Ett stort beslut med hopp om fotfäste
Vi kämpar alla med samma demoner, med samma känslor av otillräcklighet och osäkerhet. Vi vill alla älska, bli älskade, känna oss behövda och fylla ett syfte. Det ligger i vårt DNA, i våra absoluta grundbehov som människor.
Så vad händer när dessa grundbehov inte möts? När vi tappar fotfästet och kompassen bara snurrar runt runt?

Förra hösten var ett konstant vattentrampande och kompassnurrande för mig. Det var tufft på många vis, med många förändringar och tuff kritik utifrån. I allt visste jag att min riktning var rätt, min vision med vad jag hade byggt vacklade aldrig. Men strukturen gjorde det. Och det var till stor del mitt fel.
Jag visste inget om föreningar när jag grundade InoS. Jag visste hur man agerade på sin passion och hur man smittade människor med samma passion. Jag hade alla verktyg när det kom till att bygga värde och hjärta. Men jag hade ingen aning om hur man byggde struktur. Bas och stabilitet. Och korthuset höll på att ramla.
Så kom alla dessa fantastiska människor in i styrelsen som min egen personliga byggarmé. Som skulle bygga väggar och tak till mitt fluffiga korthus. Och jag var så jädra glad att se dem komma. Och jag var så trött. Efter att ha jobbat med hela min själ och hjärta med Better Bloggers och InoS i stort sett helt ideellt under tre års tid var jag så hiskeligt trött.
Ni vet när man vill så mycket men det går ändå inte? Där är jag nu. Och då måste man välja.
Ni minns inlägget jag skrev om bilturen hem från Åre med Nathalie? Den förändrade allt. Ni vet när en person lyckas sätta ord på allt man känner, när hon lyckas formulera det så att man till slut fattar. Det var exakt så.
Nathalie sa ”Du måste lämna VD-rollen”. Och jag satt knäpp tyst i säkert fem minuter och bara processade. Vad menade hon? Lämna? Kunde jag ens göra det? Och så sa jag till henne att om jag gjorde det skulle jag känna mig som en svikare. Som kaptenen som lämnar skeppet. Och hon fick mig att inse att jag inte sviker någon bara för att jag sätter min hälsa och mitt välmående först. Att jag har byggt något fantastiskt och det är dags för denna fantastiska bebis att lära sig att gå själv nu, med hjälp av denna underbara byggarmé som kommit in. Att kaptenen kan lämna över rodret och sippa på en paraplydrink ett tag medan en massa andra kaptener kommer in och hjälper till.
Så det har jag gjort nu. Jag har lämnat VD-posten och även om jag kommer sitta kvar i styrelsen känns det både sorgligt och som en stor sten lättat från mina axlar.
Nu ska jag vila, ta nya tag och hitta en ny väg. Och det pratar vi om en annan dag.
































Senaste kommentarer