Bloggflöde - Sida 583 av 635

En söndag på Fotografiska

tisdag, 20 september, 2011 2 kommentarer

Med tanke på att jag drack typ en hink sangria på Fines födelsedagsfest i lördags så anser jag att det var en blandning av en bedrift och ett mirakel att jag inte bara lyckades släpa mig ur sängen i söndags men även lyckades förflytta mitt sorgliga lekamen in till staden och möta upp Mia för en tur på Fotografiska. Det var ett par spännande utställningar som hade sin sista dag igår så det var bara att snällt rätta sig in i ledet.

Bland annat Mapplethorpe ställs ut just nu. Håller på till 2:a oktober.

Det blåste en himla massa vid vattnet.

Mapplethorpe bestod av en massa självporträtt och en massa snoppar. En aning förenklat but you get the picture.

Och så var det nordiska kvinnor i Chanel. Den här bilden var så himla fin.

Och så Liu Bolin, The Invisible Man. Han som målat in sig i bilder. Käckt värre.

I shopen fanns fina anteckningsböcker. Bland annat en som hette ”Bloggers I met and liked”. Passade oss himla bra.

På vägen ut fick man lämna sin lilla biljett på en mycket färgglad tavla.

Och så sken solen. En fin söndag trots huvudvärken från helvetet. Tack för det televerket.

En torsdag på stan.

fredag, 16 september, 2011 Inga kommentarer

Det här med att jag inte bloggat sedan i söndags. Och att jag kan inte ens skylla på att jag varit så upptagen och inte hunnit och är så viktig och busy och hej och hå. Nej då. Jag har helt enkelt inte gjort något som är värdigt ett blogginlägg. Jo, i måndags var jag på bio, men det inlägget kommer när jag orkar formulera tillräckligt många väl valda ord för att skriva ihop en liten recension.

Nej, jag har helt enkelt kört så slut på min hjärna på jobbet att jag inte orkat med kvällsaktiviteter. Och samma tempo kommer det bli nästa vecka. Fast då har jag kvällsaktiviteter inbokade varenda kväll. Kommer bli mycket intressant och se var jag landar nästa helg. Narnia?

Igår kröp jag i alla fall iväg för att träffa lite vänner och dricka 1 (ETT!!) glas vin. Okej, det slank ned en öl också, men i det stora hela var det en väldigt lugn kväll. Mitt vanliga överenergiska jag hade tagit semester för kvällen. Om man räknar bort en fnitter attack på Papa Grappa över ett mycket bristfälligt Göteborgsskämt. Och det gör man ju.

Först blev det middag på Papa Grappa. Christian och Veronica var med.

Sedan var det #dolorestorsdag på Nada. Deras vägg är himla fin.

Per och Ellinor var på sitt allra bästa humör.

Det var lite mörkt så Christian hjälpte till med ljussättningen.

Martin kom förbi. Hej!

Sedan hamnade Christians glasögon lite på sniskan.

Sådärja.

Och så kom Samuel förbi. Han blev lite suddig men hade fint skägg så det gör inget.

Sedan gjorde jag inte en utan TVÅ djupdykningar på vägen till bussen på grund av klackar trots nästan ingen alkohol alls innanför västen. Då var det tur att jag hade promenadsällskap som tog emot mig. Jag trivs bättre utan hjärnskakning och skrubbsår.

Bagelsöndag och 1-årskalas.

söndag, 11 september, 2011 2 kommentarer

Idag är det precis ett år sedan jag träffade Jessica första gången. Den där första kvällen med det lilla svenska gänget i New York som jag valde att döpa till Swepack. När vi åt risotto på Jo's, drack en massa vin i min lägenhet och drinkade på Grand Street.

Sedan dess har hon blivit en av de bästa människorna i mitt liv. En sådan som är ärlig men inte elak. Som ger bra råd även om de inte är de lättaste att följa. Som ger mig den sparken i rumpan jag ibland behöver (och förtjänar). Men som också stöttar, lyssnar och dricker alldeles för mycket vin med en. En sådan som skrattar med en. Och som man aldrig behöver skämmas inför.

Denna söndag sken solen när jag gick hemifrån och luften var septembervarm.

Jessie klädde sig passande och vi åt bagels. Det kändes liksom rätt.

Och så drack vi te och pratade om New York, minnen och pojkar. Sånt där som man gör på söndagar, ni vet.

Älskar kladdväggen på Bagel Street Café.

New York hemma hos mig.

söndag, 11 september, 2011 4 kommentarer

Tio år går väldigt fort. Men samtidigt är det oceaner av tid under vilka i stort sett hela mitt vuxna liv utspelat sig.

Jag har, så länge jag kan minnas, haft en förkärlek för New York som inte riktigt kan förklaras. Det är en känsla. Av liv, av hopp, av möjligheter och spänning. Mina favoritkvällar i New York förra hösten var de när jag fick promenera hem genom en vibrerande stad, lyssna på ljuden, lufta på dofterna, se människorna. Känna.

I min lägenhet kan man inte missa denna smärre besatthet för den fantastiska staden i väst. Varsågod för en liten inblick i mitt New York-nedsmetade hem.

Det här vykortet köpte jag på en loppmarknad i East Village. Det är daterat 1945 och på baksidan står det ”The town is as lively as ever”. Sådana inblickar i historia och andras liv ger mig lite gåshud.

I hallen hänger den här enorma tavlan som tar upp hela väggen. Känns lite som att stå på ett tak och blicka ut över staden.

Jag är inte mycket för souvenirer (förutom mina kylskåpsmagneter) men den här lilla snögloben som jag köpte i China Town fick följa med från New York. Och Ganesha fick följa med hem från Bali.

Den här tre-delade tavlan känns lite sådär old-school New York. ”Singing in the rain” möter Katherine Hepburn typ.

Ett äpple som jag köpte på julmarknaden i Bryant Park. Och den bästa påminnelsen bredvid.

Och så klart skumgummikronan som jag dog skämsdöden för när jag köpte den i China Town inför Halloweenfesten i Queens. Men DJ:en på Calico Jack's uppskattade den i alla fall.

The Philadelphia Story

söndag, 11 september, 2011 Inga kommentarer

Igår låg jag i en soffa på Söder hela eftermiddagen och skrattade så tårarna rann åt diverse underhållning på det mycket avancerade mediamonstret mitt emot. Den minst sagt lyxiga powerbrunchen som serverades ackompanjerades av en film som jag velat se väldigt länge, ”The Philadelphia Story”, från 1940. Det här är klassiker i den sanna benämningen. Svart/vitt, stilige Cary Grant, galet roliga James Stewart och den magiska Katherine Hepburn.

Och jag vet inte om det var alkoholångorna som hängde sig kvar från fredagen eller ett upptrissande sällskap som fnittrade så han skakade, men jag skrattade så jag grät. James och Kate gör fantastiskt roliga fyllon på film. Och inte nog med det, alla är så stiliga och vackra i filmen att man får dåndimpen. Klassiska filmstjärnor, de görs inte på det sättet längre.

Sällskapet gav den 8/10 och jag är nog beredd att skriva under på det betyget. Se den, gärna en lördag eftermiddag tillsammans med en galet god brunch, då kan jag nästan garantera en vinnande dag.

En söndag på Fotografiska

En torsdag på stan.

Bagelsöndag och 1-årskalas.

New York hemma hos mig.

The Philadelphia Story

Poddar

Gratis guide!

Translate

Senaste kommentarer

Arkiv

Kategorier

Ska vi hålla kontakten?