Bloggflöde - Sida 30 av 635

Hej och välkommen till 2022 – så här var januari

onsdag, 9 mars, 2022 3 kommentarer

Hej och välkommen (tillbaka) till årets första månad! Den var kall, sjukt vacker och det hände en massa roliga saker. Kolla här!

Julgranen åkte ut redan på nyårsafton då den inte fått något vatten för att den var alldeles yvig och jag kom inte åt att vattna. Så här mot gaveln stod den i ett par dagar och påminde om allts förgänglighet innan jag kastade den bakom huset.

Och i hallen där det inte finns en enda lampa förutom taklampan (pga inga uttag vid fönstret) fixade jag upp en ljusslinga som går på batteri. Blev 200% mysigare!

Lunas bästa gren var helt klart att trycka in hela huvudet i en snödriva för att sniffa efter något som gömt sig där under (möss?) och sedan komma ut som världens sötaste snögubbe. Hysteriskt roligt och gulligt varje gång.

En onsdag åkte jag till syrran i Lögdeå och åkte skidor med henne och Karin i solen. Anna tycker inte om backar så det var väldigt platt men ändå härligt! Anna och jag lyckas annars pricka in snöstorm när vi ska åka skidor så detta var en fin omväxling.

Kolla drömskogen att skida i liksom! 😍

Efteråt fick jag bada med Vilmer som mest ville plaska och sedan somnade han på mig medan jag tittade på TV. Det kan vara det mysigaste som finns, en liten, varm och tung person som snusar på ens arm. Så kär i min systerson.

Redan på juldagen fick jag det första ägget efter hönsens uppehåll (de värper inte när de ruggar och när det är som mörkast) och i januari fick jag ett par ägg om dagen. Kan fortfarande inte komma över hur lyxigt det är med egna ägg – inte bara till mig utan till hela familjen pga äter ej fem ägg om dagen.

Det var stundvis ruggigt kallt och vedspisen gick på högtryck. Älskar älskar min vedspis!

Jag tar med glädje kylan varenda dag om det betyder att världen ser ut så här. ❄️

Jag och Jackie och Mickan hade uppstartsmöte för vårlanseringen av Social Brand Lab som gick av stapeln i februari. Och så tog jag dos tre av coronavaccinet. Blev lite febrig dagen efter men ingen större fara.

Jag skrev ju i decembersammanfattningen att jag trodde Leia hade fått en TIA (en liten hjärnblödning) och jag tror hon fick en till här i krokarna. Hon lutar aldrig på huvudet sådär och när hon skulle få godis missade hon liksom handen. Nu är hon helt återställd men man blir ju ändå lite nojig.

Och så en fredag hade jag mina grannar på besök! Jenny (hon med hästarna) och Jennifer (som jag fick äggen som blev mina höns av) kom över och åt tacos och drack vin. Jag har varit så nervös för att bjuda över dem för när de har middagar så är det så himla avancerat och fancy och vi vet ju alla att jag inte kan laga mat.

Men så skulle jag och Jennifer bokföra till bygdegårdsföreningen (hon ordförande, jag kassör) och så slank Jenny in från sidan. Supertrevligt!! Blev det nån bokföring gjord? Nope.

Notera också Sixtens strategiska placering i mitten.

Helvete vad vackert. Det var bara det.

En lördag hade vi kandidatutbildning med Centerpartiet där jag föreläste om personligt varumärke och så yogade jag med Natasha. Är du, som jag, tjock och tycker det är jobbigt med alla smalisar som yogar och har svårt att hänga med? Kolla in Natasha, hon har gett mig glädje i yoga igen.

Så en onsdag åt jag hotellfrukost med en person jag gick i högstadiet med och sedan började jag resan tillbaka till ett ljusare huvud.

Och senare samma dag stod jag framför kameran i Jonas studio och tog bilder för sagda Social Brand Lab-lansering. Det är så kul att plåta med Jonas – han är så duktig och jag känner mig alltid så avslappnad med honom. Det är alltid ett bra betyg för en fotograf!

Som sagt – jag och syrran har en tendens att pricka in snöstorm när vi ska åka skidor. Den här dagen i Husum på sjön var fan inget kul haha! Det blåste från alla håll, spåren var bara is och allt var jobbigt. Så vi satte oss i vindskyddet och drack kaffe istället.

Men kaffet var kallt och vi frös så vi tryckte en delicatoboll ganska snabbt och åkte hem. Den här dagen blev inte ens mysig på bild haha! Alla ser bara ansträngda ut. 🙈

Hönshuset på vintern är ungefär så äckligt som du tror att det är då åtta individer trängs på den här lilla ytan och bajsar hej vilt. Jag fattar dock inte hur ALLT kan bli så skitigt! Långt upp på väggarna liksom!?

