Tillbaka till ruta ett
tisdag, 12 april, 2011
Inga kommentarer
Efter gårdagens kaffedebakel går jag idag tillbaka till te. Varför ändra ett vinnande koncept?
Säg hej till AD-Lina! Hon är väldigt vårig och fin idag.
Efter gårdagens kaffedebakel går jag idag tillbaka till te. Varför ändra ett vinnande koncept?
Säg hej till AD-Lina! Hon är väldigt vårig och fin idag.
Idag är alltså dagen då jag skulle börja dricka kaffe. Sånt där lyxkaffe med fluffad mjölk, men never the less, kaffe. Jag är en av de få som lyckats undslippa koffeingiftet större delar av mitt liv, borträknat de tre månaderna i USA i höstas då jag bodde på Starbucks. Men det räknas inte riktigt. Åtminstone inte om man frågar riktiga kaffedrickare. Syrup och mjölk liksom. Bluffåbåg.
Men nu skulle det alltså vara dags. Why, you ask? Därför att risken att jag skulle somna denna måndagseftermiddag annars var överhängande. Sömn var en bristvara i helgen. Och sedan kombinerar man för lite sömn med för mycket trevligheter vilket resulterar i trötter-Linda på måndagseftermiddagen.
Men jag borde ju veta bättre vid det här laget, det är ju inte direkt första gången jag ska lära mig dricka livets dryck. Och resultatet är fortfarande detsamma. Jag får ont i magen och blir ännu tröttare medan kroppen gör uppror. Det är väl helt enkelt så att det finns vissa saker som inte är ens grej. Kaffe är min. Och spinning. Don't even get me started on that one.
Första fredagen på nya jobbet och jag blev invigd i stoltheten som är kladdkake-tävlingen. Varje fredag får en medarbetare glänsa med sina bakkonster och försöka spöa sina kollegor i sådana kategorier som ”kladdighet” och ”tillbehör”.
Igår stod AD-Lina på tur och hade bakat upp de mest fantastiska chokladfondanter att jag nästan fick dåndimpen. Kladdigheten var out of this world och med tillbehör som granatäpple och physalis höjdes definitivt den exotiska nivån. Nu har jag inte så mycket att jämföra med men Lina ligger himla bra till inför framtida bedömningar.
Åter igen, har jag sagt att jag älskar mitt jobb?
Min favoritstund på veckan. Som jag har saknat den. Den där stunden när allt lugnar ned sig efter arbetsveckan och man har bara börjat nafsa på den stundande helgen. Jag har skrivit om mitt SSB förut och nu återupptar jag det alltså. Ett halvt glas rödvin, Ella Fitzgerald och lite självdans.
Nu ska jag ge mig på att tillreda vegetarisk lasagne. Så blir det när man får gäst som inte äter (fd) levande ting. Förutom fisk. Men de kan inte andas på land så tekniskt sett kanske det inte räknas. Zucchinin är i alla fall död sedan länge och ska nu ätas opp. God helg!
Alltså. Det här med att jobba. Tough job liksom. Jättetrött på kvällarna. Snark pys före tio typ. Linda inte van att kliva upp tidigt och vara smart och göra bra saker hela dagen. Och dessutom, som kvällar som denna, gå på restaurang och äta fin halloumi-ost och dricka vinovino med bagladyn. Man kan ju bli utmattad för mindre.
Men ska inte klaga. Himla bra saker att bli trött av kan jag tycka. Fint jobb och fina vänner liksom. Finfint liv all around just nu.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer