Hej från flyttkaoset!

Hallå kompisar!

Jag ville bara kika in och ge er en snabb update på livet. Egentligen borde jag stå och packa eller skrubba en ugn just nu men jag saknar er så jag piper in här och säger hej!

Så, vad händer just nu?

• Imorrn går flyttlasset till Övik. Jag har inte packat klart men jag har ändå packat en sisådär tio lådor och det börjar verkligen synas att jag är på väg. Läskigt.
• Igår hade jag avskedsfest så idag är jag lite bakis. Inte ultimat tillstånd för flyttpackning men oh well lifvet och så vidare.
• I förrgår åkte jag och Elin till Nyckelviken och tittade på solnedgången, där är bilden ovan ifrån. Det var så jädra mysigt och vi tog så fina bilder. Det var som att Stockholm vinkade sitt vackraste farväl och sa välkommen åter.
• Många frågar hur det går med bebisfixandet; det ligger lite på is nu pga flytt och mycket jobb. Jag har två prover kvar som jag måste fixa men SEN blir det åka av. Så det är på gång men lite på paus temporärt.
• Jag ser så otroligt mycket fram emot att börja på en ny kula i Övik. Träffa nya människor, engagera mig lokalt och hitta ett hus där jag kan slå rot. Åh vad jag ser fram emot det.
• Jag kommer inte sakna personen som spelar bongotrummor i min trappuppgång. Jag kommer inte sakna att bo i lägenhet.

Hoppas du mår bra! Puss så länge!

PS. Medans jag packar och städar och fejar tycker jag du kan lyssna på senaste avsnittet av ”Vad fan håller jag på med?!” där jag och Alex pratar om hur vi håller isär alla våra projekt! 

En helg på en ö i Mälaren

God söndag kära du!

Jag befinner mig mitt i packningshelvetet och tror att jag håller på att bli galen på alla prylar så jag tar en paus och berättar för er om den ljuvliga helgen jag hade hos Nathalie på Lindö för två veckor sedan!

Nathalie hämtade mig i Läggesta och så bar det av ut mot Lindö. När vi anlände till bryggan välkomnade en hel svärm med mygg oss. Tur de blir fina på bild för speciellt mysiga var de inte.

På med flytvästen och hopp skutt i båten. Alltså, min balans är sådär så mycket hoppskutt var det inte. Jag hade fullt upp med att hålla ordning på alla mina prylar och mig själv..

.. och Leia så klart som tyckte det här med båtåkande var lite läskigt. Men hon var väldigt snäll och modig!

Innan vi åkte till gården tog vi en sväng förbi västra udden och såg solen gå ner. Jösses så vacker hon kan vara, Moder Natur.

När vi anlände till ön och mottogs av en kör av bräkande får så tvingade jag Nathalie att visa mig fårhagen först.

Eller. Först höll jag på att trilla i sjön. Nathalie varnade mig för att bryggan var lite.. sjunkvänlig och att jag skulle snabba mig. Och i paniken så hamnar jag med en fot på bryggan och en i båten – och då börjar så klart båten glida ut från bryggan. Helvete!! I sista sekund lyckades jag med kraft från panik och ”datorn får inte hamna i sjön!!!” få med mig foten över på bryggan och in på land. Geez. Nathalie höll så klart på att kissa på sig av skratt. Ändå rimligt!

Men till fårhagen. Vilken lycka! En hel skock av får och lamm som rusade emot oss! Leia blev livrädd så henne fick vi binda utanför hagen men jag gosade loss så mycket jag orkade. Myggen var dock helt vansinniga så det blev en kort mysstund innan vi kröp upp i soffan med en kopp te och surrade oss trötta.

På lördagsmorgonen åt vi frukost och sedan begav vi oss ner till fårhagen igen. Leia vågade sig in och hälsade på fåren men det blev lite ombytta roller när fåren istället började jaga Leia! Haha, påminde så mycket om videon med ”vallhunden” jag spelat om och om igen, SÅ hysteriskt kul!

Sedan var det mycket kel. Både fåren emellan men jag hittade också två egna gosisar!

Titta på dem!! Så otroligt ljuvliga!

Brorsan blev lite rastlös men Ullis bara stod där hos mig hur länge som helst och myste. Andades mig i ansiktet och buffade lite lätt på mig när jag slutade klia.

Maten för själen detta var alltså.

Det här lammet hade också fokus på mat! Så pass att han låg i den. Latheten når nya nivåer, jag gillar det!

Och sedan såg den mest ut så här. Häng i skuggan.

Dagen spenderades med att måla ett rum i huset, rensa hela köksträdgården på ogräs och sedan på kvällen när solen gick ner skulle jag och Nathalie fota ny header till hennes blogg (titta så fint det blev!) Och den här bilden ser ju väldigt rofylld och mysig ut eller hur? Låt oss bara säga att den inte är representativ för plåtningen, haha!

Att få alla fåren åt samma håll och ens få hästarna till hagen var en kamp, vi lockade med foder samtidigt som Nathalie fick fårklövar på sina bara fötter, klev på tistlar och allt detta medan tusentals mygg surrade runt oss. Det var så galet att man var tvungen att skratta åt det. Och vet ni det bästa? Allt finns på video..

När vi satte Nathalies bild fick jag själv några minuter i rampljuset! Här har jag precis bara slängt hinken med mat åt sidan (fåret till vänster har fått upp vittringen!) och bara gapar till Nathalie ”Nu! Fota nu!!!”. Haha, det glammiga blogglivet!

Det här livet på Lindö. Det är som en egen värld, en värld där alla har ett syfte, alla har ett jobb. Alla lever i total harmoni och det finns alltid något att göra. Och det finns ett lugn som ligger som ett täcke över ön. Det är verkligen en dröm.

Och att ha en häst som Flicka i närheten, en liten shettis som bara puffar och buffar och myser. Dröm.

Och innan jag åkte hem fick jag också stifta bekantskap med den här toffskycklingen! Ingen aning vad de hette egentligen men hur ball?! Sådana här ska jag också skaffa på min alldeles egna ö-gård. En dag.

Tack Nathalie, Anders och alla fina djuren för en underbar helg!

Torsdagsdrama

Alltså, vilken jävla dag.

Igår åkte jag hem till Övik eftersom vi idag skulle ta farväl av Annas pappa som gick bort för några veckor sedan. Det låg ett allvar över dagen och vi visste alla att den skulle bli tung. Men det här inlägget kommer handla om något helt annat.

Redan imorse när jag vaknade upptäckte jag att jag hade fått underliga utslag på armarna. Det såg ut lite som myggbett men kliade inte så farligt. Jag tog en dusch och fixade i ordning mig och vi åkte iväg till begravningen.

Efter minnesstunden åkte vi en sväng till Kvaved och sedan åt vi en tidig middag på restaurang. När vi kom hem så tog både jag och mamma en tupplur innan vi skulle få besök på kvällen. Jag märkte innan jag la mig att utslagen hade spridit sig ännu mer och började klia rejält.

När jag vaknade efter tuppluren hade hela helvetet brutit lös. Utslagen täckte nu hela kroppen och kliade något kopiöst. Vi satt och skulle fika med familjen och jag hade på riktigt crazy eyes och satt och kliade mig som en besatt. Någonstans här kände vi att, eh, detta känns sådär, kanske är det något man borde göra något åt?

Let the googling begin.

Efter intensivt analyserande av vad jag ätit, druckit och kladdat på min kropp under dagen (duscholja, räkor, kaffe?) kom vi fram till att boven kanske var penicillinet jag äter efter att ha blivit biten av en hund förra veckan (detta är en annan historia men det var INTE Leia) och mycket riktigt, efter att ha kollat in FASS så fanns den här typen av allergisk reaktion bland de ”ovanliga biverkningarna”. Jag tackar jag.

Jag messade kvickt min kompis Maria som är sjuksköterska som tyckte vi skulle åka in, jag ringde 1177 som höll med. Så min lillebror Johan körde mig till akuten där vi satt i en dryg halvtimme och väntade under tiden som jag fick feberfrossa och kliade mig som en besatt loppbiten hund.

Sånt här spännande drama får man på min instagram story!

Och mycket riktigt, när vi kom in och den (skitsnygga) läkaren tog en titt på mig så drog han ungefär samma slutsats som vi (allergisk reaktion av penicillin i kombination med sol och värme) och beordrade mig att avsluta penicillinkuren (bettet ser bra ut och inte infekterat) och så fick jag Betapred och chockdos av kortison och så skickade de hem mig.

Så nu sitter jag här i sängen, väntar på att det ska sluta klia och hoppas kunna sova (tydligen kan kortison göra en speedad).

Och en sak till. Tack gode gud att jag var hemma hos familjen när detta hände. Att Johan följde med till akuten och alla engagerade sig i det hela. Så vansinnigt ensamt och jobbigt det hade varit om det blivit så här i Stockholm. Ännu ett skäl att det känns helt rätt att flytta hem. <3

PS. Jag kommer inte skriva mer om begravningen, den är inte min historia att berätta utan min systers. Men den var väldigt fin.