Att gå från sjukskriven till egenföretagare må låta knäppt, men det var det bästa jag någonsin gjort. Det blev min räddning.
Det är ett citat från en intervju som Amelia gjorde med mig som nu ingår i deras artikelserie #utmattad som lyfter olika personer som drabbats av utbrändhet, eller utmattningssyndrom som det så fint heter på medicinspråk.
Jag har ju skrivit om min utbrändhet mycket i bloggen, främst under de perioder som jag faktiskt varit sjukskriven och gått i terapi. I artikeln berättar jag min historia men jag funderar på att skriva mer om detta då jag verkligen vill bryta stigmat kring sjukdomen och visa att det finns en gyllene medelväg att leva med det men ändå leva ett bra liv.
Skulle ni vilja att jag skriver mer om min depression och min ångest? Haha, det låter ju halvpeppigt när man uttrycker det så.. Men vad säger ni?
18 svar
nu låter väl det här ÄNNU mer deppigt; men jaaa vi vill läsa mer om din ångest! haha. nej men serri så tycker jag att ju fler som pratar om liknande ämnen desto bättre. Bort med tabun!!
Haha! Tack Isa! <3
Du är så bra Linda och JA – det behövs! Tycker fortfarande att det finns fördomar kring det, även om det blivit bättre. Och count me in!
Tack Katta!! Kram!
Jag vill det! Om du vill och kan så tror jag att det är till stor hjälp för många. Jag är själv sjukskriven just nu, sedan ett halvår tillbaka, för just utmattningssyndrom och skriver om mina tankar och upplevelser. För min skull, men även med förhoppning om att andra ska finna nytta i det. Det måste bli ok att prata om det!
Åh, va jag blir ledsen att höra att du lider men tack för att du läser och kanske finner lite tröst i att inte vara ensam. Kram!
Ja! Dels för att det är så stigmatiserat att varje person som ”kommer ut” är behövd för att ”normalisera” upplevelsen i friska människors öpgon. Dels för att en viktig del av vägen tillbaka är att inse att man inte är ensam i världen om att uppleva depressionens och ångestens livssugande dementorer…
Tack!! Och jag håller med. 🙂
Jättefin artikel Linda! Jag tycker självklart också att det är något man ska prata mer om, så om du själv är bekväm med det tycker jag verkligen att du ska dela med dig!
För mig känns det som en terapi att prata om min ångest och utmattning, och samtidigt är de dem inläggen som uppskattas och delas mest för det är så otroligt många som känner igen sig.
Kram
Haha, jag önskar ibland att jag hade gränser, men tydligen inte. Skämt åsido, jag fick så mycket crap från omgivningen när jag var sjuk första gången att jag vill prata vitt och brett om det så det inte händer andra. kram.
Hej Linda! Ja, om du känner dig bekväm med det. Att jag startade eget har också sina rötter i utmattningssyndrom. Eftersom jag fått och accepterat stämpeln ”inte stresstålig” så var det flera som tog sig friheten att ifrågasätta hur jag ”som inte klarade stress” skulle kunna starta eget och det fanns så få förebilder att vända sig till så jag kände mig hyfsat osäker, men tjurade på och gjorde det ändå. Nu är jag egen sedan lite mer än ett halvår och det känns som det går fint 🙂 Men om du själv vill så skriv mer om de här frågorna, för sådana som du behövs. //Linn
Heja heja dig och din historia! Älskar att folk tar sig friheten att tycka till om vad som är bra och dåligt för någon annans mentala hälsa. ARGH. Så härligt att det går bra för dig! Kram!
Jag kan tycka att det är intressant om man vinklar det på ett sätt som ”vad jag har lärt mig”. Att älta det tråkiga tycker jag blir så deppigt men det intressanta för mig är vad för intressant sa läkaren, tog du alternativa läkemedel, fick du hjälp av någon utöver läkarkåren m.m. Jag var hos naprapat, massör, skaffade hund (vilket var den största hjälpen vilket jag förstått nu:)) började hos akupunktör för att tvinga kroppen att stressa av. Fick lära mig att de tre grundstenarna är motion, sömn och bra mat. Ska man orka med ett hektiskt liv MÅSTE de tre prioriteras annars går det inte. Länkade till ditt inlägg och uppmanade mina läsare att läsa Amelia artikeln eller skriva sin egna historia. Stress är så jäkla viktigt att göra synligt. Kram på dig
Tack snälla! Och ja, jag håller helt med, att fokusera på det positiva är något jag helt klart lärt mig, inte enbart genom sjukdomen utan bara genom livet. Det tar för mycket energi att vara negativ. Tack för din input, ska helt klart ha den i åtanke! Kram!
Jag tycker det är väldigt intressant att läsa om människors resor i livet. Jag möter många människor i mitt arbete som försöker pressa in så mycket i livet, jag får ständigt påminna dem om att dygnet bara har 24 timmar. Då går det inte att prioritera allt på samma gång, speciellt inte om en högpresterar på jobbet och ständigt jobbar över. Så jag tycker och tror att det finns stort behov om att, hmm, hur ska jag uttrycka det, informera och påminna om att vi bara är människor och det finns inte möjlighet att göra ALLT HELA TIDEN! Insikten hos personer som drabbats av utbrändhet är ju ofta efteråt hur pressade och stressade de var, men det är svårt att inse det när en är mitt uppe i det och bara springer, springer, springer och springer ännu fortare för att hinna med.
Du har helt rätt. Men jag tror ofta man missar det här när det man gör är ROLIGT. När man har ett stressigt jobb så är det på något sätt ”lättare” att köpa att man blir utbränd men inte när man ändå har så kul. Men i slutändan har ju dygnet bara 24 timmar, oavsett vad tiden fylls med.
Jag känner igen mig alltför väl i din historia <3 Tycker det är bara bra att du är öppen med det!
Tack snälla du! <3