”Du skickar ALDELES för många mejl! Det känns spammigt och oseriöst! Det är för mycket! Jag VAR intresserad men känner nu att det nog inte är för mig om det är sådana metoder som används.”
Fick du lite ont i magen nu?
Det här är ett utdrag ur ett mail jag fick i höstas under lanseringen av min onlineutbildning Social Brand Lab. Kvinnan ifråga valde att avsluta sin prenumeration från min maillista för att att jag mailade för ofta.
Här hade det varit lätt att få panik och känna att ”Åhhhh jag vill inte vara för mycket!”. Att kasta hela planen i soptunnan och försöka vara ”lite mindre”.
Men jag gjorde inte det. Jag kände inte så.
Jag respekterar den här kvinnan och jag kan förstå henne. Att bli mailbombad angående något man inte är så intresserad av är påfrestande.
Men då har man ju också ett val – två faktiskt i det här fallet. Man kan välja att avsluta prenumerationen (som hon gjorde). Man kunde också välja alternativet som erbjöd att man togs bort enbart från kampanjmailen om SBL, inte hela listan.
Men låt mig berätta varför jag inte fick panik. Varför jag inte längre tycker att det är jobbigt att sälja.
För att det funkar.
Så här skrev jag tillbaka till kvinnan:
”Jag säljer väldigt sällan. Majoriteten av året fokuserar jag på att ge värdefullt innehåll i mina kanaler – helt gratis. Så när jag några veckor per år faktiskt säljer mina kurser så vill jag att alla ska veta det. Tidigare har det hänt många gånger att folk missat min lansering och det vill jag inte ska hända igen. Därför är jag aggressiv med min kommunikation när jag väl lanserar. Så, tack för din feedback men jag tänker sälja när jag väl säljer. Och jag tänker inte be om ursäkt för det. Resterande ca 45 veckor om året är jag lugn i din mailbox. Om du inte är okej med det får du absolut välja att avprenumerera. No hard feelings.”
Jag tänker inte be om ursäkt för att jag säljer. Vill man inte ta del av det kan man använda sin rätt att lämna min maillista. Det är okej.
Men jag driver ett företag. Min chef (jag) kommer bli skitsur om jag inte säljer för att jag är rädd för att vara ”tjatig”.
Och allra viktigast är detta – jag hjälper människor med mina kurser. Jag ser människor förändra sina liv med mig i ryggen och det börjar med mitt sälj.
Jag kränger aldrig, jag tjatar inte. Jag försöker få människor att förstå vad jag kan erbjuda och om de är rätt person för just min kurs.
Och det tänker jag inte be om ursäkt för. Istället säger jag; ”varsågod!” 😎
Hej och välkommen till en ny månadsrecap! Den här gången är det februari jag har att bjuda på och allt det som hör därtill.
Februari har genom tiderna legat väldigt långt ner på min lista av favoritmånader men har de senaste året (kanske till och med i år!) klättrat allt högre. Februari är kallt och vackert och på de lite mer milda dagarna (mindre än -10) kan man åka skidor eller annan typ av snölek. Toppen ju!
Men du tycker jag att vi tittar på just den här februarin, 2022.
Februari började som det gjort de senaste fyra åren nu – med lansering av Social Brand Lab! Och så här kan det se ut när jag sitter framför datorn, redo att riva av ett webinar.
Härom dagen berättade jag här på bloggen om några av sakerna jag lärde mig av den här, min åttonde lansering. Du kan läsa om det här!
Sista kvällen körde jag och Jackie en två timmar lång live på Instagram då vi pratade om kursen, svarade på frågor och så skrev jag upp alla namn, på dem som registrerat sig, på post-it-lappar och hängde upp på väggen! De hänger fortfarande där och kommer få göra det till deras examen.
Och så veckan efter så körde jag en debrief med hela teamet, så underbart att ha så många i gänget under lanseringar!
Februari var också månaden då jag anammade en ny hobby – att måla med akryl! Det är SÅ befriande och härligt men tyvärr också associerat med rätt mycket prestationsångest, jag vill ju att det ska bli BRA på en gång. Och därför märker jag att jag drar mig för att plocka upp penseln, något som känns jättetråkigt.
Får ta det på nästa terapisession.
Februari bjöd på en hel del utomhus (hurra!). Både näräventyr på gården med mackgrillen men även skidåkning med tillhörande semlor med min lilla extrafamilj.
Och så snöade det. Herrejösses vad det snöade. Nu när jag skriver detta är det april och det snöar fortfarande och nu är jag ärligt talat rätt less på det. Det är fortfarande en daglig kamp att hitta fram till hönshuset.
Om det är något magiskt den här vintern bjudit på så är det norrsken. SOM det har bjussats på norrsken. Så pass mycket att jag de sista gångerna knappt orkade plocka fram kameran för att jag hade blivit lite blasé? Skäms på mig. Verkligen.
Detta var första gången jag såg norrsken OVANFÖR mig. Oftast är det ju i norr, mot horisonten. Men denna vinter har det varit i både öst, norr och väst och rakt ovanför, något man inte är bortskämd med här nere i mellersta norrland.
Mitt sovrum ligger i norr så jag har kunnat sitta i sängen och fota norrskenet från fönstret. Såna stunder känner jag verkligen i hela mig hur lyxigt mitt liv är. Sådana kvällar drar man inte ner rullgardinen.
Som du vet är det ju valår! Och sedan sisådär ett år är jag aktiv i Centerpartiet här i Örnsköldsvik. Jag tänker att jag ska skriva ett eget inlägg om det, om att bli politiskt aktiv, om varför just Centerpartiet och att jag faktiskt står på listan – skulle det vara spännande att läsa?
Den här bilden kan vara något av det gulligaste jag har sett på vovvarna. Som skavfötters! Och så en bild på mig på en rätt vanlig onsdag.
Lite ovanlig var den onsdagen faktiskt. Jag var i stan! Och jag åt en semla! Och fick träffa Jennie! Det är ju en lite bättre onsdag.
En del skidor blev det ju! Som den här fredagen då jag hakade på Jenny och barnen som hängde i Bjästabacken på friluftsdag. Jag åkte med Jenny och Siv i barnbacken, vågade mig inte på släpliften. 🙈 Det var då det också började kännas kul med slalom igen.
Och sen så avslutade jag februari i Friluftsbyn med wifey, Sara. Det var Pond Hockey och jag åkte pyttelitet flygplan och fick hänga med en av mina bästa personer en kväll.
Veckans gäst är Petra Månström, också känd som MaratonPetra. Hon är i grunden journalist och man kan säga att hon sprang sig in i influencerbranschen när hon hoppade på att bli Svenska Dagbladets bloggare inför Stockholm Maraton 2010. Och på den vägen är det.
Idag driver hon en av Sveriges största träningspoddar, Maratonpodden och har tidigare även haft podden Ewerlöf & Månström tillsammans med före detta elitlöperskan Malin Ewerlöf.
I det här avsnittet pratar vi om Petras kommande vandringsprojekt, om mediabranschen och hur det var att vara en av de första poddarna och vilka problem det medförde till hennes journalistjobb.
När jag precis hade dragit igång mitt företag på heltid för snart 10 år sedan hängde jag mycket i Stockholms startupvärld. Lite oklart hur jag hamnade där men är rätt säker på att Twitter hade något med saker att göra.
Där var det ett konstant snack om ”global first”, investeringar i mångmiljonklassen, vem som hade kontakter på flest VC-bolag och hur snabbt man kunde ”skala upp”. Och jag trodde någonstans att jaha, det är DET det är att vara företagare.
Jag och Rebecka med serieentreprenören och affärsängeln Jane Walerud.
Det här var i samma veva som jag drog igång Better Bloggers (föregångaren till Influencers of Sweden) och tankarna gick så klart till hur jag kunde göra den där tillväxtresan med nätverket. Resan där man skulle ha utvecklare och medgrundare och allt handlade om teknik. Och att växa. Bygga. Expandera. Anställa. För det var ju allt det man skulle göra. Om man inte ville bli nästa Spotify var det ju något fel på en.
Trots att det fanns alla möjligheter i den världen kände jag mig malplacerad för att jag, till skillnad från alla andra i det communityt, egentligen inte ville driva ett internationellt bolag, göra en fet exit och investera vidare. Jag ville ju bara göra min grej.
Jag ville ju bara skapa en mötesplats för bloggare.
Ändå stod jag där och pitchade för investerare och ansökte om att få komma med i en cool inkubator (kom inte med pga hade ingen medgrundare, ensam var inte stark i startupvärlden). Men medan jag faktiskt hade en grym idé som jag brann för så fick massor med bolag, med hade en affärsidé som ingen egentligen behövde, miljoninvesteringar.
För någon månad sedan kom jag i kontakt med uttrycket ”lifestyle entrepreneur”. Eller livsstilsföretagare. Och då insåg jag vad som skavde hela den där tiden.
Jag vill inte växa. Jag vill inte ha 100 anställda och expandera utomlands och göra en ”exit”. Jag vill jobba med det jag älskar och leva ett bra liv. Jag vill tjäna pengar som kan finansiera min livsstil, jobba med andra likasinnade företagare och på riktigt hjälpa människor.
Jag vill driva ett hållbart företag. Och ha en hållbar livsstil. Hållbart för miljön, hållbart ekonomiskt men främst hållbart socialt. Hållbart för mig som människa. Och det tycker jag att jag gör.
Vi kan väl på en gång adressera elefanten i rummet.
Rubriken.
Ja, den är mer än lovligt clickbaitig. Men den är också sann. Tekniskt sett rullade pengarna in under en vecka i februari. Men den veckan var också resultatet av många många års arbete med mitt personliga varumärke, med att förfina min onlinekurs, mitt webinar och min säljtratt.
Samt någon månads förberedande arbete med just den här specifika lanseringen, kampanjen.
