Hur älskar man sin tjocka kropp?

”Hur älskar du din kropp?”

Det var en fråga som kom från en tjej som följer mig på Instagram. En 20-årig tjej som tyvärr hade alldeles för låga tankar om sin egen kropp. Hon hade messat mig och tackat för mina bilder och för att jag inspirerade henne och så ställde hon en fråga.

”Hur älskar du din kropp? Jag kan inte ens tycka om min…”

Det gjorde så ont i mig att läsa om hennes smärta. Om hur folk kallat henne elaka saker och hur hon till följd av det hade väldigt svårt att tycka om sin egen kropp. Och hennes historia är tyvärr långt ifrån unik. Det gör mig förbannad, ledsen och lite handfallen.

Hur ska jag, med mina små, små ord, få henne förstå att hon är värd allt? Att ideal bara är något som samhället hittat på för att tjäna pengar. Att en människas värde inte mäts i kilon eller midjemått. Att människor som är elaka bara är sorgliga varelser som är miserabla i sina egna liv och måste plocka ner andra för att själva må bra?

Men okej. Jag har ju trots allt gjort den här resan själv. För 16 år sedan kände jag som hon. För 10 år sedan. För till och med fem år sedan. Det var i samband med #hmriot, för tre år sedan, som poletten började trilla ned. Då jag började inse att det inte är jag som behöver förändras. Det är världen runt mig.

Om någon tycker att jag är tjock, klär mig ”fel” eller inte borde ”synas” så är det deras problem, inte mitt. Titta bort, blunda, gör vad fan du vill, men jag tänker inte försvinna. Jag är inte ditt problem. DU är ditt problem. Och ibland mitt. Din dumhet är störande.

Jag tänkte egentligen att det är inlägget skulle innehålla praktiska tips på hur man hittar det där lugnet som jag känner nu. Den där känslan av att faktiskt passa in, att känna sig stolt och vacker över sin plus size-kropp. Men det här inlägget har redan blivit mycket längre än vad jag tänkte så jag sparar det till imorgon.

Puss och kärlek till er, mina plus size ladies. You rock and you are all beautiful. 

Bitch, I'm fabulous.