Bloggflöde - La Linda

Höstkläderna lyser med sin frånvaro

tisdag, 5 oktober, 2010 3 kommentarer

New York har blivit kallt. Idag visar termometern sorgliga 13 grader och det trista gråa vädret håller i sig. Detta vore ju hyfsat okej höstväder om det vore så att jag faktiskt hade hyfsade höstkläder att ta på mig. Men någonstans måste jag ha trott att sommaren skulle hålla i sig tills i november då jag åker vidare till varmare breddgrader, för vad som finns i min garderob i värme-väg är ett par jeans och en kofta. Och en långärmad tischa. Himla spännande. Måste jaga second-hand affärer. Tur man bor nära Lower East Side, där har jag hört att sådana duggar tätt.

Annars då? Två inlämningsuppgifter på två dagar och nästa ska in på söndag. Det är intensivt nu, jag önskar att studieinspirationen kunde infinna sig och att jag inte behövde pina mig genom uppgifterna. Och nu börjar vi verkligen komma in på sådant jag faktiskt inte kan, så ansträngningsnivån måste höjas lite.

Men en föreläsning får räcka för idag, nu ska jag iväg till Café Gitane och möta upp Sofia, det senaste tillskottet till Swepack, vi ska käka lunch och sedan kanske det blir spana lite Gossip Girl-inspelning och shopping på Lower East Side.

Ha en fin kväll Sverige!

Joyce Carol Oates

tisdag, 5 oktober, 2010 1 kommentar

Joyce Carol Oates är idag en av de största, kvinnliga, amerikanska författarna med böcker som Blonde och Dödgrävarens dotter bland meriterna. Idag var jag på Barnes & Noble vid Lincoln Center för att lyssna på när hon läste ur sin senaste bok Sourland och svarade på frågor gällande boken och sin arbetsprocess.

Denna kvinna är läskigt intelligent. Hon har ett ordförråd som skulle få vilken ordlista som helst att framstå som en barnbok och en lågmäld humor som gör henne tillgänglig men ändå beundransvärd. Hon läste det första kapitlet ur boken och jag förundrades över hennes målande beskrivningar, hennes liknelser och hennes engagemang när hon läste texten. Jag vill bli som Joyce när jag blir stor.

Monday Night Football

måndag, 4 oktober, 2010 Inga kommentarer

En efterrätt lika stor som Gotland och football. Inga konstigheter.

Hello Höst

måndag, 4 oktober, 2010 Inga kommentarer

Hösten har kommit till New York. Igår var det jeans och jacka som gällde för första gången sedan jag kom hit eftersom temperaturen hade trillat ner under 15°-strecket. Jag tycker dock att det var ganska skönt efter den vidriga luftfuktighet som har legat över Manhattan.

Här får ni min finfina söndag i bilder.

Min tunnelbanestation.

Jeans och Converse. Hello höst.

Byte av tåg. Älska rörelseoskärpa.

Brunch på Isabella's. Himla fancy.

Organic omelette och bagel. Himla mumsigt.

Sedan blev det loppis på Green Flea. Många timmar spenderades här. Underbart på alla sätt och vis. Fynd gjordes.

Gamla böcker hade jag gärna köpt och tagit hem.

Vi promenerade ner mot Lincoln Center och gick på bio och såg ”The Social Network”.

Lincoln Center.

Solnedgång över Manhattan. Efter bion gick vi till klassiska PJ Clarke's och åt minicheeseburgare. En fin avslutning på en fin söndag.

Happy Birthday Party

söndag, 3 oktober, 2010 Inga kommentarer

Igår hade min kära roomie Lina och hennes kompis Cornelia födelsedagsfest i vår lilla lägenhet här på Grand Street. Runt midnatt hade vi nog hunnit bli runt 20-25 personer i den här lilla tvåan och alla envisades dessutom med att hänga i köket. För det är där spriten finns. Eller nått.

Det var underbart att träffa så mycket nya människor, många roliga, trevliga, intressanta och bisarra karaktärer och samtalsämnen som gjorde att timmarna bara flög förbi. Många amerikaner självklart men även en och annan svenska hade smugit sin in i gänget. Och det verkade som att de flesta hade någon slags koppling till Sverige (morfarsmormor, kusins polares syster, grannes hund. Typ.)

Jag finner det mycket intressant att ingen här faktiskt verkar vara Amerikan i grund och botten. De är alla Italian-Irish-Swedish-German-French-American. Typ. För även om det var på Mayflower-tiden som förfäderna kom över till den nya världen så räknas fortfarande det Europeiska arvet i allra högsta grad. Själv är jag bara Svenne. Rakt igenom. Himla spännande. Tydligen är det väldigt svenskt med smilgropar.

Och helt plötsligt var klockan närmare fyra på morgonen och det var dags för de sista att röra sig ut i New York-natten och för mig att stensomna lite.