Välkommen tillbaka!

Så, sedan sist vi sågs har följande hänt: 

– Jag fick bloggen nedstängd IGEN pga av något tekniskt mumbojumbo som jag inte fattar.

– Jag fick nog och bestämde mig för att flytta bloggen till något mer pålitligt än Hostgator, mitt webbhotell. Eftersom jag gillar folket på Binero och jag har andra sajter där så blev det dit.

– Jag flyttade domänen och det gick jättesmidigt. Men att flytta domänen innan man flyttar sajten är ju inte tokmart för vad händer då? Jo, domänen säger ”ehh, det finns ingenting här!”.

– Sedan la jag de få lediga timmar jag hade på dygnet att flytta över ett nästan 10 år stort bloggarkiv och asmycket material.

– Sedan några fler timmar på databaser som inte ville samarbeta.

– Men så trollade Binero och nu funkar allt igen! HURRA!

– Och där är vi nu. Välkommen tillbaka till bloggen. Allt är likadant fast annorlunda.

PS. När jag flyttade bloggen hade jag 6,666 inlägg. Coincedence?! I think not.

Fars dag utan far

Fars dag. Konceptet har surrat runt mig likt irriterande myggor de senaste veckorna. Varenda butik uppmanar mig att hylla denna fantastiska fadersfigur som jag uppenbarligen bör ha i mitt liv. Och så kulminerar det hela i en orgie av pappabilder på alla sociala medier. Alla är så tacksamma över sin far, alla är så lyckliga och trygga. Och jag säger bara, grattis. Own it.

Men om man inte har en pappa att fira då? 

Jag har inte pratat med min pappa på drygt 1,5 år. Detta av många anledningar som jag bland annat skrivit om här.  Vissa har legat och puttrat i många år. Vissa var plötsliga, chockerande och väldigt privata. Det det i slutändan handlade om var att koppen rann över.

Jag var så trött på att inte bli sedd. Att inte bli hörd och inte bli sedd för den jag var utan att jag på något vis hade blivit en låtsasperson i hans liv. Något han hade format efter sina egna uppfattningar och önskningar och som låg så himla långt från sanningen. Och jag? Mitt riktiga jag var egentligen inte så intressant. För han frågade sällan om mitt liv. Jag var alltid den som ringde. Och i slutändan var han den enda som pratade.

Jag tror inte det här var medvetet. Men även fast jag sagt det till honom så många gånger så tog det aldrig skruv att allt jag ville ha, var en pappa. Som såg mig. Som lyssnade på mig. Som var trygg och som inte svek.

Han var aldrig elak. Han var snarare typen som lovat guld och gröna skogar och gråter inför en och lovar och svär att saker ska bli annorlunda och att jag är det viktigaste. Hans förstfödda. Hans skatt. Och sedan infrias det aldrig. Orden blir aldrig konkreta. Men orden har varit vackra och därför har det varit så vansinnigt svårt att släppa taget.

Efter att jag bestämde mig att sluta ringa honom den där aprildagen förra året har han inte kontaktat mig en enda gång. Inte ett samtal, inte en födelsedagshälsning, ingenting. Det enda jag gjorde var att sluta ringa, för att se om han skulle gå halva vägen. Det var inte ett dramatiskt samtal, det var ett samtal som alla andra. Men han har inte hört av sig en enda gång sedan jag slutade vara den som hörde av mig.

Ändå funderar jag varje dag på om det här är rätt. Han är ju ändå min pappa. Min enda pappa. Och jag väljer att inte ha honom i mitt liv. Likväl väljer han att inte ha mig i sitt, men ändå.

Detta är ett val jag gör varje dag, och även fast jag vet att han gör mig besviken och ledsen och att jag känner mig så liten när han gör det så undrar jag, är det inte värt det bara för att ha en pappa?

When Uma came to town.

I fredags fick vi finbesök på festivalen, riktig stjärnglans som hette duga. Uma Thurman, som senaste veckorna tapetserats över hela stan på postern för festivalen, var i stan för att ta emot Stockholm Achievement Award, och hela stans presskår fanns på plats för att få en bild.

Jag var en av de få fotografer på plats inne på biografen under prisutdelningen och Face2Face som föregick den, så här får ni en liten godbit bara för er.

Foto-2014-11-07-18-17-03

Foto-2014-11-07-18-18-23

Foto-2014-11-07-18-29-47

Foto-2014-11-07-18-41-21

Foto 2014-11-07 18 45 28

Foto 2014-11-07 18 51 02

Foto 2014-11-07 19 04 37

Foto 2014-11-07 19 10 01Uma bjöd på en väldigt rolig och avslappnad intervju där hon berättade om sitt svenska arv, om vilka råd hon fick på sin första film av Glenn Close och hennes eget bästa råd till nya skådespelare; ”Var modig!”.

Tidigare på fredagen höll Uma presskonferens, den videon kan ni se här!

Invigning

Nu börjar det på riktigt. Idag vankas det galainvigning av Stockholms 25:e filmfestival och imorgon kickar spektaklet igång på riktigt. Och jag sitter här på kontoret, klockan är halv nio, och jag velar över om jag ska gå på efterfest eller inte. Det lutar nog åt att jag åker hem, spelar Kim Kardashian och klappar hund istället. Man är ju ingen ungdom längre. Och det är en dag imorgon etc.

Men först måste jag visa lite fina bilder för er. För är det gala, så är det ju ändå gala.

141104 - SFF Invigning

Kalasandet började på Norrmalmstorg, där ett konstverk helt i is av den kinesiske konstnären Ai Weiwei skulle avtäckas. Det var facklor och mys trots regn och rusk.

141104 - SFF Invigning

Vår festivalchef höll ett fint tal om konst och yttrandefrihet och hopp och sånt vi väldigt ofta själva tar för givet.

141104 - SFF Invigning

Bland annat fina Saga Becker (som jag träffade för några veckor sedan när vi intervjuade våra Rising Star-nominerade) från filmen ”Nånting måste gå sönder” fanns på plats tillsammans med kära Astrid från sponsavdelningen här på festivalen.

141104 - SFF Invigning

Jetestort islejon som redan börjat smälta. Men det är ju tanken, sådär symboliskt och så.

141104 - SFF Invigning

När vi kramats färdigt med lejonen tog vi en massa fina facklor och knallade upp till Skandiabiografen.

141104 - SFF Invigning

Där vankades det nämligen galainvigning med bland annat det här fina gänget från ”Gentlemen” som inviger festivalen.

141104 - SFF Invigning

Ruth Vega Fernandez, som jag är helt kär i efter ”Kyss mig” är sådär vidunderligt vacker.

Foto-2014-11-04-17-54-50

En annan girl crush jag har var också där – Elsa Billgren, som alltid en solstråle!

141104 - SFF Invigning

Och så hittade jag Hugo Rask, förlåt, Roy Andersson i vimlet. Han hängde runt i foajén, bubblade lite och spanade på folk. Skön snubbe.

Mingel med Blogfame och TheYouWay!

Igår kväll besökte jag Blogfames högkvarter som visar sig ligga på samma gata som mitt kontor! Där hade de ordnat ett litet mingel tillsammans med TheYouWay, Aftonbladets modesajt. Så här såg det ut:

141030 - Mingel med Blogfame och TheYouWay

Massvis med pyttesmå bubbelflaskor på plats. Tillsammans med sugrör en livsfarlig kombination.

141030 - Mingel med Blogfame och TheYouWay

Pamela och jag har känt varandra i många år nu, hon är modechef på TheYouWay.

141030 - Mingel med Blogfame och TheYouWay

Stina hade kvällens snyggaste tröja och coolaste hår.

141030 - Mingel med Blogfame och TheYouWay

Middag.

141030 - Mingel med Blogfame och TheYouWay

Josefine hade snyggast klänning och de där örhängena från Langeable som jag älskar.

141030 - Mingel med Blogfame och TheYouWay

Bloggare på rad! Jasmin, Sendi, Annie och Josefine.

141030 - Mingel med Blogfame och TheYouWay
Details.

141030 - Mingel med Blogfame och TheYouWay

Anna från TheYouWay presenterade sajten och sökmotorn som är enorm! Ca coolaste donnan ever.

141030 - Mingel med Blogfame och TheYouWay

Jag omgav mig av manliga modeller, störtsköna killar! Sebastian och David.

141030 - Mingel med Blogfame och TheYouWay

Den här fina personen kom lite senare och jag minns inte vad hon hette men hon gjorde en fiskbensfläta på mig och nu minns jag inte hur hon gjorde. Typiskt.

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier