Padang Padang-beach är nog det närmaste paradiset jag kommit än så länge i min livstid. Den här lilla stranden som man måste gå genom en grotta för att komma fram till med råa klippor och svart/vit sand är smått magisk. Här kan jag tänka mig att bygga en liten hydda och bo en stund. Om det finns AC och rinnande vatten i hyddan det vill säga.
Svettmumriken.
Igår hände så många spännande saker att jag blir helt vimmelkantig. Det blir nog en hel massa inlägg från igår, annars blir det äventyrsöverdos.
Det var scooterdags igår igen, hopp på bara och kryssa mellan den här helt galna trafiken. Konstigt nog var jag inte speciellt rädd, även när han blåste på i en hel massa kilometer i timmen. Jag försökte helt enkelt intala mig själv att han gör det här varje dag. Och att det skulle bli lite för mycket pappersarbete om han råkade ha ihjäl mig.
Första stopp var Tanjung Benoa, centrumet för vattensport här i krokarna. Och detta tog vi så klart fasta på. Parasailing, bananbåtar och andra galenskaper (på detta finns det tack och lov inte mycket bildbevis) och sedan bar det av till Deluang Sari, också känt som Turtle Island. På denna lilla magiska ö finns en hel massa spännande djur som man får komma nära och klappa lite på, speciellt den stora havssköldpaddan. Alldeles fantastiskt var det att få komma så nära de här makalösa djuren.
Jag körde båt.
Fast egentligen var det den här liraren som körde båten. Jag hjälpte bara till lite.
Välkommen till Turtle Island. Mangrove-träden är så fina.
Gosgos.
BFF!
Det här är en fladdermus. När jag ville klappa honom på vingarna försökte han bita mig den lille luringen.
Den här klappade jag bara väldigt lite. Brrr.
En himla cool dag.
Jag är faktiskt lite småbakis idag. Det var ett tag sedan. Jag gissar att ingen middag och en massa gratisdrinkar på Sky Garden är en dålig kombo. Note to self; tre kycklingvingar räknas inte som middag.
Efter en rejäl vända solkräm lämnade jag igår mitt trygga, luftkonditionerade rum och strosade längs med Jalan Legian mot Kuta Beach. Man kommer inte en meter utan att försäljare rycker i en och ska sälja klockor, solglasögon och saronger till förbannelse. Och så min favorit; ”transport, darling, motorbike?”. Det råder inte direkt brist på folk som vill ta en från A till B.
Men så finns det små magiska saker med. Som de här offerplatserna. Varje morgon offrar man blommor, frukt, choklad och annat mums till gudarna.
Sådana här ser man överallt längs vägarna. Så himla fint.
Och så fick jag mig pedikyr och en halvtimmes fotmassage. Heaven.
Jag köpte fina tavlor av den här mannen. Han blåste mig garanterat men det gör inget.
Som sagt, ingen brist på motorbikes.
Sedan gick jag ned till stranden. Det är lågsäsong så inte supermycket folk, men många modiga surfare.
Tidvattnet var på väg in så den här tjejen fick lite vatten på sig då och då.
På kvällen mötte jag upp med de här killarna, Jordan från Kanada och Andy från Österrike. De var himla glada att vara VIP på Sky Garden. Tills de insåg att typ alla var det. Jaja,
Jordan och jag vara svettiga och glada.
Färsk frukt till frukost varje morgon. Det är sånt som man bara drömmer om hemma i kalla Sverige. 31 grader varmt och en luftfuktighet som inte är av denna värld. Det är ju trots allt regnsäsong. Något jag tyvärr märkt av mer än jag önskar. Nog för att det inte regnar så fasligt mycket, men de blåa skyarna lyser med sin frånvaro. Det ska regna och åska hela veckan, förutom idag, så nu är det bara att passa på att hålla sig ute.
Samtidigt som jag håller på att rinna bort så sitter hela personalstyrkan på hotellet nu och knyter girlander av palmblad och ljusslingorna blinkar i palmerna. Och ”Bjällerklang” spelar i skön MIDI-variant, ni vet sådan som kommer i julkort. Skön kontrast.
Igår tog jag en promenad på stranden, vattnet är helt gudomligt. Sedan sprang jag på en kille som ville sälja på mig en privattur på hans scooter runt ön för det fasala priset av 200 spänn. Känns rätt överkomligt. Vi promenerade runt och han berättade om Bali och gav mig ett och annat lokalt tips. Sedan åkte jag scooter. Trafiken i detta turistparadis förtjänar verkligen ett eget inlägg. Det är väl tänkt att det ska vara vänstertrafik här men man kör mest där det finns plats. Tutan avvänds frekvent och det gäller att hålla tungan rätt i min när man är en av ungefär en miljon scooters.
Jag har tyvärr inte tagit så mycket bilder ännu, har varit så upptagen med att ta in det hela. Nu måste jag slänga tillbaka datorn i mitt luftkonditionerade rum, den pallar inte värmen här nere i restaurangen.
Poolen på hotellet kvällstid.
En liten del av mitt hotell.
Den här killen höll på att plocka mangos från ett träd precis vid hotellet och när jag frågade vad det var så gav han mig en med ett leende. Nu ligger den på mitt rum och väntar på att mogna lite till innan jag sätter tänderna i den.
De här två kissarna har jag polat ihop mig med. De är vilda och alldeles galet fina.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer