Me no likey exxet
torsdag, 19 oktober, 2006
Inga kommentarer
Jodå, men visst fan ska jag få åka baklänges på hemvägen med! Jag mår illa.
Jodå, men visst fan ska jag få åka baklänges på hemvägen med! Jag mår illa.
Sist jag var i Stockholm så köpte jag en jättefin klänning på Vila och har sparat den till något speciellt tillfälle. Nu är jag här igen och tänkte inviga klänningen ikväll ute på hufvudstaden där den har sitt ursprung.
Jag provar klänningen och snurrar framför spegeln och känner mig så fin, så fin. Och vad ser jag då. Jo. Ett larm. Ett jävla larmhelvete som fortfarande sitter fast på klänningen. Och nej, jag snodde inte klänningen, larmfan pep ju inte ens när vi gick ut ur butiken, därav det faktum att jag inte upptäckt den tidigare.
Så nu måste jag snällt gå tillbaka till butiken, kvittolös och allt, och be de snälla tanterna att ta bort larmet. Varav de självklart kommer tro att jag har snott klänningen. Och att försöka få bort larmet själv är, enligt Soffis som jobbat på Lindex, totalt stenomöjligt om man vill ha kvar en hel klänning.
Crap.
Saker man inte bör göra när man åker X2000.
– Äta en baguette med rödbetssallad om man inte vill fläcka ner sin klänning.
– Äta kexchoklad över tangentbordet.
– Åka baklänges medan man surfar.
Jag har, som ni kanske redan räknat ut, klarat av samtliga tre no-no's. Vilket har resulterat i fläck på klänning, smulor i min laptop och ett smått illamående.
On the bright side så var baguetten god, kexchokladen var mumsig och tiden går fasligt mycket fortare med min goda vän Internet i närheten.
Imorrn bär det av till huvudstaden igen. På onsdag ska jag på informationsmöte på IHM och i samma veva passar jag på att trycka in lite praktikjakt, middag med Daniel, lunch med Lena (om hon inte ligger och bebis-kräks hela dagen) och kanske en fika med Linda också om jag hinner! Och så självklart ett par drinkar med my darling Soffis. Hon har heartbreak som behöver botas med några glas vin och ett helt ton tjejsnack.
Geez va trött jag är. Det blir väl så när man sitter inne i stort sett hela helgen. Mitt weekendbag-jakt igår bar dock frukt. Det blev funktionalietet före utseende i form av en stabil nylonväska. Och idag har jag rensat byrån, gjort mig av med urtvättade sommarlinnen och lagt upp ett par nya auktioner på Tradera. Och diskat. Och packat. Och nu är jag trött. Ska slappa framför ”Charlie's Änglar” och sen blir det gonatt.
Ju längre tiden går ifrån C, desto mer tid tar han upp i min dagliga tankeverksamhet. Hur mår han? Saknar han mig? Eller vill han bara glömma mig? Den som trodde att tid ifrån varandra skulle mildra saknaden och ångesten hade så fruktansvärt fel.
Jag har funderat många gånger på om det bara är så att jag vill ha honom nu för att jag inte kan få honom. Jag är livrädd för att så är fallet, och det verkar ju onekligen misstänkt.
Men. Jag har kommit fram till att det faktiskt inte är så. Inte på någon nivå. Jag trivs rätt bra med att vara ensam, jag saknar inte någon att mysa med på kvällarna, någon att ha sex med. Jag saknar C.
Visst har det dykt upp en och annan kandidat som skulle vilja ta hans plats, men jag är inte det minsta intresserad. För det finns bara en som han. Det finns bara en som jag vill dela mitt liv med. Och det svider så i själen när han inte tror mig när jag säger att jag älskar honom och bara vill vara med honom, ingen annan. Tilliten är skakad till grunden och jag vet inte om den går att bygga upp igen. Trots att jag inte önskar något hellre.
Får jag inte honom så är jag inte intresserad. Dejting och sex och allt det där är bara helt meningslöst, bara tidsfördriv, om det inte är med någon man älskar. Om det inte är med honom. Jag drar mig ur leken. Jag är för gammal för att spela spel.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer