Soloentreprenören – ensam tycks inte vara stark

Som en person som varit singel i väldigt många år är jag rätt van att bli diskriminerad. Jag vet, diskriminerad är ett hård ord men det är lite det som händer när man hela tiden blir bortvald baserat på sitt civilstånd. Man är den som inte “passar in”, den udda fågeln när det ska bjudas in till midsommar eller parmiddagar eller semestrar.

Ett roligt exempel från förra veckan när en försäljare ringde till mig från Linas Matkasse och kom fram till att “Linas barnkasse” var det som passade mig bäst – kassen för dem med lite tid och som är lite kräsen. Eller rättare sagt inte äter hemma så mycket och inte tycker att det är superroligt att laga mat bara till sig själv. Barnkassen liksom. Den kändes lite som en knäpp på näsan. Eller örfil.

Men det var inte det det här inlägget skulle handla om. Det jag har funderat på är hur man också, i entreprenörsvärlden som jag nu befinner mig i, blir diskriminerad för att jag är ensam.

Jag förstår grejen. Är man ett helt team har man kommit längre i processen, man kan inte bara lägga av en dag utan att det får konsekvenser. Man är fler som bär lasset och man är fler som pushar framåt. Man är starkare.

Men vad gör man då om man är ensam grundare? Medgrundare växer inte på träd och det är inte helt lätt att övertala en supersmart person att komma och jobba med något som kanske eller kanske inte kommer bli en succé eller ett tokfail. Samt -du får inga pengar. Och hur länge du får jobba gratis beror mest på hur hårt du jobbar gratis så att bolaget drar in pengar.

Det låter ju helt vansinnigt. Ändå gör folk det varje dag. Och det är tydligt att man som ensam grundare och ensam i bolaget inte är speciellt önskvärd då teamet är något som det pushas hårt på varje gång man pratar med inkubatorer eller investerare eller samarbetspartners. Att jag är ensam är en solklar nackdel på alla fronter.

Det vore fint med en partner. Det vore fint med någon att dela vardagen med, att glädjas med och morra med, att kämpa framåt med. Jag är grym själv, tänk då vad jag kunde vara med lite hjälp!

Mitt problem är väl just nu att jag inte har tid att jaga grundare eller partners eller folk som vill jobba gratis. Jag spenderar all min vakna tid med att faktiskt jobba och se till att det här skeppet rör sig framåt med bara mig vid rodret. Och jag är så himla trött på att jaga. Jag vill ju bara göra min grej och att folk ska se hur awesome det är!

Så hur gör man? Hur hittar man den där perfekta personen för en? Hur hittar man den som är villig att släppa allt och satsa hela ens själ på något som är så riskfyllt?

Mitt liv som solo – memoaren kommer 2060.

Det här inlägget är en del av #blogg100
Dag 11/100 – Inlägg 15/100

0

Gillar du det här inlägget? Dela gärna!

Dela på facebook
Dela på Facebook
Dela på twitter
Dela på Twitter
Dela på linkedin
Dela på LinkedIn
Dela på pinterest
Dela på Pinterest

kommentarer

5 svar

  1. Ja, där satte du fingret på det. Har också blivit borträknad pga flyger solo, och det är inte roligt. Framför allt kan potentiella kunder vara oroliga för kontinuitet när man inte (ännu?) metamorfats till en grupp. Att hitta någon är det svåraste, helst skulle man ju vilja ha en klon. Eller någon som fokuserar på andra delar av verksamheten än en själv gör, komplettera varandra. Bra inlägg! Börjar fundera igen på hur en ska lösa den här eviga frågan.

  2. I jobbsammanhang handlar det om trygghet för kunden, och jag förstår dem. För min del handlar det om att skattedeklarationer ska in även om jag går och blir sjuk, att man vill kunna få stöd och hjälp även i perioder då alla andra kunder också vill ha där extra, kommer hon hinna med mig? Lösningen för mig är nätverk. Jag delar lokal med två andra konsulter och även om vi driver våra egna verksamheter så kan de hoppa in och hjälpa till med det mest akuta om något händer mig.

    1. Jag förstår vad du menar, men skillnaden här är jag inte är konsult, jag håller på att bygga en produkt från scratch. Men det är klart att det handlar om risktagande, dock stoltserar Startup-branschen (speciellt i Stockholm) med att vara så duktiga på det.

  3. Hej Linda,
    Jag vet precis vad du menar och fenomenet (när det gäller företagsbiten) har varit frustrerande för mig också, men när det gäller vår bransch så ska vi nog tänka att “skapa teamet” faktiskt ÄR en del av ditt viktiga jobb. Det en investerare ofta investerar i är ju just teamet, och det som köps upp en vacker dag när vi är väldigt framgångsrika 😉 kan också vara teamet.
    Och man brukar ju tala om att den bästa grundaren är den som kan skapa bra team. Så jag har faktiskt gått från att vara frustrerad till att faktiskt se det som en av mina viktigaste uppgifter (även om jag också känner ibland att “Fan, låt mig jobba nu då”).
    Ta dig tid och försök hitta en Co-Founder tycker jag! JAg vet dock att det är svårt… Har du gjort en affärsplan?
    Kraaam och trevlig söndag! Snart bär det av på budgetresa (Eeeh!) till Almedalen. Jippi!!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Gravid vecka för vecka

Gravid vecka för vecka – avsnitt åtta

Det här är nog den läskigaste videon jag spelat in hittills för Gravid vecka för vecka. Ensamhet är jobbigt att prata om, speciellt när hoppet

What I did last weekend.

Förra helgen var jag bjuden på kalas. Det var AT som fyllde år och då vet man att det blir ett bra kalas, maken till

Galaklar

Idag går det inte superfort, livet. Jag försöker ta in gårdagen och sover typ hela dagen i världens godaste hotellsäng och äter godis. Ni ska

GP och Jobba, sova, dö

Tjohej! Här kommer en liten grej såhär på lördagsmorgonen. Under Bokmässan fick jag en helsida i Göteborgsposten. I ekonomidelen. Det var precis så knäppt som