Med en papegoja i koppel

Det där med att en långhårig rockerkille kommer in på NK och ska prova solglajjor och har världens vackraste papegoja på axeln. I koppel och allt. Som att det vore världens mest naturliga grej. Inte alls ens lite konstigt någonstans.

Kim fick låna och bondade med Bergström (världens mest naturliga papegojnamn) över hennes diamantring som gojjan gärna ville lägga beslag på. Jag kliade den lite på huvudet och den försökte bita mig. Lite kärleksfullt sådär.

Jag är, så här 24 timmar senare, fortfarande lite i någon slags chocktillstånd. En papegoja liksom. Hur coolt och skumt som helst.

Dör snordöden

Och där gick hela helgen utan att ett enda blogginlägg passerade mina fingrar. Det är för att jag håller på att dö snordöden här dårå.

Från torsdag kväll till söndag kväll lämnade jag inte lägenheten. Fredagen spenderade jag i sängen, halvdöd från feber och hosta. Lördagen och söndagen ägnades helt och hållet till att få min lägenhet att se någorlunda presentabel ut igen. Jag har inte gjort många handtag sedan jag kom hem till Stockholm igen om man säger så.

Men nu är hela lägenheten skinande ren och alla kartonger uppackade. Eller, alla utom en. Mina hyresgäster måste ha snott med sig hälften av mina galgar när de drog för jag har mirakulöst nog mer kläder än galgar nuförtiden. Det beror självklart inte på att jag har mer kläder nu än tidigare.

Den här veckan har jag en hel massa spännande på gång. Om jag nu bara kunde bli av med allt snor som segar ner hjärnan så skulle jag bli väldigt glad. Och en aning mer effektiv.

 

Sjuker. Igen. Ovärt.

Jamen, jag är sjuk igen dårå. Precis lika ovärt som vanligt. Speciellt när det betyder att man inte kan gå på bästaste konferensen och efterwörka med bästaste kompisen efteråt. Dumt. Så himla dumt. Feber och förkylning kan ta sig.

En onsdag i mars

Onsdagen var en enda lång parad av snygga och smarta tjejer i mitt liv. En hel drös lyckades jag rada upp under en dag som verkligen gick i ett från början till slut. Lite så här såg den ut.

Sist jag såg Jenny var i New York, troligtvis på Gitane. Nu åt vi frukost på Story Hotel, hon sjöng lovord över hushållsost och gurka och så pratade vi Big Apple, pojkar och jobb.

Sedan begav jag mig till KTH där jag aldrig varit förut. Jag var omgiven av en massa stiliga, smarta unga män och kände mig nästan lite smartare själv bara av att röra mig på campus. Var på spännande intervju hos spännande start-up företag som headhuntat mig. Alltid himla trevligt att bli uppvaktad kan man tycka.

Sedan bar det av in till city igen och lunch med ny bekantskap på Sushi Yama. Självklart frossades det på edamamebönor. Is there any other way?

Sist jag träffade Emma var också i New York då vi firade smygjul på Svenska kyrkan. Nu smygfirade vi att hon hade köpt lägenhet i Stockholm. Med terass. Hello sommar och rosé!

Efter vår varm-choklad-fika åkte jag hem och powernappade hastigt och lustigt innan det bar av in till stan igen för del två av den översociala dagen.

Då var det dags för middag med Sanna! Vi hamnade på Vapiano i Gamla Stan, kolhydrater delux!

Jag var prickig.

På Ibeyo Studios hade Erro ett litet event där jag pep in och tog ett glas vin och kramade på lite bekanta. Kläderna var himla coola och helt och hållet obärbara. Om man, som jag, väger över 50 kilo. Och har bröst.

Linn följde med. Hon tyckte om lamporna.

Töserna från Sahara Hotnights spelade skivor. Jättehögt.

Kvällen avrundades med förhandsvisning av ”No Strings Attached” som Finest bjöd in till. Fanny och Kelly höll mig och Linn sällskap i biomörkret och Kelly var sådär läskigt fräsch för att komma direkt från gymmet.

Och det var den dagen!

Jag, en skribent. En publicerad sådan.

Nu ska ni få höra. En av de där mystiska anledningarna till att jag är så himla glad. Det är nämligen så att jag numera är publicerad skribent. Alltså, på rikt. Inte publicerad som i på intärnättet och blogget och så. Utan som i publicerad i en tidning. Trycksvärta och glossiga omslag och hela kitet.

Tidningen som fick äran att ta mig skribent-oskuld är nya SOLO Mode, SOLOs helt nya renodlade modelillasyster där duktiga Annika Norman är redaktör. Första numret kom ut i dagarna och jag har inte hunnit bläddra i den så mycket än, mest bara dreglat över mina egna jobb, men jag tycker den känns jättesnygg och härlig!

Så, mars iväg till närmaste butik och köp, om inte annat bara för att läsa min intervju med Cornelia och min guide till ”Sveriges bästa shopping”. Cause it's (I'm) worth it.

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier