Going South
torsdag, 12 maj, 2011
2 kommentarer
Jag tänkte Malmö till Kristi Himmelsfärds Dag. Ett inte helt lätt pussel att lägga. Tur att jag gillar utmaningar. Rent logistiska sådana i alla fall.
Jag tänkte Malmö till Kristi Himmelsfärds Dag. Ett inte helt lätt pussel att lägga. Tur att jag gillar utmaningar. Rent logistiska sådana i alla fall.
Ironin i att bli tokförkyld när det äntligen är riktigt varmt ute. Den uppskattas inte hos Casa La Linda.
Jag har klivit upp. Efter att ha vaknat och somnat om ungefär en miljon gånger.
Jag har försökt stanna kvar i en sådan där underbart härlig dröm med kyssar i nacken men gett upp.
Jag har hunnit hosta upp små delar av mina lungor och nysa ut stora delar av min hjärna.
Jag har kommit på ungefär en miljon saker som jag borde göra ”när jag ändå är hemma”, vilket helt och fullt motarbetar syftet med att vara hemma sjuk; vila.
Jag har funderat på männen i mitt liv och på att skriva en egen version av ”Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig”. Tror att jag kunde lära mig en hel del om mig själv genom att skriva en sådan bok.
Och så har jag packat upp ett paket som jag fick igår och undrat vad jag skulle göra med alla de små vita skumgummigrejerna som följde med. Det känns som att man skulle kunna ha kul med dem. Men jag gav upp och slängde dem istället.
Idag hade jag ingen jacka på mig när jag gick till jobbet. Bara en liten kavaj och en sjal som låg i väskan och var redo för eventuella felkalkyleringar i temperaturuppskattningar. Men den behövdes inte. Snarare tvärtom, kavajen åkte av rätt snabbt.
På lunchen värmde jag och kollegorna upp vår mat och gick ut i solen och satte oss och åt. Bara en sån sak. Lövs it.
Bara ett litet orosmoln på den annars rätt så blå himlen. Jag har haft ont i halsen och hostat och nyst hela dagen. Antingen är en förkylning på väg in, eller så har den där pollenallergin som jag alltid fruktat till slut kommit ikapp mig. Jag vet inte vilket som är värst.
Det här med att jag och Lina bjöd på ett fantastiskt serenadpottpurri av Disneylåtar innehållandes bland annat ”En helt ny värld” från Alladin i fredags eftermiddag, det tycker jag är himla fint. Alldeles gratis. Varsågod liksom.
Men alltså. Det här med att det inte finns en enda bild på mig från fredagskvällen som jag kan dela med mig av på bloggen. Det här med att det finns jättemånga bilder i min kamera på män som jag inte känner. Men verkade känna väldigt väl just där och då. Det här med att vi känner bartendern så bra att vi dricker på nota hela kvällen. Det här med Davids fluffiga hår. Med Jack & coke. Med att prata engelska med svenskar. Och att gå vidare i natten när baren stänger.
Det här. Loves it.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer