Ett dygn i lugnet

Redan när jag klev ur bilen hemma hos Marianne i Brottby så kände jag att hjärtat slog lite långsammare. Och när hon visade mig runt i sitt magiska hus från 1800-talet så kunde jag verkligen känna hur lugnet sköljde över mig. Flera hundra kvadrat av historia med kakelugnar i varannat rum, ojämna golvbrädor och blottade stockar i väggarna.

Vi slog oss ned i ”salongen”, ett öppet umgängesrum (utan tv!), framför öppna spisen med ett glas bubbel och pratade om livet, hårda tider och bättre tider. Under tiden lagade hennes man middag, en fantastisk sallad med färskpotatis, lövbiff och senapssås till. Hennes två söner satt framför teven i rummet intill och hennes 2-åriga dotter kikade nyfiket fram ibland för att göra oss påminda om sin existens. När vi alla var så trötta att vi satt och gäspade visades jag till gäststugan ute på gården där jag skulle få sova. Ett helt litet hus med köksvrå, tv, badrum med bastu (!) och ett alldeles underbart sovloft. Jag sov som en prinsessa.

Dagen efter, när vi intagit frukost (te ur samma fina muggar som jag hittade i Gävle!) åkte vi de sju kilometrarna till stallet där de har sin ponny, och Mariannes dotter fick rida lite.Vi promenerade bland hagar och hälsade på fina hästar. Eller, jag fick inte hälsa, jag blev utmobbad, troligtvis beroende på min fladdrande kjol som hästarna inte var så förtjusta i.

Som jag skrev tidigare, det är så här jag vill leva när jag blir vuxen på riktigt. I ett fantastiskt hus med historia, men naturen bara utanför dörren, en man som lagar mat när tjejerna vill kackla och barn som sitter i knät och vill vara nära. Och storstan inom räckhåll.  Det bästa av alla världar.

Öppen spis och efterrätt.

Det fantastiska sovloftet.

Marianne borstar tänderna framför fönstret.

Hacken i stockarna i sovrummet vittnar om en tid då allt gjordes för hand.

Den lilla barnklänningen från Dior hänger som en tavla på guldspegeln.

Salongen med ljus från alla sidor.