En annan historia

Jag gillar loppis. Känslan av att inte bara fynda, utan att hitta en sak som bara skriker ”ta med mig hem!” och sedan för alltid ha ett minne sammankopplat med den saken. Och även om det är lite motsägelsefullt så är jag alltid både lite mer stolt över saker jag köpt på loppis, samt lite mer kräsen angående vad som får följa med hem. När man köper begagnat så känns det personligare på något vis. Det är lite fint med sådant som har en historia.

Här är några av fynden jag gjort i sommar (och ett från förra sommaren).

Den här bokhyllan från 60-talet hittade jag i Övik i somras. Det var kärlek vid första ögonkastet. Den är skönt ovanlig och fantastiskt vacker. Det var dock ett äventyr att skruva isär den på loppisen och få med sig den till Stockholm till slut.

Båda dessa hittade jag också i Övik. En sockerskål och ett gäng äggkoppar. Jag ägde inga äggkoppar innan och köpte 4 stycken för 4 kronor. Bra kurs.

Nu när jag tänker efter så är typ alla mina loppisfynd från Övik. De har bra skit där uppe. De här tallrikarna är från Höganäs och kostade en femma styck. Förmodligen för att de bara hade tre. Men det är lite charmigt med ojämnt. Jag undrar hur stor kalabalik det blev när den fjärde gick i backen i sitt gamla hem.

Och så min pride and joy. Den lilla, lilla kikaren. Som är en sådan som man drar isär för att zooma ut. Lite bucklig och så där. Älskart.

Hemmakontor

Så här ser dagens kontor ut. En av de stora fördelarna med att jobba som webmaster är att, när man känner sig som en slemblobba och helst inte vill att folk ska se en, då kan man ta med sig datorn hem och jobba som en liten iller från hemmets lugna vrå istället. Och hosta och snora bäst man vill utan att någon bryr sig. Mocke bra.

Wordfeudoman

Hej, mitt namn är Linda och jag är wordfeudoman. Sedan jag kom hem från jobbet idag har jag legat på soffan, ätit två (okej fem (okej sju)) bitar wienergums och spelat detta förbannade spel non-stop. Och det värsta är ju att det tar ju aldrig slut! Eller, det tar ju slut, men den där ”re-match”-knappen är ju alldeles för nära och VIPS så var vi igång igen. Det här är fan snäppet värre än bubbelspelet.

Jag har inte så mycket mer spännande att erbjuda er denna tisdag. Igår var jag nämligen hemma från jobbet och idag var jag mer eller mindre halvdöd på jobbet och ställde därför in min middag med Hanna för att gå hem och – well – spela wordfeud.

Jag har inte ens ätit idag. Det här spelet WILL BE THE END OF ME.

Från Hawaii till huset under bron

I lördags tog jag och Mia sikte på Solna där det vankades Hawaii-kalas hos Kelly!

I hennes och hennes killes nya, fina lägenhet var det sommar på riktigt. De hade tillåmed pool!

Fina Mia.

Det bjöds på Hawaii-pizza och cupcakes.

Värdinnan hade bastkjol och koksnötsbehå. Så klart. Och hela lägenheten var strösslad med färgglada attiraljer.

Herr Nilsson gjorde även han ett gästspel.

Izza var på plats i stans tightaste klänning. Meow!

Den här färgglada mannen vann pris för bäst klädda herre.

Och en glad australiensare klämde ned sig bland oss damer och det togs ungefär en miljon bilder.

När det blev senare drog vi oss in till stan och till Trädgården. Christian och Mia drack vin direkt ur flaska i den milslånga kön som jag faktiskt inte hade så mycket emot. Det var lite mysigt köhäng sådär.

Det var en sådan där perfekt kväll för just Trädgården. En sådan där kväll då man bara måste få dansa under bar himmel, dricka GT och suga ut det sista ur sommaren.

Och även fastän kvällen blev lite knas (verkar vara sommarens tema) så var jag ändå glad när jag gick hem. För att jag fick skriksjunga till ”Feel” tillsammans med halva Stockholm under Skanstullsbron. För att jag fick dansa med armarna i luften och känna små små vindpustar i håret. Och för att även om saker sällan blir som man tänkt sig och huvudet snurrar och man inte vet skillnaden på upp och ner och bak och fram så älskar jag när livet känns.

För att jag säger JA till livet och alla känslor som sköljer över mig även om jag inte alltid vet vad jag ska göra av dem. För att jag vägrar hålla tillbaka och vara någon jag inte är. För att jag vet att det är därför jag i slutändan kommer vinna högsta vinsten. Vad det nu må vara. Bring it.

Sjukgöra

Det där ontet i halsen som jag skrev om igår, det gav inte med sig. Det blev istället sju resor värre under natten. Så idag ser min att-göra-lista lite annorlunda ut. Idag består den, efter att ha jobbat bara litelite, mest av att dricka kopiösa mängder te, piffa både kisses tassar och mina egna, samt se obscena mängder ”How I met your mother”.

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier