Projekt ”Gröna fingrar” aka #ballebattle

Balleblogg vecka 2

Balleblogg vecka 2

Balleblogg vecka 2

Balleblogg vecka 2

Det växer saker i mitt kök! Ätbara saker! Who would have thunk?

För någon vecka bjöd Katta in mig till Facebookgruppen #ballebattle. Det handlar då inte om snoppar utan om att plantera saker. På sin balkong. Bara detta faktum är skrattretande för alla de som känner mig då jag är notoriskt ökänd för att döda alla växter som äntrar mitt hem.

Men efter Kattas utmaning där härom veckan så tänkte jag att ”hur svårt kan det vara?”. Sagt och gjort, jag grävde fram den där lilla frösamlingen jag köpte på IKEA förra året (japp, här gör vi det lätt för oss) och öste i lite frö i pappersmuggarna. På med jord och vatten och low and behold, en dryg vecka senare kikar det upp lite grönt där i myllan! Och självklart får jag direkt Gudskomplex. I make it liiive! I am invincible!!

Men vad gör man nu då? Katta pladdrar om omplantering? Ska de stå ute? Inne? I solen? Utanför solen? Jag är en vilsen liten trädgårdsgud. Hilfe!

Öppet brev till H&M’s Chefsdesigner Ann-Sofie Johansson

Jag mailade detta brev till H&M's kundtjänst i torsdags kväll med ambitionen att kunna skriva ett blogginlägg med en kommentar från H&M om detta. Jag har dock ännu inte fått något svar så publicerar därför mailet i sin helhet här. Snälla dela och sprid det här mailet!

———————-

Bästa H&M,

Jag var i er H&M-butik idag på Hamngatan och scannade av vårsortimentet. Jag tyckte speciellt mycket om trendsortimentet som känns väldigt modernt och fräscht med spännande mönster och snygga snitt.

När jag insåg att samtliga plagg endast fanns upp till storlek 42 och i vissa fall endast upp till storlek 40 så blev jag otroligt besviken. Jag som har storlek 46-48 tar detta som ett väldigt tydligt tecken att jag inte är välkommen hos er som kund. Jag har länge varit medveten om att många av era kollektioner endast funnits upp till storlek 44, något som jag ibland kunnat ha, åtminstone överdelar. Men att ni väljer att sänka utbudet för oss storvuxna och kapa ut oss ännu mer ur er kundkrets blir jag oerhört provocerad av.

Jag kommer att skriva ett blogginlägg om detta på lalinda.se och jag skulle vilja ha en kommentar från er. Hur kommer det sig att trendkollektionen endast produceras upp till storlek 40-42? Känner ni er bekväma, som en av landets största klädkedjor, att på så sätt exkludera en stor del av befolkningen ur er målgrupp och meddela dem att detta är kläder som inte passar för dem? Detta är kvinnor som VILL handla hos er men ni erbjuder inte plaggen de önskar i deras storlek. För jag är inte ensam om att känna så här.

Jag är medveten om er avdelning för oss med större storlekar. Den var undanskuffad i ett litet hörn på nedre våningen bredvid mammakläderna. Utbudet var tunt och ensidigt, det var rörigt och det verkar som att det enda vi storvuxna bör klä oss i är tältliknande plagg. Varför finns ens en avdelning för storvuxna med specialdesignade kläder? Varför görs inte alla kläder i alla storlekar?

Detta är en del i ett större problem. Ni visar, genom att särskilja så starkt, de personer som ni anser ”passar” i era kläder och de som helt enkelt inte bör handla hos er eftersom att vi inte är stöpta i rätt mall. Ni säger till våra unga och barn att om du råkar hamna över storlek 42, då är du inte värd att klä dig som du vill. Då är du exkluderad ur gruppen som H&M ser som sina kunder. Ur gruppen ”trendiga, modemedvetna unga kvinnor”. För jag gissar att det är ungefär så ni skulle beskriva er önskade målgrupp. Det är en oerhört dålig signal ni väljer att sända ut till ett samhälle där unga kvinnors bild av sig själva redan är nog skev som den är.

Det är så jag känner mig nu. Diskriminerad. Utanför. Fel. Och det handlar inte om min egen kroppsbild. Det handlar om att ni inte anser att jag bör bära era kläder. Så ja, det är ert fel.

Jag skulle uppskatta ett svar så snart som möjligt. Tack så mycket.

——

Läs mina andra inlägg om #hmriot:

– Del 1 – Öppet brev till H&M’s Chefsdesigner Ann-Sofie Johansson
Del 2 – Svaret. Och om självkänsla, skam och att vara “onormal”.
Del 3 – Reaktionerna
Del 4 – ”Vi vet att vi har ett ansvar.”

Vilken helg!

Stora Bloggdagen
Klänning – Indiska, örhängen – Efva Attling, halsband – Forever 21. Foto: Malenami

Vilken helg! I lördags hängde jag med ett gäng helt fantastiska kvinnor på Stora Bloggdagen på Clarion Hotel på Söder. Lyssnade på otroligt inspirerande föreläsningar och pratade sedan bloggstrategier, skönhetsideal och framtidsdrömmar.  Vi dansade, skrattade, bondade och drack fantastiska drinkar. Vad är det med hotellbarer och att kunna blanda de mest magiska drinkarna?

Peppen som bor i den här kvinnan nu, den är inte att leka med! Tack till fantastiska Jannike som drog ihop det hela och tack till Malena, Maria och Jannice för inspirationsboosten!

Självklart så får ju den här kroppen något fnatt när det ställs till med för mycket roligt så idag ligger jag däckad med magkatarr. Kämpa kroppen! Men så fort jag får lite energi och sånt härligt tillbaka i kroppen så kommer en hel flod med härliga bilder och inspiration.

Fredagsäventyrsteaser.

Malena i Gamla Stan

Jag i Gamla Stan

Oj så fint vi hade det igår, jag och den där Malena. Hon är i stan för att föreläsa på Stora Bloggdagen idag där jag också kommer hänga.

Igår drack vi kaffe, pratade hjärta och karriär och det här spännande livet som händer. Och sedan gick vi på #uberaw och blev så taggade för vidare jobb med Pingvin PR, åt middag på fantastiska Grill Ruby i Gamla Stan, mötte vänner på Söder och pratade om hockeyrumpor och sedan var det dags att gå hem och vila lite inför dagens äventyr.

Mer kommer imorgon, nu är det dags att börja fixa för dejt med sisådär 150 bloggare!

Om att stänga av musiken och lyssna på kroppen.

It all counts - just do it.

I morse körde jag mitt andra utepass för säsongen. Det var varken långt eller jättesnabbt, men det VAR. Allt räknas.

Jag är ju något av en statistiknörd. Allt ska mätas och dokumenteras. Trafik på sajter, kommentarer, likes, sömn och så även träning. Mina träningsappar är en av mina stora sporrar men, som jag insåg i morse, också en av mina stora fiender. Jag fastnar i minuter, sekunder och intervaller och missar upplevelsen. Känslan av att springa, av vinden i håret och solen i ansiktet. Känslan när man tittar ner på sina fötter och inser att man faktiskt nästan flyger fram.

Så idag, efter halva rundan, stängde jag av musiken och slutade titta på klockan. Jag sprang tills jag inte orkade längre, vilade när jag behövde, blundade och andades och peppade mig själv istället för att lyssna på musiken och försöka springa i takt eller tänka ”bara en vers till”. Jag lyssnade på kroppen. Och sista biten kände jag mig lätt, tankarna rusade, rensades, sorterades och jag såg och kände allt runt omkring mig.

Hädan efter ska mina små joggingturer vara en njutning, inte ett jagande efter sekunder eller takter. Mer meditation och egentid, mindre prestation.

Sedan kommer jag ju självklart kolla statistiken när jag väl kommer hem, helt avgiftad är man ju inte.

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier