Jag tror jag ska bädda ner mig i sängen med en god bok (fortfarande samma som i somras, men snart är jag klar) och lyssna på grannens spellista. Han gillar Coldplay och U2 så det går väl någon väg. Och folk loggar in på hans MSN hela tiden. Det plingandet kunde jag varit utan. Undra om vi går och lägger oss samtidigt eller om det blir vaggvisa för min del?
Jamal Malik, en fattig 18-årig föräldralös ung man från Mumbais slumområden, är en fråga ifrån att vinna 20 miljoner rupier i det indiska ”Vem vill bli miljonär”, men när programmet tar paus över natten arresteras han, misstänkt för fusk. Han tvingas berätta hur han vet svaren till alla frågor och detta blir grunden till filmen, i stor del berättad i flashbacks.
De senaste månaderna har snacket runt ”Slumdog Millionaire” eskalerat något lavinartat. Danny Boyles (Trainspotting) film kom från ingenstans, har inte en enda Hollywoodskådis i sig och har nu kammat hem 10 Oscarsnomineringar. Not too shabby.
Visuellt är det fantastiskt, fotot och det pulserande soundtracket bygger upp en känsla som nästan passerar som feelgood, men kärlekshistorien känns rätt krystad och lite för ”enkel”, något djupare drama blir det aldrig.
Ändå tycker jag väldigt mycket om den, och jag är lite förvånad själv. Det är en resa genom en, för mig, helt outforskad värld, jag introduceras för scener, platser, rutiner och karaktärer som jag inte visste existerade. Det är ett jättebra manus, det är fantastiskt skådespeleri (en eloge till de små barnen, som tydligen faktiskt är autentiska slumbarn som filmteamet lärt upp!) och det är så väl paketterat av Boyle att jag inte kan annat än att tycka om det. Inte årets allra bästa film enligt mig, men då är jag ju en liten Hollywoodhora också. 😉
Ett tips; Missa inte showscenen i bästa Bollywoodanda i slutet.
Provade den här supersöta koftan under min lilla shoppingtur igår och blev förälskad. Tyvärr så var det angora i den (och lite ull), ett material jag inte klarar av, det kliar och det blir man ju hypergalen av på nolltid. Jag snyftar lite, men inser att man kan inte få allt här i livet.
Söndag morgon. Vanligtvis gillar jag söndagmornar, man kan bara lunka omkring i morgonrocken hur länge som helst, dricka te och titta på Nyhetsmorgon. Men det här vädret gör en ju så fruktansvärt tung i huvudet, ville bara dra täcket över huvudet och somna om.
Men det går ju inte för sig, nej, ty jag har ju skaffat mig en hobby som kräver min uppmärksamhet på söndagar. Hobbyn heter Charleston och bor på Chicago Swing Club på Hornsgatan. Och det är skitkul så jag ska banne mig ta mig iväg. Även fast regnet där ute inte är jättelockande. Skulle ju sitta fint med en liten efter-dans-fika. Anyone? 🙂
Först dock – frukost.
Jag har hittat den perfekta kavajen/jackan inför våren. Volangerna är ju bara adorable! Bältet i midan kan jag dock skippa. TopShop har sina ljusa stunder.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer