Varat och icke varat av småpanik

Två bebisbesked på två dagar. Det var då galet vad folk fortplantar sig. Själv är jag lite förvånad över att min bebislängtan inte kickat in ännu. 31 på fredag liksom. Nu är det väl meningen att man ska vara vuxen. Men livmodern tar inga extra skutt när jag pussar på mina kompisars bebisar och jag känner ingen direkt panik av den där biologiska klockan. Menmen. Jag tar det med en axelryckning. Inga konstigheter. En tid och plats för allt liksom.

Något jag dock får småpanik över är funderationerna över vilken ände av mitt liv jag ska ta tag i för att få lite ordning i tillvaron. Jag hoppas verkligen att självdisciplinen kommer som ett brev på posten när jag börjar jobba och får lite rutiner igen för just nu är det verkligen kaos i vardagen. Att-göra listan är milslång men jag kan inte förmå mig att börja beta av den. Brainfreeze liksom.

Men på torsdag kommer syster. På fredag fyller jag år. På lördag blir det kalas. Och på måndag börjar jag nytt jobb. En bra vecka att vänta med andra ord.