Hej apati. Jag har inte saknat dig.
onsdag, 27 juni, 2012
6 kommentarer
Vaknade halv fyra inatt med hopplösheten som ett täcke över mig. Jag önskar att jag hade kunnat skylla på baksmälla, men sådan tur ska vi
Vaknade halv fyra inatt med hopplösheten som ett täcke över mig. Jag önskar att jag hade kunnat skylla på baksmälla, men sådan tur ska vi
Hörrni. Det här blev en ganska fin dag till slut. Mötade på Östermalm på förmiddagen. Kände en liten bris av jobbpepp vilket var otroligt skönt.
Lite så här är livet idag. Konstigt hur olika dagar framkallar helt olika ångestkänslor. I måndags fastnade jag på en bänk bland en massa folk
Ni säger att jag är en kämpe. Att jag inte ger upp. Att jag är modig. Det är onsdag, klockan har passerat två och jag
Jag satte mig ner på bänken på Mariatorget och i samma sekund tog den mig gisslan. Det var som att någon tryckte på off-knappen och
Idag är jag rädd för livet. För att det ska nästla sig in genom ögon och öron och slita ut de få bitar av mig
Nu har jag varit hel- och deltidssjukskriven i sju veckor. Heltidssjukskriven den första månaden och sedan var tanken att jag skulle börja jobba 50%. Det
Något jag kan säga om mina dagar, och mitt humör, nuförtiden är ju i att det alla fall inte är tråkigt och förutsägbart. Nejdå, här
När man varvar att jobba och roa Amerikanot med att dra täcket över sig och vilja försvinna från jordens yta, då blir det tyvärr dåligt
Idag skär det i min själ som med knivar och rakblad. Lämnar en blandning av ytliga sår som svider och djupa som pulserar och gör
Det har varit ett par intensiva dagar. När man har förstagångsbesökare från New York i stan är det inte riktigt läge att fastna i ångesten
Jag har spenderat hela dagen idag i soffan/sängen. Är det någon som egentligen är förvånad? Jag blir så fruktansvärt besviken på mig själv, speciellt som