Inte riktigt vila
Just nu har jag en vilopuls på 82 slag i minuten, det kan inte vara riktigt bra va?
Just nu har jag en vilopuls på 82 slag i minuten, det kan inte vara riktigt bra va?
Detta påminner mig att jag måste hämta ut biljetterna som jag bokat och betalat till Stockholms Filmfestival som går av stapeln om en dryg vecka. Hoppas det inte är för sent. Många härliga timmar i biosofforna kommer det att bli!

Fortfarande ont i huvudet, vad är detta? Idag kikade solen på mig en stund när jag klev upp men nu verkar den ha sprungit sin kos igen. Idag kör jag väldigt basic, topp med söta puffärmar från Old Navy köpt i NYC och kjolen som jag mer eller mindre bor i, från Lindex, med fin synlig dragkedja bak.
Det är inte speciellt uppskattat att vakna en halvtimme innan väckaren ringer av att Silver står utanför sovrumsdörren och försöker jama (hon har inte riktigt lärt sig än) men det låter mest som ett plågsamt, gällt, pipande. När hon väl fått upp mig och jagat mina rödmålade tånaglar runt lägenheten ett par varv, samt fått mat, så går hon och lägger sig igen. Medan jag snällt får gå till jobbet. Det är inte rättvist. Jag ska bli katt i nästa liv.
Det är inte helt lätt att blogga när man har en kattunge som ligger på ens händer när man försöker skriva.
Jag är en periodare. En sån där person som totalt snöar in på något, för att ganska snabbt tappa intresset och gå vidare. Ofta hamnar ändringar i matvanor och träning i denna kategori, men även inredning har tagit sig en vända i de grannskapen. I somras, när jag precis hade flyttat in i lägenheten var jag helt såld på inredning. Knarkade inredningstidningar och bloggar som besatt och lyckades byta ut i stort sett hela mitt möblemang på en månad. När inflyttningsfesten var avklarad svalnade intresset av med hastigheten av en kalldusch. Och mitt sovrum står halvklart. Tavellisterna har inte kommit upp på väggen och DVD-hyllorna väntar fortfarande snällt på att bli upphängda i vardagsrummet.
Jag gillar inte riktigt mitt sovrum. Det är inte mysigt. Jag vill ha ett mysigt sovrum, med fluffiga kuddar och dämpat ljus som inbjuder till kramar och härliga drömmar. Men jag får nog inse att jag inte är så bra på inredning. Jag är bra på att ta andras idéer och göra om de lite så de passar mig. Räknas det som härmas eller inspireras? Jag är nog en liten härmapa.
Jag vet inte var jag vill komma med det här inlägget. Nu ska jag gå och sova i mitt omysiga sovrum. Jag tror det har att göra med bristen på sängram.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer