Professorn och jag

– Reklam för Grace Wellness – 

För ett par veckor sedan fick jag och Karolina träffa Professor Öckerman. Det är den här übersmarta gubben som har blandat och fixat och tagit fram Grace Wellness-produkterna som jag nu har ätit nu i ca två månader. Som smarta personer gör så pratade han med ord som ibland blev lite för invecklade för La Linda, så då kom hon med blonda smarto-frågor för att bena ut det hela lite. Till slut blev det ett mycket givande möte, jag fick lära mig massor om vad som händer med kroppen när man går ner i vikt och varför det är så viktigt att äta rätt och inte bara skippa att äta.

Det är nämligen såhär, kära läsare, att när man går ner i vikt så tappar man ju inte bara fett man blir av med utan även viktiga ämnen som vitaminer och mineraler. Detta låter ju rätt logiskt när man tänker efter, det är ju lite svårt att loosa enbart fettet, även om det vore himla praktiskt. Det finns alltså en ökad risk för brister på dessa viktiga ämnen när man går ner i vikt, så då kan det vara bra att äta kosttillskott under tiden i stil med Bredspektrum Antioxidant som jag ätit nu i två månader. I den finns allt man kan behöva och lite till, innehållslistan är låååång. Vad säga till exempel om koppar, krom och citrusflavonoider? Det visste du inte att du behövde va? Det här är också anledningen att det är viktigt att äta näringsrik mat när man går ner i vikt, annars blir man ju ett kolli om man äter skräpmat och dessutom drar ner på intaget.

Så, då har vi lärt oss något nytt idag. Visst känns det bra?

Semesterkickoff (och peacetecken)

Ser vi ett mönster i Lindas poserande? Det verkar som att jag anammat den fjortigaste av fjortisposer – peacetecknet. Jag vet inte var det kommer ifrån eller varför det väljer att dyka upp i varenda bild, men fastetsat verkar det onekligen vara. Yes, I'm a nörd.

Igår kickade jag av semestern tillsammans med ett gäng sköna tjejer på en filt i Rålis. Det grillades och fnittrades och dansades och hades allmänt skönt. Älska sådana dagar. Efter Rålis hamnade vi till slut på Soap Bar där stämningen var på topp och det enda stället som gick att hänga var på uteserveringen eftersom det var så olidligt varmt där inne. I säng halv fem. Det här med semester är underbart och samtidigt dödligt för karaktären.

Svensk sommar när den är som allra bäst.

Carin fick åter igen jobbet som grillmästare.

Hela bloggligan samlad; Kelly, Mia, jag och Olivia.

Det bästa som finns är att ligga på filten och se molnen glida förbi. (Peacetecken #1)

Johan och hans kompisar på Soap Bar. (Peacetecken #2)

Lisa, jag och Carin öste loss. (Peacetecken #3)

Backpacking for dummies

USA-visum är fixat, biljetter upphämtade och väska kirrad.

Den här lilla (enorma) sötingen plockade jag upp på Stadium igår, de hade 20% rabatt på alla ryggsäckar, så det var ju som hittat! Inga hjul tyvärr, men man kan öppna den från sidan och det finns en hel drös hemliga fack och finesser på den. Hur jag ska få plats med 4 månaders packning i den har jag ingen aning, en sådan här skulle jag kunna fylla för en weekend.

Jag undrar fortfarande vad jag gett mig in på, hur blev jag en backpacker? Jag behöver en nybörjarguide. Backpacking for dummies. Hjälp!

Jag och Lasse

Idag tycker jag att jag är lite fin, så då måste jag såklart föreviga detta med webbkameran och visa er.

Jag sitter här på kvällskvisten och lyssnar på Lars Winnerbäck. Jag har nog aldrig hört en Winnerbäck-låt tidigare, jag har alltid trott att Lasse, och de som behandlar honom som Gud, har varit överpretentiösa, svååra typer. Ni vet, plågade konstnärer och rödvinsdrickande poeter. Men det verkar som att jag får ge med mig. Det här är ju sådär skönt melankoliskt. Ungefär som jag känner mig just nu.

Access

Ajajojoj vad jag har ont i fötterna.

I torsdags köpte jag mig ett månadskort. För första gången i Stockholm. Tidigare har jag alltid kört på remsor eftersom jag har bil. Men nu tänkte jag att investera i ett månadskort är som att investera i en aktiv och rolig sommar. För då snålar jag inte till när kompisarna vill fika eller promenera på Djurgården eller bara hänga i en park. För det kostar ändå nästan 70 spänn att åka tur och retur från mig. Men med månadskortet så skuttar jag bara på bussen, blippar, och så är det klart! Hittills har jag varit inne i stan typ varenda dag. Jag har räknat ut att jag måste åka 23 resor för att tjäna på det. Alltså ca 11,5 resa fram och tillbaka in till stan. Jag är redan uppe i 4 av 11,5. Och jag har ont i fötterna.

Idag åkte jag in för att hämta upp min träningsväska som hade övernattat hos Maria och sedan flanerade vi i butiker och drack kaffe på PUB. Och ältade, ältade och så ältade lite till. Eller jag ältade. Hon satt mest och skruvade på sig och var obekväm tror jag. Jag hatar när jag går all nutso. En del av La Linda jag inte riktigt fått bukt med än. Hur man kan bli så crazy över något som inte ens är på riktigt är beyond me. Vansinne är vad det är.

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier