Torsdag. Bleckan. Och fisksaliv.

Fine var först på plats denna torsdag. Det var hon, lakritsfiskarna och de ”civila”. Sådana som inte twittrar alltså.

Emelie var där och hon hade med sig sin smurfkompis.

Till slut kom Floris också. Eller som Christian sa: ”Om ”Att komma till #bleckan” hade varit en OS-gren hade Florsocker inte ens kvalat i Korpenuttagningen.” Det betyder att hon alltid är jättesen.

Så här såg Fines lakritsfiskar ut. Jag har en stark känsla att det var dessa som gjorde att hennes fot somnade.

Säg hej till Fredrik!

Efter ett tag kom Martin. Han berättade en jättekonstig historia om biblar som ingen förstod. Det var kanske meningen att den skulle vara rolig, det framgick inte riktigt.

Han antecknade lite till en dikt som han ska skriva om när Fredrik hällde öl på sig själv.

Jag hamnade mitt i en brilldubbelmacka med Veronica och Christian. Det var mysigt.

Floris gillade också lakritsfiskarna. Sedan lade hon beslag på min telefon. Det fick förödande konsekvenser.

Emelie och Stefan kramades.

Victor var inte riktigt fullt så lugn och ofarlig som bilden kan antyda.

Fin torsdag. Som alltid.

Tankar om tid

Hej bloggen. Hur mår du? Jag mår bra.

Eller bra. Bra och bra. Allt är ju relativt. För ärligt talat bloggen så är det lite mycket i huvudet just nu. Mycket på jobbet. Mycket i livet. Och det är ju inte så att jag klagar. För jag gillar ju mycket. När det snurrar och har sig. När det är mycket i kalendern och de där bollarna i luften bara svischar runt huvudet.

Men jag önskar jag hade lite mer tid. Tid att tänka efter. Känna efter. Tid att läsa och se där filmerna jag velat se ett tag. Ta tag i de där projekten som jag skjuter upp hela tiden. Tid att bli lite mer strukturerad. Både inuti och utanpå. För magkatarren är arg. Och kaninhjärtat är lite för uppe i varv då och då. Och kroppen är överlag ganska trött.

Men först ska jag till New York. Och sedan blir det avskedsfest för Floris som åker till Australien. Och så blir det Göteborg. Och någonstans i allt det här ska jag försöka sälja min bil. Känner du någon som vill ha världens finaste Hynda? Men sedan. Då jäklar ska det bli ordning på torpet. Eller hur?

Våffelsöndag

Denna fina söndagskväll har jag spenderat i en lägenhet i söderort där jag blivit bjuden på våfflor.

Det var PA som bjudit in till den numera traditionsenliga våffelsöndagen.

Han hade en väldigt fin lägenhet där bland annat den här hatten bodde.

Floris var också med och åt våfflor. Hon ska snart åka till Australien i ett år så jag tar alla tillfällen att krama på henne.

Anna.

Vi pratade om superkrafter och vad vi skulle göra om vi kunde stanna tiden. Floris skulle stjäla godis och alkohol och jag skulle dra ned byxorna på folk för att sedan se dem falla som plockepinn. Anna skulle se till att alltid komma i tid. Människor är olika om man säger så.

En liten whiskey senare åkte jag hem och smådäckade i soffan. Och så var det med det.

Lördagskalas

Igår åkte jag till Skanstull och satte mig i ett kök på Ringvägen.

Där fick jag rödvin och köttfärssås..

..av Carin! Hon har äntligen kommit hem från ännu ett utlandsjobb. På resan hade hon köpt rosa cigaretter.

Som välkommen hem-present från våra fina vänner hade hon fått en flyttkartong med popcorn. Jättemycket popcorn.

Jag piffade hår och hade ny, grön klänning på mig.

Och sedan kom PA. Han hade champagne med sig. Vi gillar PA.

Vi skulle filma när han öppnade champagnen och korken flög över hela köket. Och så pratade vi nätdejting och twitter. Så klart. Så här såg det ut.

Så åkte vi på födelsedagskalas. Christian var där och fin i slips och kavaj.

Och finaste Hanna. Hon dansade glatt till gamla Caroladängor.

PA och jag drack bubbel och fylleringde till stackars Martin som ville sova. Och sedan gick PA hem och jag dansade indisk dans med indier. Jag tror de var indier i alla fall. Så himla roligt.

När det blev jättesent åkte jag hemåt och sprang på den här magiska utsikten över Gamla Stan. En himla fin kväll.

Bildregn från Bleckan

Det allra bästa med torsdagarna på Bleckan är att man förmodligen lägger till minst en tre-fyra år på sitt liv på grund av att man merparten av kvällen ligger dubbelvikt och skrattar så man gråter. Efteråt vet man inte riktigt åt vad men man minns känslan. Den bästa av känslor.

Håll i er för nu blir det bildregn.

Den här torsdagen var PA med. Han fiskade fram ett skohorn ur väskan. Det tyckte jag var lite spännande.

Micke var också på plats. Han hade fin tröja.

Per matchade inredningen och var kelsugen.

Christian var nyklippt.

Och Emelie sällskapade med en småkåt smurf som kröp ned i hennes urringning med jämna mellanrum.

Martin och jag, det gick lite upp och ned. Först tänkte han slå mig. Eller egentligen vifta med sin halsduk i mitt ansikte men det ser ut som om han tänkte giva mig på moppo.

Sedan så stirrade vi ut i intet. Någon slags status quo.

Sedan blev vi glada och sams igen. Det var innan han jämförde mig en rebus som innehöll orden åsna och ost.

Det firade vi med att klippa bort en lock från hans hår och använda som mustasch.

Vissa var lite skeptiska till händelseutvecklingen.

Per och Hamid blev nästan lite fientliga.

Sedan skulle Martin visa PA hur man svingar på sig kavajen på bästa Martin ”Jed Bartlet” Sheen-vis. Det gick sådär.

Och sedan togs kvällens roligaste bild där ingen ser normal ut. Varsågod för ännu en Bleckan-kväll till historieböckerna.

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier