Jag och Jessie har haft vår egen lilla valvaka (va fan hände??) ikväll över mitt allra första hemlagade mål mat sedan jag kom till New York. Det blev en gammal hederlig spaghetti och köttfärssås över ett ruskigt gott glas vin. Att något så enkelt kan smaka så gudomligt!
Efter att precis ha mosat min allra första kackerlacka (ew) någonsin så står nu en lugn filmkväll på schemat. Gonatt Sverige!
Kollar in valvakan på TV4 Play och förfasas över SD's framfart. För att väga upp fasan beundrar jag mitt nyförvärvade läderarmband som jag hittade på en marknad på Hester Street.
Här i Little Italy pågår för tillfället San Gennaro-festivalen, New Yorks största gatufest med allt vad det innebär. Pizza, pasta, cannolis och gelato i överflöd, arcade-spel, mini-pariserhjul och italienska smörsångare. Och massor med folk, så klart. Detta pågår alltså ett kvarter från där jag bor så när jag gick hem från tunnelbanan igår kväll var jag tvungen att passera galenskapen. Hysteriskt, men samtidigt lite härligt med folkfest. Att man sedan får avnjuta ”Vooolaaareee” och ”Oh soooole miiioooo” via sovrumsfönstret, det är ju smällar man får ta.
Denna andra vecka i New York har verkligen bara försvunnit. Jag har varit en dålig bloggare, och jag ska inte säga att det inte funnits tid, det har bara inte funnits, well, motivation. Och styrka. Det har varit en jobbig vecka på många sätt och jag har varit tvungen att hantera den på ett sätt som inte inneburit att skriva av sig på bloggen. Det är här den berömda självcensuren kommer in. Jag censurerar mig inte ofta men just nu orkar jag faktiskt inte gräva mer i det här röriga känslolivet. Här trycker jag på paus.
Så nu blir det fluff. Och plugg. Och vin och nyfunna vänner och en stor tugga ur det stora äpplet. Allt annat får vänta.
Efter den härliga blandningen av vitt vin, rött vin och Budweiser igår (amatör, javisst!) har den här fröken inte gjort många knop idag. Jag kravlade mig ur sängen och in i duschen runt två-tiden och lagom till fem var jag tillbaka så pass till livet att jag kunde bege mig uptown till Bryant Park för att träffa Elin för en konsert med Brooklyns filharmoniker.
Vi köpte med oss en liten picnic från Café O och slog oss ner på gräsmattan och avnjöt fantastisk vacker klassisk musik. Efter ett tag joinade även Jessie och Fredrik vårt lilla parkhäng och efter konserten gled vi vidare till en pub i närheten. Det blev dock en tidig kväll, ingen av oss var direkt redo för några avancerade äventyr efter gårdagen.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer