Hej från Fjäderholmarna
Mamma och syster är på besök och vi spenderar dagen på Fjäderholmarna. Jag säger det igen; ÄLSKA semester!
Mamma och syster är på besök och vi spenderar dagen på Fjäderholmarna. Jag säger det igen; ÄLSKA semester!
Det här med bloggidoler är lite konstigt. Bilden man har av personen är så avgränsad och specifik, speciellt med tanke på att personen själv bestämmer precis hur mycket eller lite av sig egen personlighet den vill visa. Men någonstans grundar man ändå hela sin uppfattning på det lilla fragment man får se på bloggen. Det här har blivit lite av en bloggsnackis den senaste tiden och jag planerar att skriva av mig lite gällande det en vacker dag. Dock inte idag.
I alla fall, tillbaka till det här med bloggidoler. Cookie. Den ultimata bloggidolen. Snygg, smart, vältalig, intressant, cool och fantastiskt rolig. En sådan där som man vet att om man bara fick en chans att träffa henne så skulle vi bli bästisar. Så när hon bad om min expertis gällande tekniska attiraljer så hoppade jag såklart på möjligheten direkt. I torsdags träffades vi för första gången, och det var kärlek vid första ögonkastet.
I fredags hade vi vår andra dejt. Först en sväng hemma hos henne vid Fridhemsplan där vi smed planer och pratade pojker. Sedan vidare till Trädgården, denna fantastiska oas i storstaden, där man minst anar det – under Skanstullsbron bland betong och tunnelbannedunkande. Stället är helt ljuvligt. Man kan spela boule, spela pingis, dricka vin, lyssna på musik och spana söderkisar – allt under samma ”tak”. Jag är såld. På både kakan och betongen.

Kaka och jag.

Betong, julgransgirander och vinglas av plast är väl en lysande kombination.

50-talsmöbler i det fria. Älskart!

Jag tigger surfinglektioner till höger och vänster nuförtiden. Kakas vän visade tekniken.

Fina Annika var också på plats.
Jag tyckte att vi hade varit så sneaky och smarto, men Jempa var likt förbannat smartare än vi och hade såklart räknat ut att det vankades möhippa igår redan innan jag dök upp hemma hos henne igår morse för kidnappning. Detta till trots blev det en alldeles underbar, om än kokhet, dag i Stockholm med de härligaste tjejerna.
Let me walk you through it.

Efter kidnappningen fick Jenny ledtrådar som ledde henne vidare genom Södermalm där hon plockade upp deltagarna en efter en. Till slut hamnade vi på Mosebacke där vi åt brunch och lyssnade på jazz.

Hela gänget; Johanna, Lisa, Jenny, jag, Carin och Sofia.

Jenny fick ett fotouppdrag att genomföra under promenaden in till stan, 13 bilder skulle hon ta som skulle representera bl.a. hennes och Fredriks förhållande idag och deras barn när de är 18 år. Här fotar hon Fredriks favoritkroppsdel på henne; the ass.

Vid Slussen köpte vi matchande armband. Bracelet buddies for life!

Efter en lång (och smått svimframkallande) promenad landade vi i Humlegården där vi picknickade och lekte lite. Här fick Jenny lukta på flera olika tröjor och komma fram till vilken som tillhörde hennes framtida man. Kan tilläggas att hon gissade rätt efter att ha sniffat i armhålan på tröjan.

Sedan var det dags för en stora aktiviteten, poledancing hos Dancing Queen på Östermalm. Alltså, denna sport är inget skämt. Superkul men shit så svårt! Jag tycker att jag är ganska stark nu, men att klättra och svinga sig runt den där stången, där gick min gräns.

Hemma hos Carin hade Carin och Lisa lagt ner hela sin själ i den buffé som serverades, och det hade de gjort med bravur. Underbart gott!

Jag och the Bride to Be. Jag fixade hennes hår, hon tyckte hon såg ut som Victoria. Inte alls fel kan jag tycka.

Jenny fick till slut rita av sina ex på ballonger, berätta om dem och sedan sticka hål på dem med en nål. Byebye.

Någonstans mitt i Strawberry Daquiris och modellerapenisar så skulle Johanna lära mig att surfa. Jag är en paddlingsnatural.

Idag är det så varmt så jag tror jag dör. 30 grader i skuggan för att vara mer exakt. Runt 30 går min dö-gräns. Eftersom jag inte är någon strandmänniska så innebär denna värme att jag istället sover i ca 12 timmar (klev upp halv tre) och sedan sitter parkerad bredvid den här fantastiska fläktmackapären resten av dagen. Eller i alla fall till solen har flyttat sig bort från min balkong.
Igår hade bloggen stängt för möhippa. Det var Jenny som skulle firas av in i äktenskapet och det gjorde med fem härliga tjejer, brunch, poledance och en väldig fokus på en penis av modellera. Låter det inte fantastiskt? Bilder kommer senare, först måste jag äta något. Frukost vid halv fem låter väl sunt?
Det borde följa med en varningsnotis med sista lönespecen innan semestern. ”VARNING! Semester kan vara dödligt för din karaktär och även medföra svåra skador på din ekonomi”. Inte ens en hel vecka har jag haft semester och min karaktär har redan gjort en rekorddjup störtdykning. Jag äter ute i stort sett varje dag och även om jag gör bra val så är det inte alltid jättebra val om man jämför med hemlagat. Jag har helt vänt på dygnet och det här med att träna är helt omöjligt i den här värmen, det finns varken ork eller energi kvar. De få stunderna jag är hemma så vill jag bara lägga med bredvid fläkten och dricka saft, inte halvdö i joggingspåret.
Med allt detta följer såklart dåligt samvete som ett brev på posten. Jag går såklart fortfarande ner i vikt, men inte alls så fort och effektivt som jag skulle önska. Samtidigt så vill jag bara bitchslappa mig själv när jag börjar gnälla så här. Jag har ju banne mig gått ner massor i vikt, give me a friggin' break, det är semester! Och jag har inte ätit en enda mjukglass än.
Det är för varmt för att tänka. Jag återkommer.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer