Uppdateringsfrekvensen på bloggen these days är under all kritik. Jag åt lunch med Sara idag och påpekade att jag inte kände att jag hade något att skriva för att komplettera bilderna och hon kontrar med, ”inte jag heller, men jag skriver ändå!”. Så, det är det jag gör just nu. Skriver ändå.
I torsdags hade Mia bjudit med mig på en kväll i rosévinets tecken tillsammans med Two Ocean's och Philipson Söderberg på Gärdet i Stockholm. Vi fick alldeles ljuvligt Shiraz Rosé och till det bjöds det på mumsiga teriyakispett och paella samtidigt som Mats Claësson pratade sådär härligt passionerat om rosévinets historia och karaktär. Mia, ambitiös som hon är, har skrivit lite mer om vad man ska tänka på när man dricker rosévin. På plats var även härliga Robin och Magnus samt Karro som det var alldeles för länge sedan jag såg.
Det är okej att man blir lite sådär vardagsfnissig en torsdag va?
Denna söndag ska spenderas med att beta av to-do-listan som har gäckat mig de senaste två veckorna. Och se, bloggen finns på listan (hälsningar, dålig bloggmamma)! Jag har typ en miljon bilder att gå igenom från veckans äventyr, jag älskar att det händer så mycket just nu!
Så, nej, jag kommer inte ligga på en filt i närmaste park och lapa sol idag. Karaktären har tagit mycket stryk den senaste tiden och idag måste jag arbeta på att återge den sin forna glans.
Sitter i mitt nattsuddande och filar på en sån där text som river lite i själen. En sån där som man måste skriva lite på och återkomma och kika på igen och sedan får man se om den ens kommer att få se dagens ljus.
Det har hänt så mycket på sista tiden, sådant som jag fortfarande inte märkt upp med rosa och gula post-its och sorterat in i fack och därför inte riktigt kan skriva om här. Det är en sån där period då man lär känna sig själv en hel massa och därför är förvirrad mest hela tiden.
Jag önskar att jag kunde se mig själv som andra ser mig. Att slippa vara inne i mitt huvud en liten stund och vara någon annanstans där jag inte analyserar sönder allt. Där jag ger mig själv en liten break. Som när man tittar sig i spegeln och slappnar av ögonen lite så att man ser helheten och inte alla små detaljer som är fel. Då skulle jag nog tycka lite mer om mitt liv. För det är ganska fabulous egentligen. Om man bara slappnar av ögonen lite.
Här åker man till Italien ett par dagar och när man kommer tillbaka har man fått den här utsikten från skrivbordsplatsen! Kontoret flyttade alltså över helgen (med lite hjälp av flyttgubbar och sånt) och numera huserar vi på Söder Mälarstrand. Tack för det televerket!
Förresten, vad hände med våren? Vem satte på paus?
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer