Jag behövde inte sakna Jenny sådär jättelänge, vilket var skönt. Ganska precis en vecka efter att hon lämnat oss på kontoret till vårt öde så möttes vi upp på Wagamama och åt middag. Ett sånt där skönt ställe där det är mysigt men inte slacker, snyggt men inte pretto och maten är jättegod och precis lagom i pris. Och gott vin hade de också. Och edamamebönor. Och kokosglass. Behöver jag tillägga att jag mådde illa när jag gick hem? Jag mådde illa när jag gick hem.

Ack så jag saknar dig, iPhony.

Jenny. Fina fina Jenny.

Jag och Lina. Valrosskämtet blir aldrig gammalt.

Jennys syster var också med. Hon hade det bästa partytricket – glasögon med inbyggd ficklampa. Vansinnigt roligt.

Och det var den kvällen.