På El Cantinero vid Union Square har de happy hour hela kvällen mån-tors, ett alldeles utmärkt litet hak för en after work en onsdag kväll med andra ord. Och efter två $4 strawberry daquiris märker man inte ens att merenguemusiken är så hög att hjärnan håller på att ploppa ur.
Efter att ha skjutit upp det i nästan en månad gjorde jag idag slag i saken och gick igenom den plågsamma processen som det innebär att köpa en ny sportbehå. Trots 94% luftfuktighet så stod jag där i provhytten och hoppade och skuttade och sträckte och skakade och hittade till slut ett finfint exemplar passande nog kallad ”The Bust Stops Here”. Så nu jäklar ska här kommas igång med träningen igen.
Korsningen Bowery/Houston, ca fem kvarter från mig, på väg hem någon gång strax före midnatt. Jag tycker om att glida runt i ”mina kvarter” så här på kvällskvisten och spana in de livliga restaurangerna och barerna och se var det är man ska gå för nästa drink eller middag.
Jag älskar också att jag nu kan kvarteren, jag känner igen gathörnen och husen och känner mig faktiskt rätt hemma här. Det är en väldigt konstig känsla, att känna sig ”hemma” i New York. Att ha skapat sig någon slags vardag. Som ett helt annat liv. Stockholm känns plötsligt väldigt långt borta. Som att allt där hemma står på paus medan jag är här. Ett hål i tid och rum.
Mark blev uppsagd från sitt jobb i måndags. Han är inte speciellt ledsen för det, han ska ju trots allt flytta till Seattle inom en snar framtid. Och så fick han gå på dagen (uppsägningstid finns inte i det här landet) och fick en påse pengar med sig när han gick, så han är nog rätt nöjd med dealen.
Detta betyder också att han har tid att dricka drinkar med mig på mer okonventionella tider. Så igår firade vi med cocktails och sides (för huvudrätter är överskattade), först på B Bar där Mark skulle ragga lite pojkar, men inga dök upp. Troligtvis för att de inte hade slutat jobbet än. Men potatismosen var god. Utan ketchup.
Vi gled vidare och hamnade på Butter, som tydligen varit med i ett avsnitt av Gossip Girl som Mark kunde återge med imponerande precision. Jag vet bara att deras mac'n'cheese-side var stor som en huvudrätt och deras Butter Martini var min nya bästa vän. Och att jag vill gå tillbaka dit för lokalen var en av de snyggaste jag sett hittills.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer