Vad hände med Greta?
Greta var min andra kyckling nånsin. Hon kläcktes en dag efter Rosita i kläckaren i köket hemma i Eldsmark den 15 juli, 2020. Det var något speciellt med Greta redan från början. Hon var liksom lite mer nyfiken, lite mer social, lite mer närgången än det andra.
Redan en dag gammal kröp hon upp under hakan, bajsade lite och somnade. Och nånstans där vann hon mitt hjärta.
Greta och Rosita var de enda två som överlevde från det första kläcket (läs om det dramat här) så jag har alltid haft en lite extra stark relation till dem. Och de har haft det bra! Hållit ihop som ler och långhalm tills det att Rosita fick sin första kyckling förra året. Då verkade det som att något hände i flocken.
Nån gång i mars i år började Greta bli utmobbad av resten av gruppen. Hon blev ”hackkycklingen”. De andra hackade på henne, ryckte fjädrar i nacken på henne och var allmänt elaka. Det händer ibland att den som är lägst i rang i hönshuset råkar ut för sånt här men som jag förstår det brukar det gå över.
Jag försökte ta henne ifrån de andra och hade henne till och med inomhus en stund men blev rådd att inte göra så då det förmodligen skulle göra saken värre.
Det skar lite i hjärtat att se att alla de andra hängde tillsammans när de var ute medan Greta fick gå själv.
Istället för att bli bättre efter ett par veckor så blev det värre. Snart hade hon inga fjädrar kvar i nacken och en massa små hacksår efter de andras elaka behandling. Det värsta var också att det främst var tuppen som var på henne medan han är jättebra med alla andra.
Jag köpte ”blåspray” som både desinficerar såret men också ska göra det mindre attraktivt att hacka på. Höns blir som galna när de ser blod och fortsätter hacka som besatta. Så får man bort blodet med blåspray kan det bli bättre.
Här hade det hela pågått i nästan två månader och blivit så illa att tuppen hackat ett stort hål mitt på huvudet på Greta. Hon var helt blodig men när jag tog upp henne blev hon helt lugn och blundade. Som om hon bara ville vila lite.
Här nånstans såg jag två lösningar; avliva henne eller sätta henne i karantän och hoppas att det blev bättre. Annars fick hon flytta.
Greta satt i karantän i nästan en månad. Då hade fjädrarna i mångt och mycket växt tillbaka och såren hade läkt. Då släppte jag ut henne tillsammans med de andra för att se vad som skulle hända och tuppen var på henne som ett SKOTT och hackade på hennes så att kammen blödde.
Sista utvägen innan avlivning var att flytta henne till en annan flock. Jag hade fått blandade besked om hur framgångsrikt detta var men kände att, vad har jag för val? Så jag bad Jennifer (som jag ju fick äggen av som jag kläckt från början) att adoptera henne och det gjorde hon så hjärtligt.
Ett par dagar senare fick jag bilder med texten ”Greta med crew” och grät nästan av lycka. Allt hade gått bra. Hon fick vara med, hade polat ihop sig med tuppen (lite lätt på foten tydligen men det kanske var rätt strategi?) och fick sitta på pinnen med de andra och sova.
Greta har också fått en ny BFF i Jennifers dotter Cleo och verkar ha det riktigt bra där borta.
Greta och hennes nya boyfriend., lite snällare än den förra.
Så där har du den. Historien om Greta. Jag är så glad in i själen att hon fick det bra ändå till slut.
Senaste kommentarer