500 million friends

I United States Postal Services gamla lokaler på Prince Street i SoHo ligger numera Apples downtown flaggskeppsbutik. Två våningar av vittvittvitt, luftiga ytor, massor med iPads och lika många anställda. Galet många anställda alltså.

Detta var idag bakgrunden för Apples initiativ ”Meet the filmmaker” som idag hade bjudit in den fantastiske regissören David Fincher och skådespelaren Jesse Eisenberg för att prata om deras nya film ”The Social Network”, filmen om hur Facebook startades. Filmnörd som jag är så älskade jag varje sekund av tiden de pratade om bearbetning av manuset (som geniet Aaron Sorkin skrivit), hur Fincher skrapade ihop 99 tagningar av en och samma scen och hur castingen av Jesse gick till. Själv var han så kissnödig under hela mötet så han minns inget. Skön kille.

Fincher var alldeles lagomt arrogant och efter att ha sett ett klipp från filmen som uppenbarligen skulle innehållit något som inte lämpar sig för Apples besökare sa han ”Did you really have to bleep that for the Apple Store? Fuck!”.

Jorå. Såatt.

Om det finns något jag älskar mer än filmmakare prata om att göra film så är det att höra skådespelare prata om hur de tar sig under skinnet på en karaktär, hur de tänker för att bli den personen utan att bli den personen. Och Eisenberg hade några riktigt bra poänger i sin teknik. Ni minns den där lilla stunden då jag skulle bli skådis? De ryckte lite i den nerven idag igen.

Nu blev jag väldigt sugen på att kika på ”In the actors studio”.

Bottom of the ninth

Oj vilken skum kväll det har varit. Efter min föreläsning i CSS och Dreamweaver på Noble Desktop på eftermiddagen, vilket mest var repetition men några värdefulla tips fick jag, strosade jag till Union Square, gled förbi Forever 21 och kollade in höstnyheterna och sedan bara satt i parken och tog det lugnt. Efter ett tag var hungern påtaglig eftersom jag inte ätit något sedan frukost, så då tog jag en av mina New York-utmaningar vid hornen och gled förbi en pub i East Village där jag slog mig ner i baren, beställde ett glas Merlot och en Grilled Chicken Sandwich och kollade på baseball (once again) – alldeles själv. Först kändes det lite konstigt och aningen awkward, men eftersom slappnade jag av mer och mer och bättre blev det när jag och en kille i baren började byta menande blickar angående en kille som gick omkring i en bacon-kostym (sa jag att det här landet är konstigt ibland?).

Efter ett tag satt jag och fick rätt ingående lektioner (och förhör!) i konsten som är baseball och skillnaden på strike och ball och top and bottom of an inning. Det är en hel vetenskap det där! Och mitt i alltihop började det spöregna på Yankee Stadium och en kvart senare, så även i East Village. Anyway, det blev en riktigt rolig kväll till slut, härligt det där med att vara spontan och våghalsig!

Från Brooklyn till Brooklyn

Gårdagen gick onekligen i Brooklyn-tecknet. Från stadsdelen till vodkan till ölen.

Igår kväll tog jag mig över bron för första gången och besökte just Brooklyn. Min rumskompis Lina hade letat reda på ett file cabinet på Craig's List som hon skulle köpa och jag hakade på som bärhjälp/bodyguard. Dock visade det sig att skåpet, som Lina först hade tänkt ta på en pirra på tunnelbanan, var enormt och vägde ett ton, så vi fick ringa en carservice som körde hem oss och ekipaget. Och tacka vår lyckliga stjärna att killen vi köpte skåpet av var en stark kille som gärna ville impa på tjejerna och själv släpade skåpet ner på gatan, tre trappor ner. Jag fnissar fortfarande vid tanken på Lina på tunnelbanan själv med åbäket, det hade nog blivit ett äventyr på en helt annan nivå.

Efter att vi fått upp och in skåpet i lägenheten (tack Gud för hissen) strosade jag och Elin västerut i SoHo och slog oss till slut ner på Blue Haven, en relativt nyöppnad bar i korsningen Houston/Thompson. Där försökte vi ännu en gång att förstå oss på den förvirrande sporten som är baseball, drack gratisdrinkar med Spike Lees nya Absolut Brooklyn-vodka och polade ihop oss med bartendern Mark (som jag tror också äger stället) och hans bror Adam, advokaten som inte alls såg ut som en advokat, som satt i baren. När ansvarsfulla Elin gick hem för att sova inför dagens arbete fortsatte jag och Adam att dricka Brooklyn-öl och snacka skit och efter ett tag dök även ett par kompisar till honom upp som bjöd in mig till deras bröllop i San Diego i oktober. Det hade varit något det!

Tjejen delade också med sig att hon redan var ”gift”, hon hade ingått partnerskap med en tjej i Vermont för många år sedan men de fick inte skilja sig eftersom de var tvungen att ha bott i Vermont i tre år för att få skilja sig. Så nu kommer hon alltså att vara gift med en man i Californien och ha en fru i Vermont, och allt helt lagligt. Superskumt hur det här landet fungerar ibland.

Country of Sweden Vodka.

Adam och Elin i en något hetsig diskussion om dödsstraffet.

I SoHo finns ett zebrahus. Himla kitschigt.

Borde? Måste?

Ni är fasligt tystlåtna nu för tiden kära vänner, vad har hänt? Hur är allt där borta på andra sidan pölen?

Här i New York skiner solen idag igen, men jag kommer förmodligen inte att få se så mycket av den då jag verkligen måste utveckla någon slags självdisciplin idag och ta tag i inlämningsuppgifterna som ska vara inne på söndag. Men om det finns tid så tänkte jag lyxa till det med en sväng förbi Screaming Mimi's i NoHo som Ett Annat New York talar så gott om, det är ju ändå i krokarna av biblioteket. Lite konsumtionsterapi har ju aldrig skadat.

Sunny Sunday on the Lower East Side

Förmiddagen av denna soliga och varma söndag i New York spenderades på Lower East Side efter att jag och min rumskompis Lina fått cravings efter en riktigt bra bagel till frukost.

Dessa cravings ledde oss till Flowers Café i korsningen Grand/Essex där vi fick oss en bagel med cream cheese, tomat, gurka och rödlök. Heaven!

Ett såhär färgglatt ställe borde man äta frukost på varje morgon, det hjälpte verkligen humöret!

Efter frukosten gick vi till en marknad på Hester Street som inte bara erbjöd svensk mat (!) men även superfina vintagekläder och sköna loppisfynd, eller vad sägs om den här härliga fågelburen för en spottstyver?

Lina och hennes lilla Naya florerar runt bland pryttlarna.

Massvis med coola smycken fanns det också, av den här damen köpte jag mitt underbara armband.

Jag är fortfarande lite sur att jag inte köpte med mig den här hem, en filmtidning från 20-talet. Den hade passat finfint på min vägg där hemma.

Efter marknaden tog jag mig en promenad i kvarteren längs med Orchard innan jag söndagshandlade på Whole Foods.

One Love – New York City.

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier