Tre på stan och fyra i soffan.

Igår sken solen över Stockholm. Jag tog min lilla familj och åkte in till stan. Vi knallade genom Gamla Stan och det blåste alldeles ruskigt runt öronen på oss. När vi kom närmare slottet så trummade det i närheten.

Det var de här finklädda herrarna (och två damer) som var på väg upp till slottet för vaktavlösning. I vanliga fall kör de stridsvagn i Skövde, fick jag veta.

Herrn till höger hade en kanon himla strategiskt placerad. Och han till vänster känner jag (det var han som skvallrade om Sköve). I vanliga fall sitter han till häst så jag blev lite förvånad över att han var där och trumpetade.

Sedan gick vi mot Östermalm.

Vi skulle nämligen gå på Dramaten. Solen sken himla fint på guldstatyn där.

Eller, vi skulle gå på Dramatens lilla scen och se ”Ett informellt samtal om den nuvarande situationen”. Det var en liten överraskningshistoria för min mammas faster som fyllde 75 i höstas. Hon blev väldigt förvånad över att min mamma och morbror kommit ner från Övik för att fira henne. Det var fint.

Efter teatern gick vi till Sturekatten och drack världens dyraste latte.

Jag hade aldrig varit där förut och tyckte himla mycket om det. Gamla soffor och blommiga tapeter och omaka tavelramar. Så fint.

Bullen var god i alla fall.

Sedan gick vi till dagens kalas på Kaptensgatan där jag träffade världens coolaste 10-åring. Hon har bott i Indien, England och Sverige, har pratat engelska och svenska sedan hon var liten och är bara så himla bra. Säg hej till Mira!

Släktträffen innefattade alla deltagare mellan tre och 75 år. Och en väldigt snygg tapet.

I köket hängde en jättelockigt skägg som satt fast på Björn.

Och Adam gjorde det till en konst att hälla upp påskmust.

Elin hade det grymmaste flygplansörhänget.

Och i soffan hängde hela barnkusinklanen.

Vi lekte en lek som hette fyra i soffan, som var lite som memory fast med människor och det var rackarns roligt. Och så bondade jag med lockiga Sandra och shampo-hår-reklams-Miranda som var tonåringar och så himla bra ungar. Och Josefine som ska lära mig att göra silverringar och Björn som varit i Afganistan som soldat. En så himla härlig och bra dag men ett gäng som jag får kalla släkt.