Det sa bara inte klick

Jag pratade precis med Kent, min handläggare på Arbetsförmedlingen och meddelade honom att praktiken inte alls levt upp till mina förväntningar. Det är inget fel på stället, barnen är ovanligt goa och min handledare är underbart förstående, men ändå så klickar det inte. Det är helt enkelt inte mitt kall, och för att kunna lägga ner så otroligt mycket av sig själv i jobbet som detta kräver så måste man nog vara enormt mycket mer taggad än vad jag är. Jag pratade med en annan praktikant idag och hos henne ser jag elden, passionen. Allt det som jag saknar.

Jag ska in och prata med Kent på fredag och se om vi kan komma fram till något annat, men just nu känner jag mig bara tom. Jag funderar starkt på att flytta till Stockholm. Den enda som höll mig fast här var C och nu verkar jag ha förlorat honom för alltid.

Om några timmar ska jag iväg och träna BodyJam. Jag behöver rensa skallen.

Åskan går…

…och mot bättre vetande (två förstörda mellanproppar på två månader) sitter jag likt förbannat och surfar. Dyngsur blev jag också när jag skulle hämta tvätten från tvättstugan.

*bliiixt* En…två….tre… *BAM*

Ouch. Ska nog dra ur pluggen en stund.

Mingel med Miljonärerna

I ännu ett desperat försök att höja temperaturen från likstelt till åtminstone pissljummet i den här dödligt deprimerande bloggen så ska jag ge en liten re-cap från festligheterna i torsdags.

Jag dök upp i huvudstaden runt lunchtid och efter att ha låst in det enda bagaget jag hade, min ryggsäck (jag har lärt mig!), på centralen så drog jag mig ut mot Liljeholmen för att möta upp Lena för lunch. Jag upptäckte för sent att Lenas telefonnummer huserade som gisslan i den telefon jag tappade i Göteborg för några veckor sedan och kunde därför inte få tag på henne för att meddela att jag var där. Senare visade sig att hon legat hemma och hulkat över toaletten hela dagen tack vare lilla bebisen i magen.

No harm done. Istället drog jag iväg till Stureplan och mötte upp Daniel som klippte sig på Corinne & Friends. Först passade jag dock på att smita in på Zara i Sturegallerian där jag blev en glittrig miniklänning rikare.

Efter en middag på fd Ragnar's på söder med Daniel i samband med väldigt hastigt intag av en flaska vin, så rumlade vi fnittrande tillbaka till hans lägenhet och jag la all min koncentration på att inte sticka eyelinern i ögat när jag skulle sminka mig.

En timme senare stod vi på röda mattan, smilade för en sisådär 8-10 fotografer, svarade ”Nej vi är bara vänner” på frågan ”Är ni tillsammans?” ungefär lika många gånger (hur TV4 lyckades misstolka det vet jag icke) och sedan ilade vi in i salongen lagom till att Tina Leijonberg kollapsade. Regissören stod framme på scenen och presenterade filmen och helt plötsligt skriker någon ”Finns det någon läkare här?!” och folk börjar klättra över stolsraderna för att hjälpa henne. Lite läskigt var det. Efter 20 minuter hade ambulansen hämtat henne och filmen kunde börja. Helt okej rulle, jag skrattade högt några gånger. Loa Falkman var klart bäst vilket jag fick nöjet att säga till honom på efterfesten, han var en rolig prick!

I övrigt var det rejält med celebrityspotting med allt från Magnus Carlsson och Sanna Bråding till Suzanne Reuter och Unni Drougge. Och kändisar är snåla. Så fort gratisspriten var slut så dog festen ut. Intressant observation.

Tillbaka till ruta ett.

Kom precis hem efter min första praktikdag på skolan. Och jag har mer ångest än någonsin. Inte ens en hel arbetsdag behövdes det för att få mig att bli panikslagen och känna att jag är helt ute och cyklar.

De som sa att jag inte var född till lärare hade nog rätt. Tillbaks till ruta ett.

Tystnaden lägger sig

Förbannade jävla skitkommentarer. Nåt hände när jag bytte server för nu funkar det inte att kommentera. Eller rättare sagt så funkar inte permalänkarna. Nått med rättigheter. Nått som jag inte fattar. Nån som har Movable Type som kan upplysa mig? Nä, just ja. Det kan ni inte. För kommentarerna funkar inte!

Pratade precis med C i telefon. Han åker till Tyskland imorrn. Han mår skit. Och allt är mitt fel. Jag ska hålla mig borta. För när jag finns i närheten så påminner jag honom om allt skit som varit. Han är viktigare än vi. Är det kanske den sanna definitionen av kärlek? Att sätta honom före oss?

Update!
Nu funkar kommentarerna igen. Snälla kommentera, jag saknar er! 🙂

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier