Jag, Jenny och Linda åker till Solberg över helgen och åker skidor. Det går sådär. Och sedan flyger jag flygplan! Ett sånt där pyttelitet! Det var läskigt. Och galet coolt.
Jag är i Lofsdalen och njuter av den bästa årstiden – vårvintern!
I lördags kväll, efter att jag firat Jennys födelsedag med kallbad, bastu och bubbel, packade jag in en massa skidor, en IKEA-kasse med kläder, min nya skidhjälm och Jackie i bilen och tog sikte på Härjedalen. Vi mellanlandade i Sundsvall för en hotellnatt för att kapa lite av restiden och var framme i Lofsdalen redan runt lunch på söndagen.
Där rasade vi ner på en solig uteservering där Lina och Sara redan hade parkerat och intog en steak sandwich och en alkoholfri öl och var riktigt nöjd att jag varit så förutseende att ta på mig solskydd.
Kortärtmat och solglasögon och ett par dagar av skidåkning, härliga samtal och god mat framför oss – det riktigt pirrade i kroppen av förväntningar.
Vi checkade in i vår stuga och oooohade och aahhhade över hur jädra fin stuga vi fått och sedan ville vi alla UT i det underbara vädret. Som tur är tänker vi ungefär samma lika så kombon solgrop och bubbel kändes given. Upp gick vi på fjället bakom vår stuga, pulsade fram till en berghäll och slog läger.
En vanlig övning som vi brukar köra i början av en workation är en incheckning. Var är vi i huvudet, vad vill vi ha ut av de här dagarna tillsammans, vilken typ av stöd behöver vi och vad vill vi prata om. Det är väldigt konstruktivt och hjälpsamt att börja där för då har man allas utgångsläge för dagarna och kan då bättre möta varandra.
Flera av oss sa helt enkelt att vi ville ha ”energi”. Ta del av varandras klokskap och infallsvinklar och prata om sånt som man annars kanske sällan får ventilera. Att vara egen företagare är många gånger väldigt ensamt så att få den här typen av bollplank är otroligt värdefullt och lyxigt.
Sara är för övrigt en av de mest inspirerande personerna jag känner (och vet). Hon ber inte om ursäkt för att hon vill tjäna pengar, hon är otroligt strategisk i sitt innehåll (utan att tappa ett uns av genuinitet) och hon ställer alltid frågor och kommer med input som gör att kreativiteten flödar.
Och hon har uppenbarligen bra stil (vi båda hade fleece från Astrid Wild på oss i samma färg).
Sedan uppfann Öhman en ny sport – whiteboardpulka – som Skandevall också ville prova. Det gick undan nedför backen! Och fungerade super som sudd.
Vi gick tillbaka till stugan och så gick solen ner över fjällen. Det är något så vilt och poetiskt lugnt över den här vyn. Så otroligt vackert.
Och så tog vi en öl och drog igång en brasa och lagade middag. Öhman bjöd på renskav med vitlök och kokt potatis och så drack vi rödvin och pratade om livet och jobbet och klockan 22 var vi dödströtta och gick och la oss.
Tack Lofsdalen för en finfin första workationdag!
Amilia Stapelfeldt är tillbaka i We Are Influencers! Den senaste tiden har hon nått framgång genom att vara en begriplig röst när det kommer till rapporteringen av kriget i Ukraina, dock spelade vi in den här podden långt innan invasionen så därför lyfts inte det i avsnittet.
För dig som inte vet vem Amilia är så startade hennes influencer-karriär efter hon varit med i Big Brother, men hon hade innan dess varit aktiv i branschen och jobbat för både Isabella Löwengrip och på Splay One.
I det här avsnittet så pratar vi dels om hur hon format sitt influencerskap sedan sist, om hur viktigt det är att prata politik på ett sätt så att folk förstår och om företag som tycker det är okej att erbjuda skambud till influencers.
Och så får jag personligen en liten coachingsession kring mitt egna nyfunna politiska engagemang…
Support till showen http://supporter.acast.com/weareinfluencers.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Nämen titta, det där nyllet känner jag igen!
Hallå eller, det är ju jag som är omslagstjej på nya numret av ”Bra Affärer”!
Det här är alltså Småföretagarnas medlemstidning som går ut till sisådär 30 000 företagare. Ändå en upplageökning på ca 1200% sedan förra omslaget. 😅
Bästa Jonas har som vanligt tagit bilderna och en grym tjej som heter Maria Eremo har gjort intervjun.
Vi hade ett jättespännande samtal och pratade om saker som jag sällan pratar om – min resa genom karriären och vad som faktiskt tagit mig dit jag är idag. Plus lite anekdoter om sånt som jag knappt kom ihåg innan jag började gräva i den delen av hjärnan.
”Jag har alltid varit besatt av Julia Roberts”. Jahopp, då var det out there för de två personer som ännu inte visste om det. 😅
Det är så surrealistiskt att se sig själv på ett omslag så här. Så naturligt och surrealistiskt på samma gång. Men det måste ju ändå betyda att man är på rätt plats OCH att man är tacksam för det?
För två veckor sedan skrev jag om influencers som den moderna svarta arbetskraften. Och förra veckan publicerade Camilla Gervide en krönika på Expressen som heter ”Influencers vill ha makt och miljoner – utan ansvar”
Och det fick mig att fundera på vad som är det stora problemet med influencerbranschen idag. För de här två artiklarna är exempel på de två ytterligheterna.
På ena sidan har vi privatpersoner med små Instagramkonton (som inte ens vet om att de är influencers) som glatt tar emot produkter från företag i utbyte mot exponering i deras kanaler (och därmed en skatteskuld, tackarrrr).
På andra planhalvan har vi yrkesverksamma influencers med hundratusentals följare som gladeligen är företagare när det kommer till att fakturera samarbeten men som inte är så sugna på att ta ansvar när saker och ting går fel.
En av de största utmaningarna jag ser idag är att definiera vilka som är på marknaden och utanför den. För en vanlig följare är det ju samma sak – samarbete som samarbete? Men vilka är det som faktiskt tjänar pengar på sitt inflytande och vilka är mest på jakt efter status – utan att kunna omsätta sitt innehåll till kronor och ören? De som står utanför marknaden rent ekonomiskt borde rimligtvis också göra det när det kommer till övriga delar av den. Dessa privatpersoner blir annars villebråd för företag som är ute efter gratis exponering och inte tar hänsyn till några moraliska (och skattetekniska) aspekter.
I åtta års tid nu har jag utbildat, inspirerat och kämpat för en mer professionell, mer erkänd influencerbransch. Och visst har vi tagit enorma kliv framåt under dessa år. Influencer marketing uppges omsätta ca en halv miljard per år i Sverige och profiler som Therése Lindgren, Bianca Ingrosso och Ida Warg driver miljonbolag inom skönhetsbranschen på sidan av sina egna kanaler.
Men glappet de ledande i branschen och den stora massan är enorm.
Så hur minskar vi det? Genom att skapa medvetenhet och sätta gränser.
Vill du jobba som influencer behöver du kunna separera ditt varumärke från din privatperson.
Bara för att du har en sax är du inte en frisör.
Bara för att du har en kamera är du inte en fotograf.
Och bara för att du har ett Instagramkonto är du inte en influencer.
Enligt Nationalencyklopedin är en influencer en person som aktivt försöker påverka sin omgivning via sociala medier i syfte att styra konsumtionsattityder.
En professionell influencer är en person som tjänar pengar på detta. Men fortfarande är det alldeles för få som faktiskt gör det. Och många av dem som gör det tar det inte på fullt allvar.
Utmaningen här är att få influencers att fokusera på sitt affärsmannaskap och därmed separera sitt varumärke och sitt företag från sin privatperson.
Att bemästra detta är nyckeln till så många delar.
Hur vi ska komma dit är jag inte riktigt säker på än. Men att bli medveten om problemet är ett steg i rätt riktning.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer