Det börjar som ett litet litet irriterande stick. Som när den där bromsen bet mig på undersidan skinkan igår. Där i vecket där man knappt kommer åt.
Sedan blir det som luften precis innan ett åskoväder. Tryckande. Ner på axlarna. Över bröstet.
Har man tur slutar det där. Har man otur kommer hela åskovädret. Blixtar och dunder.
Jag pratar om ångesten.
Det åskade idag. Både bokstavligt och bildligt. Den bokstavliga åskan kom aldrig fram till mig utan den var bara i vinden. Min åsk-app sa att den som närmast hade fyra kilometer till mig.
Lite så kändes det i bröstet med. Som att smällen kunde komma när som helst. Jag vet ärligt talat inte vad som är värre, väntan eller den faktiska ångestattacken.
Jag läste Claras gamla inlägg om semesterns faser och har funderat en hel del på det. Undrat när jag ska komma in i den andra fasen. Det där lugnet. Jag har haft semester i lite drygt en vecka nu och börjar bli stressad av att den inte kommer. Det kommer ju inte direkt göra att den kommer fortare.
Jag har skrivit förut om varandet och icke varandet av semester som egenföretagare men det är inte riktigt det som är grejen i år. För nu har jag ju tagit semester. Men hjärnan är inte med. Hjärnan vill ha kreativitet. Den vill ha energi och lust att göra de tusen projekt som står på listan för gården. Den undrar varför vi inte är och tältar eller cyklar eller badar som alla andra.
Och det undrar jag med. Jag är som låst i längtan efter aktivitet och längtan efter att lojheten bara ska ta över och däcka mig. Jag vill göra alla de där sakerna men ändå inte. Jag hittar på hundra nya saker i huvudet varje dag att göra men får inte tummen ur att avsluta något av dem.
Det är som fomo och lathet och ångest har skapat ett kärleksbarn som bor gratis i mitt huvud. Nån som har tips på hur man kastar ut den otrevliga trion?
I över två år hade jag väntat på den här resan, sedan jag fick den i 40-årspresent av mamma och syster Anna den 1:a april 2020 . Men så kom pandemin och satte stopp för allt och gränsen till Norge stängde. Men som syrran skrev på födelsedagskortet; ”Corona kommer och går men bergen i Norge, de står där de står.”
Ingen panik.
Men i två år har det kliat i kroppen. Och nu, nu skulle det bli av. Och som en liten bonus fick vi nu en till resenär med oss – Annas son Vilmer som föddes förra året.
Så, den 8 juni bar det av. Tre vuxna. En ettåring. Och en överpackad Citroën. Mot midnattssolens land. Mot bergen. Mot havet. Mot Lofoten.
Men vi börjar på en rastplats utanför Lycksele, någon gång efter lunch den 8 juni. Med medhavd pastasallad uppdelad i ziplockpåsar (genialiskt) och ett takat bord där det ekade så det sjöng under.
Och sen hamnade vi på en lekplats i Arvidsjaur efter lunch på det lokala thaihaket. Det blir en del ”springpauser” med en ettåring. Eller som i det här fallet, ”klättra över saker”-pauser. Och ”åka rutschkana så man tjuter”-pauser.
Eller i mitt fall. ”Gunga superstor gunga och titta på moln”-pauser.
Runt nio på kvällen kom vi fram till Gällivare. Fast det såg snarare ut som att klockan var mitt på eftermiddagen.
Vi bodde på Lappeasuando Lodge där Vilmer tyckte det absolut roligaste var att gå upp och ner på trädäcket. För någon som lärde sig gå typ en månad tidigare så gick det över förväntan även om det blev en del vurpor. Tur gräs är mjukt och barn mest studsar upp igen och kör vidare.
Vi tog ett glas vin och åt chips och sedan gick vi och la oss. Vi hade lagt 55 mil bakom oss och hade lite drygt lika långt kvar dagen efter så sömn var behövligt.
I ottan gav vi oss iväg igen efter frukost och vårt första stopp blev inte så himla långt senare, i Abisko! Där var jag ju i höstas och det var spännande att se fjällen i sommarskrud istället.
Säsongen hade ännu inte dragit igång och allt var stängt så Anna bytte blöja i en korridor, sen spatserade vi några hundra meter på Kungsleden och spanade lite snabbt på kanjonen innan vi satte oss i bilen igen.
Det är faktiskt väldigt underligt hur snabbt miljön förändras så fort man kommer in i Norge. Från kalfjäll där det fortfarande var vinter med, vad som såg ut som, slumpmässigt placerade små stugor där ute på kalfjället. Alla med solceller OCH en flaggstång. Och sedan vidare till vår och sommar nere i dalarna och sedan BAM, de enorma bergen. Och havet.
Jag blev helt tagen. Gråtfärdig. Tappade andan. Jag försöker hitta ord för att beskriva hur jag kände över dessa vyer men det enda som kommer till mig är ”HELT SJUKT!!!”.
Det kanske ändå är den bästa beskrivningen.
Men om jag försöker sammanfatta vad som gör just denna naturupplevelse så speciell så skulle jag säga detta. Det är sådana enorma kontraster. Dessa extremt höga, extremt branta berg med vassa toppar som blandas med turkosa hav och böljande slätter. Bergen som är i det närmaste svarta i vissa fall, och så allt det gröna och blå.
Och lägg till det luften. Aldrig har jag andats en friskare luft. Det var som en explosion för sinnena.
Och som för att blidka varenda turistfotograf någonsin så har de placerat alla kyrkor längst ut på en udde framför ett magnifikt berg. Det är liksom för enkelt?! För perfekt.
Den rastplatsen vi stannade på här var Austnesfjorden, helt klart värd ett stopp. Mitt första, riktiga möte med Lofotens storhet. Jag tror det syns på mig hur jag kände inför det.
Framåt kvällen kom vi fram till vårt AirBnB i Ballstad (här hittar du det), syrran och mamma kirrade middag (eftersom jag kört hela vägen) och jag satte mig på altanen och insöp vyerna.
Jag har på senare år landat i åsikten att midsommar är min bästa högtid. Med jul på en trygg andraplats.
Hur kom jag fram till detta kanske du undrar?
Jo såhär – midsommar har typ allt som jul har – maten, familjen, ledigheten, myset (inga klappar men det kan jag leva med) – fast så mycket mindre press. Jag upplever inte samma känsla att allt ska vara på ett visst sätt och att det finns skyhöga förväntningar utan man tar det lite som det kommer. Så länge man är med människor man tycker om så brukar det bli bra.
Plus – det äger rum under min favoritmånad – juni!
Den här midsommaren blev det ganska sent bestämt vad jag skulle göra. Jag hade en tanke på att jag skulle åka till Funäsdalen och fira med Sara men några dagar innan kände jag att jag helt enkelt inte orkade flänga mer efter Lofoten-resan.
Istället tog jag och familjen sikte på klassiskt midsommarfirande på Grundsundavallen, där mormor firade midsommar när hon var liten. Och att se mormor så här glad, det är mycket värt. Speciellt i kombinationen keps och min midsommarkrans.
Mamma fick också låna min krans och så vann hon enligt traditionen på två av tre lotter i det obskyra hembygdsgårdslotteriet. Det finns en bredd på vinsterna, om man säger så. Mamma plockade hem en glasskål och en svintung ängel som bara fick mig att tänka på Doctor Who. Don't blink!
Vi parkerade mormor under ett parasoll och hon fick genast nya kompisar att prata med. När mormor kommer igång, jädrar vilken liten social butterfly hon är. Och så gick jag och mamma och Roger och Tanja iväg och spanade på dansen runt stången och jag träffade några bekanta som jag småpratade med.
Tror min favoritgrej med den här typen av midsommar är också umgänget över generationsgränserna. Det är så fint att se barnen jaga sina föräldrar i slutet av ”Björnen sover” runt stången samtidigt som mormor pratar gamla minnen.
Efter bygdegårdsfirandet åkte vi hem till mig och grillade! Och så hade jag gjort tårta – med sprits! Första gången jag spritsade grädde (har fortfarande inte fått rent spritspåsen) och jag tycker det blev ganska fint! Borde nog vispat grädden liiite mer dock.
Maj var månaden som ALLT hände. Verkligen typ allt. Vi gick från vinter till sommar, jag fick fiber (!!!) och en massa annat som bara måste plitas ner i dagboken. Nu kör vi!
När maj kom låg fortfarande snö på marken. Inte jättemycket men tillräckligt för att hönsen skulle tycka det var kul att sprätta runt i.
I övrigt var allt brunt. Alltså april och maj är inte VACKRA månader. Allt är grått och brunt. Tur det kvittras och löftet om en sommar ligger framför en, för visuellt är det inte speciellt drömmigt.
Så istället för att sitta och titta på brunheten så åkte jag och morbror Roger till Byggmax och köpte virke – detta skulle nämligen bli året då jag blev med trädäck!
Har haft en vision av en uteplats för kvällssol ute på gräsmattan i flera år. Min veranda har bara sol till mitt på eftermiddagen så för att kunna njuta av solens strålar hela vägen in på kvällen (och på sensommaren) så anlades en ram för en uteplats vid eldfatet.
Sedan låg den där i nästan två månader utan att något mer hände och det började växa en djungel runt den. Men det behöver vi ju inte prata om.
Jag tog den coolaste bilden på månen?!
Maj var en stor månad för mig träningsmässigt. Jag tog personbästa i marklyft – 102,5 kg! Ända sedan jag började lyfta tungt så har jag haft som mål att kunna lyfta 100 kg. Och så där en torsdagsförmiddag under ett PT-pass med Emelie så åkte den upp. Och så av bara farten tog jag 102,5 också! Det var stort.
Efter mitt stående PT-pass så har ett gäng mammaträning där de har med sina bebisar. En bebis var inte alls nöjd att mamma prioriterade att hoppa upp ner över honom och protesterade högljutt. Så jag frågade om jag skulle ta honom en stund och mamman blev så glad! Så då hängde jag med den här lille mannen och dansade och så blev han glad igen.
Det krävs ibland inte så mycket för att underlätta för någon annan.
En väldigt stor del av maj gick åt till att vara väldigt djupt nere i kaninhålet som var rättegången mellan Amber Heard och Johnny Depp. Varje kväll i flera veckor såg jag på livestreamen av rättegången och blev väldigt investerad i fallet. OCH väldigt intresserad av juridik?! Till den milda nivå att jag faktiskt kollat upp några distanskurser på universitetet i höst. Mer kunskap är ju aldrig dåligt?
När man börjar kunna hänga ut tvätten på tork och det ser ut så här klockan halv tolv på natten, då vet man att den närmar sig. Ljusets månad.
Tid för kaffe på bron med hönsen.
Tid för att jobba och möta utomhus med en katt i knät och en cykel på bilen.
Och så fick jag hjälp av en ljuvlig person i Oderlands tekniska supportchat och gav han komplimanger som han förtjänade. Det tycker jag man ska göra, speciellt med supportpersoner. Tänk hur många människor de hjälper per dag och knappt får ett tack. Det är så enkelt att visa tacksamhet!
Jag och syrran gick MTB-kurs i Lögdeå! Det var jättekul och jag är ledsen att det är slut. Även om jag stod på huvudet en gång när vi skulle öva ryck. Verkligen face plant. Det gjorde ont och däcket blev lite skevt men det var ärligt talat mest stoltheten som fick sig en törn.
Det vill jag göra mer i sommar – cykla! Downhill och på skogsstigar och en och annan grusväg.
Frifräsarhönsen har ingen respekt för rabatter så mina påskliljor dubblade som rede.
För fjärde gången ska jag i höst vara affiliate till Amy Porterfield – alltså marknadsföra hennes kurs Digital Course Academy, kursen jag gick innan jag skapade Social Brand Lab. Och inför det hade hon och hennes affiliatechef Allison ett kickoffmöte i maj. Sådana sjuka proffs de är på detta, blev SÅ taggad!
Och.. de kan också vara så att jag faktiskt ska få intervjua Amy till min podd inför lanseringen… Ihh!
Det började grävas fiber! Detta har ju varit på gång sedan jag flyttade in för tre år sedan och nu äntligen hände det grejor. När det väl var igång så var det inkopplat på några veckor och nu springer jag förbi er allihopa på internet!
En dag var jag inne på stan och hade människokläder och lånade min PT:s massagerum (ja hon är massör med) för att ha en IG-live. Men snart kanske jag blir med kontor på stan och slipper paniklösningar. Åh vad det vore drömmigt!
En helg åkte jag till Umeå för kickoff med kandidaterna för kommunfullmäktige för Centern. Det var en väldigt härlig och givande helg och jag är så glad att jag engagerat mig i lokalpolitiken. Om inte annat så för människorna!
Vi vann inte Eurovision men det var sjukt jädra spännande och så ÄNTLIGEN började det bli grönt på ängarna runt mitt hus. Leia och Luna var minst lika glada som jag över att kunna ränna runt på lägdorna igen.
Jag hade en snyggdag och det måste ju förevigas!
Vi hade en medlemskväll med Centern vid Friluftscentralen där vi pratade regionpolitik och åt korv. Jag bidrog med djurterapi.
Traditionsenlig städdag med bygdegårdsföreningen avslutades med hamburgare vid vindskyddet. Jag har ett fint gäng grannar i byn alltså!
Tulpanerna blommade, hönsen hittade ett nytt frifräsarrede i form av Sixtens katthus (där han ska ligga om det är kallt eller regnar och jag inte är hemma men han använt två gånger) och så fick jag blommor av finaste Sofia inför min födelsedagsfest (som fått ett eget inlägg här!).
Och så avslutade vi maj i Kvaved, med att sätta potatis (Vilmer hjälpte till genom att smaka på dem) och grilla.
Vi har lämnat den bästa sommarmånaden bakom oss (ja, jag gillar juni bäst) och den här fredagen känns egentligen som min första semesterdag, även om jag egentligen gick på semester till midsommar. Men den här veckan har det ändå varit en massa saker på agendan så idag är första dagen då jag bara skrotar runt och gör mest ingenting. Plockar lite ogräs, kollar lite YouTube. Bloggar lite.
Och försöker att göra det utan telefonen.
Jag skrev om det här i ett mail till min maillista förra veckan, om den ultimata balansgången; den mellan semester och sociala medier. Och jag kände att jag ville dela här med.
Du som jobbar som egenföretagare och/eller med marknadsföring i sociala medier känner nog igen dig i de här bryderierna. Hur ska man göra? Ska man ta semester från sociala medier? Vågar man?
Det här inlägget inspirerades av en konversation som Malou på Evergreen Garden startade i min Facebook-grupp ”Yrke: Influencer” (gå med där om du jobbar som influencer – gratis och jättebjussigt!) förra veckan där hon frågade hur andra gjorde kring semester. Svaren var många och ganska varierade.
Jag tänker att semester är svinviktigt för återhämtning. För mig handlar det främst om den kreativa återhämtningen, att hitta driv och lust och idéer igen. Det står rätt still just nu efter en intensiv vår, om man säger så. 🤪
Jag har aldrig helt tagit semester från sociala medier – mest för att jag inte vill – men också för att jag är lite rädd. Kommer folk glömma mig? Kommer algoritmen straffa mig?
Som jag ser det har vi några olika alternativ att välja mellan.
1. 100% semester från sociala medier
Logga ut, stäng av, ta bort appen. Ägna den inte en tanke under de 3, 6, 8 veckor du har semester. Detta känner jag några som gjort mycket framgångsrikt och inte sett några negativa effekter – förutom att man kanske inte växer lika mycket under semestern. Och det tänker jag man kan leva med?
Vissa hade upplevt att de blev straffade av algoritmen i räckvidd när de kom tillbaka medan andra inte märkte någon skillnad.
Om du inte vill att det ska vara helt dött under tiden du har semester finns ju möjligheten att schemalägga inlägg. Dock kommer du ju inte finnas på plats då och engagera dig och då är frågan om det är en bra idé?
2. Gå på feeling
Ta semester MEN lämna dörren öppen för att posta när du får feeling. Personligen tänker jag nog ta paus från flödet på Instagram och bara posta stories när jag känner för det. Vill känna noll press och det kommer jag göra om jag fortsätter posta i flödet. Behöver luft för att släppa in kreativitet igen.
MEN, istället tänker jag försöka ge bloggen lite kärlek i form av vardagsbloggande! Det känns faktiskt lite pirrigt.
3. Posta som vanligt
En heltidsinfluencer delade med sig att hon inte tar semester från bloggen eller sociala medier – men från allt annat. Och det är ju också ett alternativ – om alla andra delar av ens business är på paus (mailen, samarbeten etc) så får kanske kreativiteten rum att blomma ut?
Oavsett vad du bestämmer dig för är mitt råd detta: berätta om ditt beslut för din publik.
Om du bestämmer dig för att ta semester – gör ett inlägg och berätta det och meddela också när din publik kan förvänta sig att du återkommer till ”jobbet”. Då vet de och behöver inte undra varför det är så tyst hos dig. Så här ser mitt ut!
Oavsett vad du bestämmer dig för så hoppas jag att du får en fantastisk sommar!
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer