2018 kom min primära inkomst från föreläsningar. Jag reste land och rike runt och pratade om influencer marketing och det var skitkul (om än lite slitigt med resandet ibland).
Efter att jag flyttat hem till Övik var det som att influencerbranschen ”glömde bort” mig lite grann. Visserligen var det i samma veva som jag klev av som VD för Influencers of Sweden men jag tror även flytten gjorde sitt. Jag försvann från offentligheten som InoS hade inneburit och, jag vet inte, sågs inte lika mycket som ”expert” längre kanske? Något som var lite underligt för jag hade ju precis samma kunskap och nätverk som innan, bara utan en organisation bakom mig.
Eftersom jag redan innan flytten hade bestämt mig att min business skulle vara 100% digital från och med 2019 så gjorde inte detta mig så mycket rent inkomstmässigt. Men sen kom Covid.
De senaste två åren har jag istället för influencer marketing byggt upp ett varumärke om att prata personligt varumärke (meta?) och har gjort en hel del digitala föreläsningar på det ämnet. Men jag har väl inte riktigt tänkt på dem som ”vanliga” föreläsningar? Jag vet inte varför egentligen, det har bara inte känts lika mycket ”på riktigt”? Skumt kanske men ändå rimligt.
Därför tyckte jag att det var alldeles extra roligt att bli tillfrågad att vara konferencier på Höga Kusten Företagsmässa i Kramfors för några veckor sedan!
Brutalt nervös var jag, hade ju inte stått på en scen på det här viset framför så mycket folk på så länge. Och inte som konferencier. Utan slides! Och med en mikrofon! Det var inte igår jag hörde min egen röst i en mikrofon.
Men alltså – det var SÅ kul. Företagare så långt ögat kunde nå, spännande produkter och tjänster och roliga tävlingar och jag gick omkring och pratade med folk hela tiden jag inte stod på scen. Det var en sån energikick!
Vi höll till i Tennishallen i Kramfors, solen sken och sen så hittade jag den absolut finaste montern hos Åhmans färg från Sollefteå som också höll på med inredningskonsultande som de kallade för ”stilhjälpen” – så bra grej!
Jag pratade med Tove på Meåfors Getgård om att skaffa getter (såååå sugen) och så pratade jag med killarna på Region Västernorrland om soloföretagande och att öka statusen på det.
Du vet väl att du kan söka stöd från regionen för till exempel skapandet av en hemsida, en grafisk profil eller fortbildning (som min kurs!). Free money, det gillar vi!
På scenen höll jag bland annat en dragning om varför man ska använda sociala medier och så ledde jag en paneldiskussion med några av företagen om hur covid behandlat dem (de flesta hade klarat sig väldigt bra!), vad de hade i pipen framöver och vad de förväntade sig av mässan.
Och så tog jag en selfie hos tjejerna hos Åhmans färg – för man kaster ju inte bort en bra selfiebakgrund. 😎
Jag har inget växthus (kanske nästa års husinvestering?) så den här tiden på året är det väldigt fullt med försådder i mina fönster. I år tycker jag inte att jag började förså så tidigt så tänkte att det inte skulle bli så mycket men nu börjar de små plantorna ta över hemmet igen!
Jag har länge tänkt att man borde ju kunna bygga på höjden i fönstren, just för att nyttja höjden och inte bara ha sådderna på fönsterbrädan. Så en söndag så fick jag feeling och snickrade ihop en odlingshylla som jag sedan hängde upp i fönstret i gästrummet.
Det ska ju gärna vara lite svalt där sådderna står och där kan jag dra ned värmen jämfört med resten av huset så det är numera gästrum/ateljé/odlingsrum. Bra med multifunktion!
I den här vloggen får du haka på när jag bygger sagda odlingshylla samt när jag sätter igång med sådderna!
Kolla vilken stolt person! Hon har byggt OCH lyckats få kålen och löken att överleva! Himla lyckad dag.
Redan för fyra år sedan var jag öppen här på bloggen med att jag röstar på Centerpartiet. I år står jag på valsedeln. Nummer 39 till kommunfullmäktige och nummer 26 till regionfullmäktige. Det har varit en resa som gått i en väldig fart och jag tänkte dela med mig lite här hur mina tankar gått och varför jag valt att engagera mig politiskt.
Förra våren blev jag inbjuden av Anna-Britta Åkerlind (kommunalråd för Centerpartiet i Övik) att hålla en workshop i personligt varumärke och sociala medier för Alliansen här i Örnsköldsvik (i Övik existerar nämligen fortfarande Allianssamarbetet till skillnad från på riksnivå).
Jag tackade ja för att, well, politiker är ju i allra högsta grad personliga varumärken och Centern ligger mig sedan tidigare varmt om hjärtat.
Foto: Leif Wikberg
Vad innebär det att vara aktiv?
Två dagar efter workshopen, den 24 april, blev jag officiellt medlem i Centerpartiet. Samma eftermiddag gled Annica Långvall (som själv är aktiv i C och som jag ju campade med i somras) in i mina DM och sa ”Välkommen i gänget! Kommer du vara aktiv?”.
Jag visste inte riktigt. Vad innebär det att vara aktiv? Måste jag ha en åsikt om allt Centern står för då? Måste jag ha KOLL på allt Centern vill göra? Min första känsla var lite smått panik och prestationsångest.
Två och en halv timme senare kom frågan från Annica om jag ville vara med i kommunikationsgruppen, där hon också satt med. Och jag kände att, kommunikation, det kan jag ju! Där kan jag vara nyttig.
Ett par dagar senare hade vi vårt första möte och jag blev helt kär i människorna. Smarta, drivna människor som brann för något och ville skapa förändring. Här fanns det hjärta och positivitet och vilja. Jag kände mig så välkommen och ärligt talat hemma. Plus att jag kände att jag kunde bidra med min kunskap!
”Är du intresserad av att stå på listan?”
Nån gång i augusti ringde Svante (ordförande i nomineringskommittéen) mig. Han frågade om jag var intresserad av att aktivera mig politiskt och stå med på listan för kommunfullmäktige i årets val (!!!). 😳
Jag blev smickrad, rädd, glad, nervös och ungefär alla de där känslorna på samma gång. Och åter igen gick tankarna runt runt i huvudet på mig. Hur är man politiker? Vad förväntas av en? Måste jag ha en åsikt om allt från strandskydd till kärnkraft till försvaret? Det kändes extremt överväldigande.
Men nu står jag ju faktiskt på listan. Så hur kom jag till den slutsatsen?
Jo, jag har pratat och diskuterat och pratat lite till. Främst med partikamrater (det låter så sektigt man jaja) men också med mina vänner.
Framförallt var det två tillfällen som gjorde att jag kände att ”jag kan nog göra det här och göra det bra”. Och det var framförallt den där natten i skogen med Annica som gjorde det.
Kan jag vara centerpartist och kanske inte hålla med om allt som Centerpartiet gör?
Det var mitt i sommaren och det var lite kris på riksnivå i politiken (du vet när Löfven först fick sparken och sen nån vecka senare fick tillbaka jobbet? Och sen sa han upp sig? Det var lite rörigt). Centerpartiet och Annie var i blåsväder och jag visste inte riktigt vad jag tyckte.
Jag berättade detta för Annica och frågade, kan jag vara Centerpartist om jag inte håller med om allt som Centerpartiet gör? Och Annica svarade att, för henne handlade det om att hitta det parti som låg närmast hennes värderingar och sedan göra sitt bästa för att skapa positiva förändringar under det paraplyet. Att lyssna in och lära sig men också välja sina egna strider och sakfrågor.
Och där nånstans började jag andas ut och känna mig tryggare i att, jag kan ju bara göra mitt bästa, vara ödmjuk inför uppgiften och se vad som händer?
Det andra tillfället var efter nomineringsstämman för regionen i november. Jag åkte bil hem med Björn Olsson och vi pratade om mitt engagemang, mina farhågor och vad jag ville åstadkomma i min roll i partiet. Och så gav han mig en massa bra råd och behind the scenes-info om hur saker och ting går till. Och det gjorde mig trygg! Trygg i mitt val av både parti och mitt val att representera det.
Vad som också gjorde mig trygg var alla människor i partiet. Som jag träffat på kandidatutbildningar, möten och fikor (fika sker, japp!). De är kloka och rimliga och ser att det finns gråzoner och de vill framförallt skapa förändring! De är positiva och jag är alltid full av energi efter att jag träffat dem. Det i sig tycker jag säger väldigt mycket om politiken också.
Så – varför Centerpartiet och vilka sakfrågor brinner jag för?
Jag har röstat på Centerpartiet sedan 2010 och anser mig vara liberal till ideologin. Jag tror på allas lika värde och individens rättigheter och ansvar.
När det kommer till sakfrågor har jag tyckt att det varit lite lurigt att binda fast mig vid ett träd och hålla fast. Men längs vägen har jag också insett att man inte behöver vara fastspänd vid ett specifikt träd, det räcker med en generell skog. Om du hänger med i min passande metafor.
Men saker som är viktiga för mig är bland annat dessa:
Landsbygden – människor ska kunna bo och verka på landsbygden under goda förutsättningar.
Kvinnligt företagande generellt och soloföretagande specifikt – jag vill att kvinnor som vill starta företag ska kunna göra det och inte bli avskräckta för att alla skanderar ”tillväxt”. Om någon som annars kanske skulle stå utanför arbetsmarknaden kan skapa sysselsättning för sig själv är det ju en rejäl win?
Lokal matproduktion – den här har Annica öppnat mina ögon för. Vi behöver se till vår egen matproduktion och främja den lokala varianten. För att inte bli beroende av import, för öppna landskap och för småföretagarna.
Psykisk ohälsa – Vår stora folksjukdom som fortfarande inte tas på allvar av så många. Främst bland kvinnor och unga.
Jämställdhet – en självklarhet.
De här sakfrågorna har utkristalliserat sig det senaste året men främst tänker jag så här: politiken behöver mer vettiga människor. Vanliga, vettiga människor som är villiga att dra sitt strå till stacken för demokratin. Det är väl egentligen det största skälet till att jag blev politiker – för om inte jag, vem?
Nu är det dags att sammanfatta ännu en månad som känns som att den inträffade för en mindre evighet sen – mars!
Jag tänker varje månad att jag ska bli bättre på att skriva dessa lite snabbare inpå månaden som de faktiskt gäller men så händer inte det och så tänker jag att, jaja, om det här är det sämsta med mig, må så vara. 😎
En av de bra grejerna som Luna börjat med är myset i sängen. Hon kommer upp till mig, kastar sig på min arm och så ska hon ligga där och bli kliad. Näranära. Leia har aldrig gjort det och jag njuter av fulla muggar. Det ÄR så mysigt!
Bara lite tråkigt att samma sekund som man slutar klia så börjar hon åma sig och vilja ha mer och får hon inte det så går hon därifrån. Så så vilosamt blir det ju tyvärr inte.
Jag inledde i alla fall mars med ett besök till min frisör – Sofia. Sofia håller till på The Originals och vi är nu inne i projekt ”ljusa upp från eldrött”. Det går dock SÅDÄR om jag ska vara helt ärlig.
Som du vet (om du hängt här ett tag) så har jag ju väldigt järnrikt vatten i mitt hus (egen brunn etc) och förutom att det missfärgar mitt hår så sliter det även väldigt mycket på barret. Till den nivå att Sofia sa ”jag vågar inte bleka det för då kanske det faller av.”
Jahapp. Nähäpp. Så det blev någon slags strawberryversion bak och lite rosa fram. Ändå kul att göra nånting när det man egentligen vill ha inte funkar.
Alltså det äääär så fint i deras lokal. Längst in där är frisörerna och i det första rummet har det öppnat en florist – Emma på Rota Design. Att kliva in i hennes lilla butik är som att kliva in i en skattkista. Man ser nya saker hela tiden och man vill bara copy/paste allting till ens eget hem.
Jag köpte inte ALLT men en silverranka och en Dr Westerlund-pelargon fick följa med hem.
Dagen efter tog jag sikte mot Umeå där jag skulle föreläsa på inkubatorn Expression, närmare bestämt för deltagarna i projektet Expression Design. Det är tredje (eller fjärde?) gången jag föreläser för det projektet (men nya deltagare) men det var för första gången på lännnngggge live och på plats! Det var jag så pepp på att jag drog på mig en klänning. Självklart matchad med mitt nya hår!
Älskar, älskar att köra live workshops! Jag insåg att jag aldrig hade kört just den här föreläsningen LIVE för allt blev ju så himla mycket mer dynamiskt när man kunde se folk och få feedback på det man sa, haha!
Efter heldag med folk väntade kväll i soffan med mina favoritindivider. Dock inte mitt favoritämne på TV. Jag passade på att planera prep-lådan och läsa på den där broschyren man fick hem för några år sedan som man mest drev med. Nu känns den inte så rolig längre.
Och så kom ett ganska tydligt vårtecken – omplantering!
Och sådd! Första fröna åkte ner i jorden samtidigt som jag och mamma kollade Clara Henry som åkte Vasaloppet. ÄLSKAR det upplägget! Hon är ju svinduktig men ändå en aning mer mänsklig än eliten som annars ju är det enda man får se. Jag tyckte om att se de ”vanliga Svenssons” som kämpade på i spåret och gled i mål efter typ 8 timmar.
Och så gjorde jag en sån där typiskt vuxen sak – skottade tak (med hjälp av morbror och mamma). Känner mig alltid så vuxen när jag har typ framförhållning och tänker att ”oj vad mycket snö, man kanske borde skotta så det inte rasar”. Väldigt vuxet.
Helt vansinniga norrsken bjöd mars på också. Och de höll sig inte ens i norr! Här är det rakt ovanför mig (tillsammans med fullmånen) och i öster! Då är det riktigt starkt när det tar sig så långt söderut.
En måndags morgon hade jag lyxen att äta hotellfrukost med Johanna, hennes man och Linda. Vi skulle fira våra företag tror jag (något om att vi hade kört AB ungefär lika länge?), jag minns inte riktigt men det var en rackarns mysig frukost och jag blir glad när jag minns den. Det är väl allt som räknas egentligen?
Solnedgången den 16 mars klockan halv sex var lite extra spektakulär.
En torsdag var jag på salongen med den här donnan (Sandra) som gör mina bryn och fransar och sen så fick vi feeling och så sminkade hon mig också innan vi gick ut och åt middag. En väldigt trevlig tradition som vi bör införa minst en gång i månaden.
Använde de här två fantastiska paletterna från Gloss Gods, ”Touch me” av Ida Kyllerman a.k.a Spindelsven och ”Flawless” av Samira Ismail a.k.a Making it Flawless
Jag trodde Leia fällde vinterpäls men jag visste ingenting om vinterpäls innan Luna kom. Herreminguuud vad hon fällde i mars. Jag kammade av henne ungefär den här mängden var och varannan dag. Helt insane.
En av de väldigt få nackdelar med att ha hund. Allt detta jävla hår som fastnar exakt ö-ver-allt. Jag har kommit till en plats av acceptans med det. Det måste man liksom. Men i mars.. jag höll på att tappa det.
Den 19 mars, på Jennys födelsedag, firade vi med isbad och bastu vid friluftscentralen i Själevad! Där har de nån typ av visp som rör runt i vattnet så att det inte fryser precis vid bryggan. Och så kan man hyra bastun för en billig peng. SÅ mysigt!
Och kallt. Sjukt kallt. Ullstrumporna var fantastiska, de hjälpte faktiskt! Skulle haft handskar också. Värmen sticker ut ur händer, fötter och huvudet först!
Snön började sakta men säkert att smälta bort och hönsen vågade sig ut igen.
Och en dag fick jag ett pyttelitet ägg! Det var så himla skumt. Så här små ägg värpte ju hönsen när de precis börjar värpa, när de är typ ett halvår. Men jag har ingen höna som värper den färgen som är så ung. Så nån måste lagt ett extra? Högst oklart men lite kul?
De här två bilderna tog jag mest för att komma ihåg snöläget den 26 mars. Då man på något vis började se ljuset i tunneln.
Och en söndag höll jag en workshop för Centerpartiets toppkandidater här i Övik! Det var jättekul men – vi måste prata om inredningen i kommunhuset.
Vad i hela helvete är det som pågår här? Furuväggar och RÖTT golv? Vad hade de rökt som satte ihop denna kombo? Oh well, är väl inte ihopsatt för att skapa bra photo ops. Men ändå. Aj.
Och när mars var på väg att ta slut (och jag snart skulle fylla år!) så blev jag bjuden till syrran på födelsedagsmiddag då hon och familjen skulle resa bort på min födelsedag. Det här är en av mina absoluta favoritbilder på syrran och min älskade systerson. Lille Vilmer. Gos.
För ett par veckor sedan låg snön fortfarande på marken och nu är det grönt! Det smäller verkligen bara till när våren kommer och jag hinner på riktigt inte med mentalt. Men idag åkte luktärtorna ner i jorden och sedan ett par veckor tillbaka så puttrar sådderna på min fina hembyggda odlingshylla uppe i gästrummet.
Jag passade samtidigt på att trycka ned ett par palettbladssticklingar i jorden när jag ändå var på gång.
Är det bara jag som inte kan beskära ett palettblad utan att sätta några sticklingar? Det känns så bortkastat!
Jag köper sedan några år tillbaka mina luktärtor från Cecilia Wingård som är en riktig konnässör på ämnet. Det känns alltid extra bra att stötta en riktig eldsjäl med mina pengar.
Min vän Hanna Wendelbo har i år ett så fint samarbete med Larsviken där hon har valt ut sina favoriter och illustrerat dem till förpackningarna. Jag beställde några online och köpte också några extra när jag var på trädgårdsmässan i Umeå.
Bland annat får jag i år prova på en av Hannas egna favoriter – Pennhill Watermelon. En annan heter ”Linda's Baby”. Ska bli spännande att se vad det blir! 😉
Rabatten har rensats (fast det behövdes typ inte för det hade hönsen löst), stenkanten lagts i ordning och ett nytt hönsskydd är på plats. Om jag inte nätar så får ingenting vara kvar! Tanken är att jag ska näta in hela köksträdgården men så långt har jag inte kommit än.
Om ganske exakt en månad så kommer det explodera här hemma när allt ska planteras ut. Längtar!
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer