En sväng till medeltiden på Dunnottar Castle

När man åker till Skottland är det ju nästan lag på att besöka ett gäng slott. Vi fick in hela tre slott på våra fem dagar i Skottland och det första – och med den kanske mest episka placeringen – var Dunnottar Castle som ligger ett par mil söder om Stonehaven i östra Skottland.

Dunnottar ligger på en utskjutande klippa som stupar 50 meter rakt ner i havet med slottsruinen som tar upp hela ytan ovanpå klippan. Klippan som slottet ligger på sitter ihop med fastlandet med en ”dalgång” dit man får knalla ca 150 trappsteg ner från parkeringen och sedan upp igen för att komma in i slottet.

Jag förstår varför slottet ansågs vara omöjligt att inta, de där trapporna var ingen lek. 😛

Bredvid slottet reser sig mäktiga klippor upp ur havet. Jämför med människorna ovanpå klippan så förstår du lite hur höga de är.

Slottet byggdes mellan 1400- och 1600-talet, och är förvånansvärt välbevarat med tanke på hur väder och vind måste piska där ute. Alla byggnader är öppna och man får titta in och vandra runt i dem, vissa mer välbehållna än andra. Jag och brorsan spenderade nog en god två timmar med att utforska hela området.

Det här var matsalen på sin tid med en stor eldstad i bortre änden av rummet. Om man tittar på hur hus fortfarande byggs i Skottland så är den här designen med den stora skorstenen i änden fortfarande frekvent använd. Jag kikade in i den och det är verkligen bara ett hål rakt upp, den moderna varianten är nog lite mer väderanpassad.

Här hänger jag i Grevinnans svit, hon hade fräsig utsikt hon!

Notera de lutande stenarna som sticker ut ur väggen – man ville inte placera sig under dem när det begav sig, det var nämligen utfarten för latrinerna och avfall från köket.

De flesta väggarna stod kvar även om tak/golv rasat in sedan länge. Men kunde dock fortfarande se hålen där träbjälkarna satt på sin tid och vi roade oss med att försöka avgöra vad olika hål i väggarna använts till och hur man passerat genom husen då dörrarna satt på underliga ställen.

Här inne var köket, längst bort till höger hade man spisen och till vänster i bild gissar jag att man diskade. Det var i alla fall i anslutning till den platsen som man hade ”utfarten” eller ”slasken” rakt ut genom väggen.

Smart med valvet för att inte röken skulle sprida sig i köket. De hade huvudet med sig på medeltiden!

Det sägs ska spöka på Dunnottar men jag fick tyvärr inte uppleva detta!

Jag har alltid älskat historia och sådana här platser fascinerar mig otroligt mycket. Att vandra runt och känna in hur människor levde då, vilka förutsättningar och vilken vardag de hade, konstant passande på fara. Var person hade sin plats och hierarkin var så otroligt tydlig. Grevinnor och fångar på samma lilla levnadsyta men tydligt åtskilda. Det ger en perspektiv.

Jag rekommenderar verkligen ett besök på Dunnottar om du är i krokarna och gillar historia men klä dig varmt, det blåser som aset där ute!

Vandring i magiska Linn O’ Dee

Välkommen tillbaka till Skottland! Till magiska tallskogar, porlande, kristallklara vattendrag och en mysig vandring i Linn O' Dee!

Minns ni snubben med äggen från förra inlägget från Skottland? Han tipsade om att vi skulle åka till Linn O'Dee för att det skulle vara fantastiskt vackert.

Reflektion 1: Det var inte helt enkelt att fatta vad han sa på bred skotska – och då har jag ändå klämt ett antal avsnitt av ”Outlander”. Men när jag såg det på en skylt så klack det till!

Reflektion 2: För någon som bor mitt i det här magiska landskapet och säger att man inte får missa något – då åker man dit!

Sagt och gjort, redan andra dagen på vårt Skottlandsäventyr så åkte vi iväg den korta vägen på ca en mil från Braemar, där vi bodde, till Linn O'Dee som ligger i Mar Lodge Estate, ett naturreservat i Cairngorms nationalpark. Det var fint skyltat hela vägen (även om vi använde GPS) och det finns en stor parkering där man kommer fram. Ta med mynt för parkeringsautomaten om du åker dit!

Sedan begav vi oss upp i skogen! Vi valde att gå Glen Lui Trail, en vandring på ca 3 kilometer som tar en dryg timme (längre om man ska stanna och fota överallt, som jag).

Vi trodde ärligt talat att det skulle vara tuffare vandring med tanke på att vi mötte vandrare med tält och kängor och hela baletten men det var rätt enkel vandring även om du kanske inte släpar med barnvagnen och farmor.

Vid parkeringen kunde man ta med sig en orienteringskarta och min morbror som (tillsammans med resten av familjen) varje sommar får dille på att leta stolpar i skogen rände så klart iväg på jakt efter en bokstav till vad som skulle bli ett ord (vilket ord är dock oklart då vi inte hittade/orkade jaga alla kontroller).

Naturen längs med leden var en blandning av fjällandskap och svensk skog fast med kala kullar och mer yviga träd. Jag älskade det.

Och så kom vi till floden, River Dee, som längs leden letade sig ner för berget längs med skiffer och en laxtrappa (!).

Måste för övrigt ge cred till min kära lillebror som tagit nästan alla bilder på mig på resan. Han fick en snabbkurs i systemkameran och så ba HEPP levererade han. Efter ett tag kom han själv med tips och tankar på locations och vinklar. Tack Johan, bra jobbat!

Den här bilden ger lite en känsla av vidderna här. Lilla mamma, stora floden, höga berget.

Vattnet som ringlade sig ner mellan bergen var helt glasklart, fantastiskt!

Och när vi kom ner tillbaka till parkeringen så kluckade floden fram lugnt och stilla. Vatten fascinerar mig så mycket på det viset. Det kan vara så högljutt och djuriskt och samtidigt så otroligt stilla och vackert. Vi kan inte leva utan det, men det kan också döda oss. Det är lite poetiskt.

And on that note ger jag er en av de bästa bilder jag tycker jag någonsin tagit på mig själv. Ett med naturen i sneakers. Jaja, det får ju inte gå överstyr.