Att sälja en och samma produkt – en onlinekurs – för en halv miljon på en vecka är inget som kommer av sig självt. Men det är möjligt. Och det är affärsmodellen som helt förändrade mitt liv.
I det här inlägget tänkte jag att vi skulle kika mer specifikt på vad just den här lanseringen, den åttonde i raden, lärde mig.
Öppnar två gånger per år
De senaste åren har jag landat i att jag öppnar Social Brand Lab två gånger per år, i januari/februari och någon gång i början på hösten, vanligtvis augusti/september. Det finns ett antal anledningar till detta, bland annat att:
Det skapar en känsla av aktualitet, det finns peppig energi efter nyår eller terminsstarten.
En känsla av brådskande karaktär, att det är nu det gäller, annars får man vänta ett halvår.
Mitt community har börjat lära sig denna rutin vilket gör att de är redo när jag öppnar.
Samt – eftersom jag sedan 2021 släpper en modul i veckan och hela kursen på en gång så sträcker sig kursomgången nästan hela terminen (10 veckor), något som gör det svårt att öppna fler gånger med den strukturen och upplägget jag har nu. Det hinns helt enkelt inte med!
Webinar funkar!
Jag har alltid (med något undantag) lanserat och sålt via webinar. Det innebär kortfattat att man håller en gratis föreläsning, bjussar på värdefullt content i ca 40 minuter, sedan ägnar man några minuter åt att berätta om sitt erbjudande.
Det var jätteläskigt från början och jag har fått en del elaka kommentarer genom åren under webinar, kvinnor som blev extremt kränkta hur jag hade MAGE att berätta om min produkt (efter att ha föreläst 40 min gratis). Och det är jättejobbigt att få den typen av kommentarer, speciellt i början.
Så nu är det lite som ett kallbad – bestäm dig och sen bara gör det. Och titta inte på kommentarerna under själva säljdelen, ha någon som hjälper dig med det.
Men anledningen till att jag har den här säljstrategin och inte har några tankar på att överge den? Den funkar! Hela 62% av alla kurser jag sålde, sålde jag under webinar.
Vad fungerar mer?
Klarna
Sedan i höstas använder jag Shopify som betallösning när jag säljer mina kurser – av den enkla anledningen att då hänger Klarna med på köpet.
Tidigare har jag erbjudit delbetalningar själv (via Kajabi och Stripe) men efter att en för stor del av kunderna helt enkelt slutar betala efter ett tag, och jag inte vill ha den manuella hanteringen, så kände jag att Klarna is the way to go. Jag ger bort risken med delbetalning till dem, samt det är ju så enkelt att betala med Klarna och det är ett varumärke med högt förtroende.
Nästan 60% valde att betala med Klarna – det säger ju något!
Rabatter
Att rabatter funkar kom inte direkt som någon chock. Jag använder dock rabatter extremt sparsmakat av den enkla anledningen att kursen faktiskt är värd fullpris och jag vill inte sänka värdet på varken den eller mitt varumärke.
De senaste lanseringarna har jag dock erbjudit en mycket tidsbegränsad rabatt som jag tycker fungerar bra och känns helt okej för varumärket – webinarrabatter. Alltså, om du köper kursen medan vi är live på webinar så får du en rabatt, inte annars.
Mail
Jag har fått höra att jag skickar mycket mail. Och det är helt sant, jag skickar mycket mail under en lanseringen – jag vill ju inte att min publik ska missa att jag är på gång! Och att skicka påminnelsemail inför webinaren ger resultat, jag snittade på en ”show up rate” (hur många av dem som anmält sig som faktiskt dyker upp live) på 54% och konverterade 8% av dem till köp.
I do it because it works.
Vad fungerar inte?
Annonsering
Missförstå mig rätt – att annonsera på Facebook fungerar. Men det är viktigt att förstå i vilken fas annonsering fungerar. Och för mig fungerade det faktiskt relativt dåligt när det gällde att få signups på webinaren den här gången.
Annonserna hade en konverteringsgrad på 8,9% medan Instagram låg på 35% och min maillista på 26%. Inte så förvånande i sig kanske eftersom IG och mailen består av varma kontakter och annonsering är blandat varm och kall (eftersom vi pga Apples blockande av spårning inte kan välja det).
FB-annonsering har också blivit riktigt dyrt, detta har jag och Alex pratat om i ”Vad fan håller jag på med?!” ett antal gånger. Om vi gör en enkel jämförelse:
Webinar signup: ca 50 kr i snitt
Lead magnet signup: ca 20 kr i snitt
För några år sedan, kanske bara NÅGOT år sedan, kunde jag få webinar signups under 10 kronor styck. Så det har blivit enormt mycket dyrare. Därför är min strategi nu att helt enkelt annonsera tidigare i säljtratten, lägga pengarna på lead magnets och blogginlägg, och på så sätt redan ha dem på maillistan när lanseringen drar igång (du vet den som konverterade så mycket bättre).
Hoppas du fick någon ny insikt av det här inlägget, dela gärna med dig i kommentarerna av tankar eller egna erfarenheter!
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer