Marilyn, en kvinna som inte alls trivdes i rollen som stjärna utan helst av allt ville bli en “riktig” skådespelerska. Hennes röst är släpig och förförande, hennes blick rädd och vilsen. (Trailer)

Moneyball – * * *
Gillar man baseball så är detta säkert en kanonfilm. Men för mig som inte fattar baseball är det för tekniskt och för mycket sportnörderi. Jonah Hill är bäst. (Trailer)

The Iron Lady – * * *
Meryl Streep är fantastisk. Tyvärr håller inte riktigt filmen som helhet Meryl’s felfria nivå. Den är ganska rörig och lite för hoppig med sina tillbakablickar och försök att hänga med i de politiska svängarna. Det känns stressat. Läs hela min recension här. (Trailer)

The only real pain your heart can ever know, is the feeling of regret.

Jag har fastnat i låttextträsket (långtttt ord) igen. Jewel är bra på sånt.

Cause the only real pain your heart can ever know
Is the sorrow of regret
When you don't let your feelings show

So did you say it
Did you mean it
Did you lay it on the line
Did you make it count
Did you look 'em in the eye
Did they feel it
Did you say it in time
Did you say it out loud

'cause if you did hun
Then you've lived some
That feeling inside
That's called satisfied

Jewel – Satisfied.

Ost, vin och tokroligheter.

I lördags var jag bjuden hem till Christian för ost- och vinkväll. Fredrik hade fyllt år så vi skulle fira honom med hans favorittingest i hela vida världen – ost. Och då kommer ju vinet nära inpå. Jag hade tidigare på dagen varit på Retromässan och sedan på en finfin ostbutik på Hornsgatan (mer om detta senare) och köpt alldeles galet goda ostar.

Hamid, Emilia, Christian, Fredrik och Isabelle var på plats. Vin och ost i överflöd, en dekadens utan dess like.

Fredrik ser himla nöjd ut. Och Isabelle hade med sig jordgubbar som såg ut som tumvantar.

Sedan åkte jag och Hamid in till Nada. Vi skulle nämligen fira att Hanna kommit hem till Sverige igen efter en himla massa månader i Thailand. Det är så fasligt härligt att jag får stora dåndimpen. Christian var också där så vi kramades som vanligt.

Efter ett tag kom Fredrik också. När han hade ätit klart ost kan man tänka. Om man någonsin blir klar med det.

Och så kom Martin. Han och Christian var lite ghetto. De gjorde det himla bra.

Erica och PA var också där. Så jag våldskramade lite på dem.

Sedan kom Christian på att eftersom han är så himla lång kan han ta jätteroliga bilder ovanför på allihopa. Så då gjorde vi det resten av kvällen. Jag, Erica, Hanna, Oscar och Christian.

Jessica och Hamid.

Hanna och Oscar.

Jag och Hanna.

PA och Jenny.

Erica och Christian.

Och sedan åkte jag hem och somnade inte på bussen men tjejen bredvid somnade på min axel och vaknade sedan hållplatsen innan hon skulle av. Skillz!

En fredag. Tre anhalter. En Old Fashioned.

I fredags hängde jag med kollegorna till Östermalm för att avtacknings-aw:a lite med Diana som slutade hos oss i veckan. Östermalm är inte riktigt mina hoods så jag var lite rädd. Men kollegorna skyddade mig.

Vi hamnade på Hotellet. Där åt jag Toast Skagen och drack finfin Petit Chablis.

Min egen Disneyprinsessa Lina var med.

Och vackra Rebecka.

Jag gömde mig lite bakom Andreas.

Tjejligan; Lina, Lina, Diana, jag och Rebecka.

Sedan åkte vi vidare till Norrmalm där Saras företag SearchMe hade invigningsfest. Sara sparkade virtuella bollar.

Jesper var jättelång som vanligt.

Och Åke hade finast skägg.

Efter det åkte vi till Skeppsbron och Reisen där Emelie hade lite födelsedagskalas. Tårtan var poppis.

Fredrik och Jenny var där.

Och så kom Christian och kramade på mig.

Med sig hade han så klart bästa Erica.

Och så drack jag en ruskigt fin Old Fashioned och gick hem i regn som luktade gurka och pratade i telefon mitt i natten. En konstigt fin afton.

#bleckan. Bilderna talar för sig själva.

Idag är jag lite för tung i huvudet och orkar inte komma på finurliga bildtexter. Men ni fattar poängen. Bleckan, kärlek, skratt och öl. Typ så. Varsågod.

 

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier