I’ve got the power
Men alltså, var är alla mina flashiga inbjudningar då?
Den som gapar efter mycket – blir mätt och glad?
Men alltså, var är alla mina flashiga inbjudningar då?
Den som gapar efter mycket – blir mätt och glad?

Jag sitter och läser Linda Rosings blogg och försöker verkligen förstå vad det är folk gillar med den. Jag hör folk till höger och vänster, smarta människor, mina vänner, som är helt fast i bloggen och jag vill så gärna förstå vad det är som är så bra med den. Kan någon vänlig själ snälla fill me in?
Jag läser och läser, går flera veckor tillbaka i tiden men det enda jag hittar är obegripligt talspråk, särskrivningar och jidder. Inget ont om Linda Rosing, hon är säkert en fantastisk tjej, men språket! Snälla, någon, ge kvinnan en skrivkurs. Pronto.
Eller så kanske jag helt enkelt ska sluta vara avundsjuk på hennes makt och tusentals besökare och börja snacka gojja jag med? Jaaaa, de bli skiiiit bra! *hör hur besökarna rasslar in*
Nu har termometern börjat krypa under noll-strecket och man får skrapa rutorna på morgonen. Jag har tur som själv kan bestämma lite när jag ska börja jobba, på det sättet får jag iaf se lite sol under dagen. För när man lunkar ut från kontoret runt halv sex så är det becksvart. Idag är en sån där fin dag då jag gärna hade tagit en långpromenad i skogen, men eftersom jag inte vill vara ute och kuta runt där när det är mörkt så får jag inte riktigt ihop den ekvationen.
Jag känner av höstmörkret lite extra i år tror jag. Den berömda ”höstdepressionen” nafsar mig i hälarna och stressar upp mig lite mer än vanligt. Och då är jag ändå en stressad person i normalläge. Ingen höjdarkombo.
Idag inspirerar Karin mig. Med sina vardagliga men ändå genomtänkta inlägg, fina bilder och frågeställningar kring aktuella frågor. En sån tjej som använder sitt bloggande till att även ta upp olika samhällsfrågor, men på ett tillgängligt sätt. Självklart blandat med lite härliga ytligheter. En perfekt kombo.

När mamma har varit på besök är allting så perfekt. Jag kom hem efter att ha skjutsat dem till flyget och det är nydiskat och bara så piffat. Kuddarna i soffan är puffade och ligger fint och till och med maten i kylskåpet är sorterad och ställd på fina rader. Det kan vara så att jag inbillar mig delar av det, men där mamma drar fram tar ordning och piff vid. En väldigt trevlig bi-effekt till hennes besök.
Det är alltid lika vemodigt när mamma och Anna åker hem, jag får sådan separationsångest. När man står där på flygplatsen och ser dem gå iväg och veta att man inte kommer ses på länge. Klump i magen och usch.
Jag försökte bota nämnda separationsångest med ett träningspass och nu ska jag addera lite smörgåsar och thé samt lite catching up på diverse tv-serier till det. En rätt lugn kväll med andra ord.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer