Selamat pagi!

Jag tror starkt på att allt händer av en anledning. Att folk kommer in i ens liv för att lära en något, många gånger något om en själv. Att det inte var en slump att just Tirsa och jag bodde i samma rum inatt här i Singapore. Hon är nämligen ursprungligen från Bali och har denna morgon gett mig några ovärderliga råd inför min stundande resa. Det, och en alldeles egen ordlista. Nu hoppas jag kunna vara alldeles utomordentligt artig på Balinesiska.

Singapore

Det här med hostel är ibland en gudagåva. Igår förmiddag bytte jag rum till ett flickrum (pojkarna var inte så pratsamma) och sprang direkt på en resekamrat. Barbara från Irland har varit ute och rest i fyra månader och Singapore är hennes sista stopp innan hon åker hem till den gröna ön för att ta tag i sitt liv. Eftersom hon redan hade varit här i en dag så hakade jag bara på henne då hon kryssade mellan gatorna och utmanade tunnelbanesystemet.

Tillsammans utforskade vi denna härliga lilla smältdegel till ö-nation, från Kina till Indien till Turkiet och till slut blev det en alldeles fantastisk dag.

Vi inledde nere vid hamnen när lyxkryssarna låg på rad.

En jättestor snögubbe reste sig över palmerna.

Sedan åkte vi till Chinatown. Där hittade vi ett alldeles magiskt hindu-tempel med de här färgglada typerna på taket. Vi fick inte ha skor på oss inne på området och marken var alldeles kokhet av solen. Det blev ett skrattfyllt skuttande mellan skuggplättarna.

Sedan fortsatte vi till nästa religion; Islam. I moskén fick man inte ha bar rygg så vi fick låna fina kappor att skyla oss med. Vi läste om Muhammed och hans äventyr på stora skyltar. Himla mycket man inte vet egentligen.

Sedan hörde vi en massa trummande och smattrande. Det var någon slags parad i Chinatown där den här killen hade jättemånga nålar i sin arm. Andra hade inte lika många så han är säkert alldeles jättecool den här killen. Han smällde med något piskliknande och så luktade den en massa rökelse. Jag förstod inte så mycket men jag gissar att det hade att göra med onda makter, drakar och sånt spännande.

I Kampong Glam, Singapores historiska stadsdel, fanns den här himla fina moskén, Sultan Mosque. Tyvärr fick vi inte gå in i den för det var precis dags för bön.

Fina fönsterluckor på gamla hus i Kampong Glam.

På Arab Street (eller i närheten) hittade vi ett litet kafé där folk rökte vattenpipa och satt på golvet och myste. Vi nöjde oss med mojitos. ”You are the result of your thoughts”. So sant.

I Little India var det galet mycket folk ute, mest män som bara hängde på gatorna. Vi trodde att det var något speciellt på gång men en kille hävdade att de bara ”träffade vänner”. Enligt vår rumskompis som är från Singapore så kommer väldigt många män från Indien för att söka jobb och de bor väldigt trångt så på lördagar och söndagar så hänger man på gatorna och träffar folk istället för att vara hemma.

Den här killen hade dock inget med dem att göra, han band bara blomsterkransar som används som offergåvor vid hinduistiska ritualer. Himla fint tycker jag.

Sedan åkte vi tillbaka till västerland igen. På Orchard Rd (enorm shoppinggata) var julen i full gång. Jag har fortfarande inte riktigt fått kombinationen julpynt och tropisk värme att gå ihop.

Innan vi däckade av utmattning tog vi en paus uppe på taket till vårt hostel där de har ordnat det så himla fint med solstolar och mys.

Och det var Singapore. Nu är det äntligen dags för Bali.

Blir man jetlaggad av 5 timmars tidsskillnad?

Singapore. Klockan har slagit 23. Det är 30 grader och fuktigt så in i bängen. Jag har numera varit vaken i 26 timmar. Om man inte räknar slummern på flygresorna dvs. Jag är trött.

Mitt bagage är på rymmen. Kanske i Australien, kanske i Bangladesh. Man vet inte riktigt. Men det ska tydligen vara återfunnit och levererat till mig innan lunch imorgon. Håll tummarna.

Sådana här gånger är jag himla nöjd över att jag varit smart och packat ner ombyte i handbagaget. Plus att jag fick ett litet emergency kit av flygbolaget med tandkräm, deo etc. Himla fint. Plus $100 till ”förnödenheter”. Jag lyxade till med taxi. Och har ändå massa dineros kvar. Muahaha. Eller. Kanske inte ska ropa hej förrän bagaget är tillbaka.

Nu ska jag sova. På ett himla fint hostel. I ett rum med en massa pojkar. Och en lite för bra AC. Pojkarna är inte här för tillfället men jag skulle gissa att de kommer inramlandes halvfulla på småtimmarna. Då kommer jag vara i koma så det spelar ingen roll. Gonatt.

In transit

Iphönen började hojta elakt om uppgång klockan 01.50. Klockan 02.40 var jag utcheckad och klar och satt på flygbussen efter att ha kryssat mellan överförfriskade backpackers på Queen Street till busshållplatsen.

Väl vid incheckningen på Aucklands flygplats så skulle det så klart strula. Annars vore det liksom inte en komplett reseupplevelse. Tydligen så var jag tvungen att ha ett visum för att komma in i Australien, även om jag bara skulle resa igenom. Detta pga att STA bokat mig via Sydney-Perth-Singapore, alltså inrikes, vilket betyder att jag skulle komma in i landet, om än bara för några timmar. Ungefär 10 avrivna naglar och några avbitna nagelband senare hade jag iaf ett visum och en incheckad väska. Jag gissar att den biljetten måste varit riktigt billig, för den lilla rutten verkar inte vettig någonstans.

På flyget till Sydney såg jag filmen ”Buried”, riktigt läskig liten film om en kille som är levande begravd. 1,5 timme i en kista, snacka ångest. Ryan Reynolds är sådär ruskigt bra. Och efter det så snarkade jag lite tror jag. Mittenplatsen suger alltså.

En timme till avgång. Två fem-timmars flyg till på schemat denna dag. Tjolahopp bara.

Bye Bye Kiwis

Nu är jag tillbaka i Auckland på mitt hostel. Idag planerar jag inte att göra många knop, dagen är tillägnad datorn och planering inför resten av resandet. Och så ett seriöst försök till att packa ned alla prylar i mina väskor. Det kommer bli en rejäl utmaning. Imorgon (inatt) flyger jag vidare mot Singapore där jag ska spendera 2 nätter och sedan bär det äntligen av till Bali.

Igår blev det en mastodontkörning från Wellington till Auckland, en sträcka på dryga 65 mil. Längs vägen åkte vi förbi nationalparken igen och eftersom vädret var lite vänligare än när vi besteg berget så passade vi på att ta lite bilder.

Väl tillbaka i civilisationen sa vi adjö till gruppen och sedan spenderade jag en sista kväll med mina tjejer. Vi avnjöt god sushi och sedan avslutade vi med latte på Starbucks. I'll miss you guys!

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier