No dancing – it’s the law

Igår kväll mötte jag upp Robert och Emma som är på besök i New York för att fira Emmas födelsedag. De är New York-oskulder och hade som sådana varit uppe i Empiren och knallat runt hela dagen så de hade jätteont i fötterna.

Vi började med middag på Tao. Edamamebönor och Pad Thai. Mummilumma. Emma var himla fin i håret.

Sedan åkte vi till Brandy's, en pianobar på Upper East. Vi kom fram till ganska snabbt att vi behöver en sån här pianobar i Stockholm.

Robert, Emma och jag.

Jessica och Marie var redan på plats.

Sedan kom även Roberts kompis Antonio. Han bor i stan och pluggar skådespeleri.

På Brandy's spelar världens finaste pianokille. Han kan nog alla låtar i hela världen.

Det är väldigt svängigt och alla sjunger med. Men man får inte dansa. För det är lag.

Sedan blev klockan ett och jag tog min obefintliga röst, som blivit ännu mer obefintlig av skrålande till låtar som ”I will survive”, och tog en taxi hem. När taxin susade FDR Drive fram så gjorde det lite ont i hjärtat. Snart är det liksom slut. Vill inte.