Oh well. Ett par gånger per år städar jag ur hela hönshuset och byter ut allt strö. Det blir faktiskt inte så skitigt då de bajsar mest på nätterna och det hamnar på bajsbrädan under pinnarna.

(Mycket bajs nu.)

Men nu när det blir vår ska ALLT ut och det ska skuras där inne. Längtar nästan. Det måste bara bli barmark först så hönsen kan vara ute.

Och där i slutet av månaden upptäckte jag ett underbart nytt läppstift och var barnvakt över natten till Jennys små. Fast jag tror Leia vaktade mest.

Och sen blev det februari!

121. Att tjäna pengar på sin vardag med Louise Edlund Winblad

tisdag, 8 mars, 2022 Inga kommentarer

Det finns nog ingen som har missat Louise extremt underhållande illustrationer.Hennes content är lätt att relatera till, framförallt för föräldrar i småbarnslivet.

Hon bloggar idag på Motherhood, driver podden ”Soffhäng med HejhejVardag” och ”Louise och Julia” poddar. Tidigare drev hon också podden ”Momsplaining” tillsammans med KnivLisa och har i dagsläget 187 000 följare på sin Instagram.

Avsnittet med Louise är fullt av skratt och skämt, men vi får även på följa hennes (ändå ganska snabba resa) där hon först tänkte att Instagram skulle vara ett komplement till hennes blogg men det blev lite tvärtom.

Vi pratar också om att alla inte har samma hjärtefråga, att börja sälja i sina kanaler och att om influencersbranschen var en mansdominerad bransch så hade ingen ifrågasatt att man behöver göra samarbeten.

Support till showen http://supporter.acast.com/weareinfluencers.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

vlogg: vinterfest och ångestattacker

tisdag, 8 mars, 2022 Inga kommentarer

Vi kikar tillbaka på några dagar av vinterlek och vinterfest och i den här bloggen bjuder jag på det här:

Vi börjar i Friluftsbyn dit jag var inbjuden att prata under Vinterfest om att följa sin dröm – så bra ämne!
Dagen efter snörade jag och Jenny på oss snöskor och kämpade oss uppför Skuleberget. Detta frammanade ett par ångestattacker men jag gav inte upp. Andas i fyrkant.
Var går gränsen för näräventyr? Jag testar att elda och näräventyra runt husknuten.
…och sedan tog jag mamma och brorsan och åkte lite längre för längtan efter sol och eld blev för stor.
Vi avslutar vloggen på Skyttis med skidåkning och platsskapade minisemlor med Jenny och barnen.

Microinfluencers – den moderna svarta arbetskraften

torsdag, 3 mars, 2022 3 kommentarer

Sandra, 24, har precis fått sin första dotter. Hennes kille jobbar skift på fabriken och innan hon gick på föräldraledighet jobbade hon själv som ekonomiassistent. Pengarna finns inte i överflöd men de klarar sig bra.

Sandra är SÅ kär i sin dotter. När hon tittar på det där lilla livet svämmar hjärtat över och hon vill skryta för hela världen om sin skapelse. Så självklart öser hon ut bilder på den lilla tösen på Instagram.

”Vi älskar dina bilder, vill du bli vår ambassadör?”

Hon har 763 följare när först får ett mail om att bli “ambassadör”. Företaget som står som avsändare för mailet berömmer henne för sina “fantastiska bilder” och skriver att hon skulle “passa jättebra som ambassadör” för deras företag.

Sandra blir överlycklig och känner sig så speciell. Ska hon få saker gratis till sin lilla dotter! De där fina sakerna hon hade velat köpa men som var lite för dyra för henne. Och nu ska hon få dem gratis?! Och det enda hon behöver göra är att lägga upp fyra bilder på Instagram på sin bebis och produkterna hon får? Klart hon gör det! Bilder på bebisen hade hon ju tänkt lägga upp ändå.

Sandra och företaget kommer överens om att hon kommer få ett paket med nappflaskor, tallrikar och andra nyheter ungefär var tredje månad. I utbyte ska Sandra posta fyra bilder i månaden där hon visar upp produkterna hon fått och taggar företaget. De är tydliga med att inlägget ska märkas med “I samarbete med”.

“Inga problem, va kul!!” svarar Sandra och inväntar med spänning sitt första paket. Det är som julafton.

Förlorar pengar på att göra reklam

Det är bara ett problem.

Ingenstans i det här mailet står det något om att Sandra är skatteskyldig för de produkter hon tar emot från företaget. Ingenstans står det att hon ska betala inkomstskatt för marknadsvärdet av produkterna.

Hon kommer alltså att förlora pengar på att göra reklam för företaget på sin Instagram. Och eftersom hon inte har ingen aning om skattefrågan så bryter hon troligtvis också mot lagen när hon gör detta.

Men företaget vet.

Detta är en djupt strategisk och manipulativ strategi från hundratals företag i Sverige idag. De kallar det “influencer marketing”. Men Sandra har ingen aning om att hon är en influencer.

Modern svart arbetskraft

Strategin är att få Sandra – och tusentals andra med henne – att känna sig speciella och utvalda, när företagen egentligen utnyttjar dem utan att betala varken marknadslön eller arbetsgivaravgifter. Modern svart arbetskraft som inte bara får sin tid stulen – utan också sin integritet.

Detta valde jag i höstas att gräva djupare i då jag anser att detta är ett av de största problemen med influencerbranschen just nu – att värdet och integriteten hos profilerna urvattnas av produktbaserade samarbeten. Och även om det inte är professionella influencers som står för majoriteten av dessa samarbeten så ser inte konsumenterna skillnaden utan drar alla över en kam – något som ger hela yrket ett dåligt rykte och skapar en enormt snedvriden konkurrenssituation.

Och istället för att utbilda varenda människa som har ett Instagramkonto i hur influencer marketing fungerar så ser jag en väldigt enkel lösning: att stora företag slutar utnyttja ovetande “microinfluencers” genom att manipulera dem till att tro att de är speciella “ambassadörer” när de i verkligheten är en på tusen i ett hav av svart arbetskraft.

Resultaten av granskningen jag gjorde tillsammans med VeckoRevyn finns nu att läsa på deras sajt, uppdelad i två artiklar:

Kommande: hur många miljoner förlorar staten per år när dessa företag inte betalar arbetsgivaravgifter för den ”lön” de betalar ut i produkter? Nu ska vi se…

Sandra är en fiktiv person baserad på dussintals vittnesmål.

Snöskovandring upp på Skuleberget

måndag, 28 februari, 2022 2 kommentarer

Foto: Linda Åkerberg – Wilderness Stories

Mitt ord för 2022 är ”utmana”. Och med två månader av året under bältet måste jag ändå säga att jag lever upp till ordet rätt bra!

Sedan nyår har jag:

Åkt längdskidor fem gånger
Åkt slalom två gånger
Åkt ultralätt flygplan en gång (återkommer till det)
Gått med snöskor upp på Skuleberget en gång

Och det är den där sista företeelsen jag tänkte att det här inlägget skulle handla om.

För sisådär tre veckor sedan var jag i Frilufsbyn vid Skuleberget för att delta på Vinterfest och prata om att följa sin dröm och våga mer. Men det bjöds inte bara på föreläsningar, god mat och mumsiga drinkar – det bjöds även på utomhusaktiviteter! Det var ju trots allt Vinterfest.

Så på lördagen snörde jag på mig ett par snöskor och tog sikte på Berget med stort B. Skuleberget. 296 m.ö.h på 2,5 km = brant.

Jenny var med! Hon har varit med ganska många av dessa vinteräventyr de senaste månaderna och fått ta hand om mig när jag varit ett vrak och legat och gråtit i en snödriva efter att jag till exempel störtdykt på nyllet i längdskidspåret eller hyperventilerar halvvägs upp på ett berg. För om det är något som tydligen hör ihop med att utmana sig själv fysiskt är för mig ångestattacker. KUL!

Anyway. Målet för dagens äventyr var alltså Toppstugan på Skuleberget dit vi skulle komma via Höga Kusten-stigen som börjar precis ovanför Friluftsbyn.

Med oss hade vi också äventyrsproffset Linda Åkerberg och hennes bonusdotter som höll humöret uppe och moralen hög (nåja). Linda är ju som sagt proffs och har bestigit berg till höger och vänster (bland annat Kebnekaise och några toppar i Himalaya) och utnämndes 2019 till Årets Äventyrare för hennes 486 mil långa äventyr, till fots, med cykel och kajak genom Sveriges alla landskap. JA, hon paddlade mellan Gotland och Öland. SÅ bad-ass.

Man kunde ju blivit lätt stressad över att bestiga ett berg med ett sånt proffs men när hon droppar saker som ”när vi skulle bestiga Kilimanjaro så tävlade vi i vem som kunde gå långsammast” så kände jag mig så trygg och noll stressad.

Lite drygt två timmar tog det (ja, jag var sist upp i sällskapet) men var så klart värt varenda sekund. Det är inte mycket som klår utsikten från Skuleberget med hela Höga Kusten vid fötterna. Så otroligt vackert.

På toppstugan väntade brasa och kaffe och våffla. Kanske den bästa motivationen för att ta sig uppför ett berg. Och med sällskap som Jenny, Linda och Kajsa blev det så klart ännu bättre.