Bloggflöde - Sida 20 av 635

Att bygga ett trädäck

söndag, 24 juli, 2022 2 kommentarer

I flera somrar nu (eller de fyra som jag bott här) har jag längtat efter att ha ett trädäck i trädgården. På verandan har jag sol mitt på dagen men framåt eftermiddagen så smyger den runt knuten. Så jag har varit väldigt sugen på ett trädäck i kvällssolen där man kan äta middag eller bara sitta och gunga i hammocken medan kvällssolen strilar mellan träden.

I maj var jag och morbror Roger och köpte virke och helgen efter midsommar var det dags för snickrande!

Du ska veta att utgångspunkten för detta är att jag är en lat människa. Jag vill inte att det ska bli för bökigt. Bra, men inte bökigt. Så allt snack om betongplintar, singel och att gräva för mycket, det skrotade vi direkt.

Istället blev grunden helt enkelt en ogräsduk och så byggde vi bara upp det på stenplattor. Lite urgrävande blev det får att få det plant men ändå inte överdrivet mycket.

Trädäcket blev 4,2 x 4,5 meter, av den väldigt enkla anledningen att plankorna var den längden. Jag hade inga andra mått att ta hänsyn till så vi gjorde det väldigt enkelt för oss och gick på de längder som fanns hos Byggmax.

60 cm mellan reglarna och så en marksten under varje regel samt i hörnen och i mitten på långsidorna. Sedan var det bara att börja skruva trall! Vi körde på ett mellanrum på ca 1 cm mellan brädorna. Det är egentligen liiiite för brett då saker kan trilla ner där men jaja, nu blev det så och det blir bra.

Roger är ju en väldigt noggrann person. Han skulle kryssmäta och ha sig och jag ÄR väldigt glad att han var med och styrde upp den typen av noggrannhet, annars hade det kanske inte blivit så toppen. Jag kör liksom mer på känsla och även om det finns en tid och plats för det så var det inte denna.

Så, nio reglar på tvären (4,2 m) och så två reglar på långsidan (4,5 m – de enda vi behövde kapa) och så sedan på med trallen över reglarna.

Och sedan skulle det skruvas. Och skruvas. Och skruvas lite till. Roger hade köpt en bluetooth-radio från Makita som gick varm och jag introducerade honom för Spotify.

Vi skruvade tills solen kom ikapp oss och det blev för varmt för att fortsätta. Istället skruvade jag klart dagen efter. Så på tre dagar (inte fullt) var hela projektet klart!

Några timmar på midsommar för att gräva ur för stenarna och väga in, en dag för reglarna och halva trallen, och så några timmar för att skruva fast resten av trallen.

Klart!

Sedan fanns det lite virke kvar och jag fick feeling och gjorde en liten rabatt på kanten. Fint va? Tyvärr hittade hönsen dit och rev upp allt några dagar senare. Jaja, det kommer ju en sommar till!

Sedan ska det upp en ”vägg” mot vägen av lastpallar och odlingslådor ska upp på bortre sidan men grunden är klar och jag är så nöjd!

Semesterns tredje vecka

måndag, 18 juli, 2022 2 kommentarer

Tre veckor av semestern har gått. Två kvar. Och den här lilla molande paniken över att inte vara tillräckligt utvilad börjar smyga sig på mig.

De säger att när man inte vet vilken dag det är, då har man verkligen gått på semester. Nånstans i mitten på förra veckan så var jag där. Jag hade ingen koll alls på vilken dag det var. Idag är jag plågsamt medveten om att det är näst sista måndagen på semestern.

Så vad jag har gjort på semestern? Det har faktiskt varit pinsamt lite tid i hammocken med en bok, det kan jag säga. Däremot har jag varit rätt produktiv och, med en del hjälp av familjen, producerat både ett trädäck och ett staket runt köksträdgården. Ska piffa lite, sedan ska du få se.

I mitten på förra veckan (då jag tappade dagarna så vet inte exakt vilken dag det var) fick jag panik över att jag inte blåst upp suppen en enda gång i år. Och som av en händelse var det strålande sol så jag packade in den, baddräkten och hundarna i bilen och åkte över till Emma på andra sidan älven.

Jag hade rent teoretiskt kunnat ta suppen över älven till Emma men hundarna verkade inte så sugen på den idén så vi åkte runt istället. Jag kan SE över till Emma, vinka till henne över älven, men om man ska åka runt får man åka en mil. Livet på landet.

Men ååååh en så härlig dag det blev! Den här dagen var en sådan där perfekt sommardag som man stoppar ner i fickan och håller nära sig när kylan börjar smyga sig på. Jag hoppas jag får några till innan det blir dags för höst.

Jag köpte den här suppen förra sommaren på Rusta för typ 3000 spänn (den finns kvar där i år med, här!). Jag kände att som nybörjare som inte ska på någon avancerad tur ut på havet utan bara guppa runt för njutet, då behöver det inte vara så fancy. Och den här gör det den ska och är ljuvlig.

Jag och Emma hade en litet hunddagis där nere på bryggan. Hennes hund Bailey (till höger), mina två och så hennes grannes två gråhundar, det var fullt ös!

Bailey ”jagade” stenar, en relativt fruktlös och lite långsam jakt då han mest stirrade på dem på botten. Det är då man undrar vad som rör sig i de där små hjärnorna.

Jag försökta få Luna att våga sig ner på brädan men hon bangade.

Jag är bekväm så håller mig sittande men Emma skötte Stand Up-paddlandet med bravur!

Efter suppande och badande (hundarna fick sig också ett något motvilligt dopp) så gick vi upp till huset och åt vattenmelon i solen och sedan åkte jag hem alldeles solmosig.

Varför ser Adam Mosseri bakis ut?

torsdag, 14 juli, 2022 Inga kommentarer

Min och Alex podd ”Vad fan håller jag på med?!” tar inget sommaruppehåll MEN vi gör oss bästa för att inte prata jobb i ett par veckor. Istället pratar vi den här veckan om varför lanthandlarna dog ut, varför Adam Mosseri (Instagramchefen) ser bakis ut och så återger jag i detalj vad som hände den där hemska natten förra veckan då jag och Leia var på akuten.

Är det något du vill att vi pratar lite extra om? Langa in det i kommentarerna är du gullig!

Tusen trädgårdar (eller tre) i Övik 2022

tisdag, 12 juli, 2022 Inga kommentarer

Förra helgen gick ”Tusen trädgårdar” av stapeln, ett evenemang som Riksförbundet Svensk Trädgård anordnar vartannat år och som titulerar sig ”Sveriges största trädgårdsvisning”! Då får den som vill anmäla sig och öppna upp sin trädgård för allmänheten så vem som helst får komma och kika. Och kika vill man ju!

I Öviks kommun var det fem trädgårdar som anmälde sig och vi (jag och mamma) åkte och kikade på de tre som låg inne i stan. Vi trodde vi skulle hinna fler men man uppehåller sig gärna väldigt länge i vackra trädgårdar. Speciellt när det finns fika.

De första trädgårdarna vi besökte var ett par grannar i Gullänget som är vida kända för sina fina och frodiga trädgårdar. Anette och Åsa bor grannar och delar till och med på ett gäng höns! Hönshuset ligger precis på gränsen mellan deras två gårdar och hönsen får komma och gå som de vill. Älsk?!

Vi började att kika hos Anette men jag vet ärligt talat inte vilka bilder som är tagna var. 🙈 Men vill poängtera att stödet till solrosorna var genialiskt och vindruvorna i taket var magiska. Rätt säker på att vindruvorna var Anettes.

Vad jag älskade mest med båda deras trädgårdar var hur extremt yteffektiva de var och hur de skapat ”rum” i hela trädgården. Man kliver hela tiden in i en ny liten värld med en ny känsla. Det fanns inte jättemycket gräsmatta att klippa utan istället hade de jobbat med olika ytskikt, rabattformer och höjdskillnader för att skapa liv. Otroligt inspirerande!

Åsa hade inte bara ett utan TVÅ växthus. Lyxen?!

Jag har ett sånt här gammalt ”symaskinsbord” som står uppe på vinden och jag vill verkligen göra något sånt här av det! Här hade Åsa använt två gamla fönsterbrädor och gjort ett bord. Så smart, det blir ju väldigt vädertåligt då. Och så en liten bivattnare och krukor, blandningen blir så fin!

Jag kikade mycket på hur de valt att binda upp sina växter, som här med luktärtor och zinnior. Jag måste lösa något bättre till nästa år, dahliorna bara rasar runt i mitt halvdana hemmabygge.

Åsa hade tagit gamla loppade silverskedar, bankat ut dem och skrivit växtsorter på dem som hon hade i krukor i växthuset. Så smart och unikt!

Skriver upp zinkhinkar på loppislistan.

Sedan åkte vi vidare till Ylva vars hus, på framsidan, såg ut ungefär som vilken villaförorts-villa som helst.

Men så kommer man på baksidan och kliver in i någon slags sagoland. Höjden, pergolabågen, detaljerna. Så himla fint!

Ännu ett symaskinsbord! Älskar också det gamla fönstret hon lutat mot busken. Och de gamla hjulen omgivna av täckbark så att man SER dem och de inte blir överväxta.

Ylva hade också använt stockar för att bygga på höjden i trädgården, något jag verkligen inspirerades av.

Så, vad tar jag med mig?

Jag vill zinkhinkar i massor.
Att jobba med olika höjdnivåer i trädgården gör allt mer intressant.
Flytta ”inomhuset utomhus”, typ som med symaskinsbordet och ”piffet” som inte är växter.
Hostor är livets marktäckare.
Jag behöver ett växthus. Pronto.

Uppdatering om Leia

måndag, 11 juli, 2022 14 kommentarer

Det är måndag och den här helgen har varit all the feels. Om du hängt med så vet du att jag var med Leia akut till veterinären natten mellan torsdag och fredag efter att hon fått någon slags anfall som jag tyckte såg väldigt mycket ut som en stroke.

Vid besöket skrämde veterinären upp mig ordentligt och sa något i stil med att ”om det inte blir bättre till efter helgen kanske det är bäst att låta henne somna in”. En kommentar jag blir mer och mer irriterad över ju mer jag tänker på den.

Enligt den diagnos som veterinären gav henne (old dog vestibular syndrome) så blir de allra flesta som får detta helt återställda inom någon vecka. Varför måla upp domedagen för mig med de oddsen?

Jag är otroligt glad att meddela att denna gamla dam redan är mycket bättre!

De första dagarna var hon extremt slö. Åt inte (bara korven jag lurade i henne), drack väldigt lite och sov mest hela tiden. Och kissade inne, något hon i stort sett aldrig gjort tidigare. Menmen, inte jättekonstigt att vissa funktioner (som att hålla sig) får stå tillbaka då kroppen är i helt och fullt i healing-mode.

Men sedan i lördags har jag sett stadiga förbättringar. Hon ramlar inte längre omkull när hon skakar på sig (även om hon står välllldigt bredbent), hon söker kel och uppmärksamhet, hon visar intresse för mat, hon dricker och hon försöker springa lite när vi är utomhus. Och ikväll ville hon till och med busa lite!

Hon är fortfarande väldigt vinglig, hon har huvudet på sned hela tiden men ögonen fladdrar inte längre synligt och hon är inte lika ”ryckig” som tidigare.

Summa summarum – jag förväntar mig att hon kommer bli helt återställd, jag ser inget som tyder på motsatsen. Och du kan inte ana hur extremt skönt det känns. Jag vill ha kvar min bästis länge länge till.

Men jag kommer fortsätta bära henne nedför trappen ett tag till. Om inte annat för att det är mysigt att ha henne nära.

Tack till varenda en av er som lämnat ett hjärta, en kommentar och brytt er om min lilla älskling. Jag uppskattar er otroligt mycket. Och Leia med. 🧡