10 år med Leia!

Igår var det 10 år sedan jag träffade hon som skulle bli min allra bästa kompis och en av de viktigaste individerna i mitt liv – min första hund, mitt hjärtas fröjd och eviga längtan – Leia.

Det här är första bilden på oss, från när hon precis klivit ur buren på Arlanda runt halv sju på morgonen den 2 juli, 2014. Leia är (liksom min andra hund, Luna), nämligen adopterad från Grekland och bodde innan hon hamnade på sheltret helt sonika på gatan på Kreta. I den här videon berättar jag om adoptionen och hennes bakgrund!

Jag är så jädra glad att det var Leia som blev min första hund. Jag har förstått med tiden att hon är ganska speciell jämfört med ”vanliga” hundar och det känns liksom så självklart. Klart hon ska vara lite egen och speciell, något annat vore ju helt fel för MIN hund liksom haha!

Leia var med mig under mitt mest intensiva Stockholmsliv och har varit med på möten och föreläsningar och event och åkt mer tåg och bott på mer hotell än många andra hundar. Hon är extremt lättsam, snäll mot alla men ganska ointresserad generellt av både människor och andra hundar (något som så klart underlättat när man haft henne med överallt).

Hon har varit både bergsget och Ferdinand men mest av allt har hon varit min bästa kompis som inte lämnar mig en sekund. Hon sover alltid med rumpan mot mig och ligger allt som oftast mina fötter oavsett var jag sitter någonstans. Och ränner jag omkring hemma så lunkar hon efter och tittar trött på mig som för att fråga ”tänker du sätta dig ner snart, detta rännande är uttröttande”.

Ferdinand i sitt esse.

Sedan sin ”stroke” (som inte var en stroke men typ) för två år sedan så har hon inte riktigt blivit sig själv igen. Diagnosen löd ”old dog vestibular syndrome” och så som det ter sig hos Leia så är hon helt enkelt väldigt yr mest hela tiden. Det verkar dock inte påverka hennes allmäntillstånd, hon är fortfarande pigg och glad och taggad på livet men hon blev liksom väldigt gammal väldigt fort efter den händelsen. Det blir inte direkt några långpromenader eller längre utflykter längre.

Hon har svårt för trappor (jag får bära henne nedför trappan från övervåningen hemma) och hon både hör och ser dåligt. Men det är väl så när man är 12,5 (vilket motsvarar typ 85-90 i hundår), man är liksom ingen ungdom längre. Så nu är jag mest glad för varje dag jag får ha henne kvar men förbereder mig mentalt på att det kanske inte blir jättemånga fler.

Tack för de här 10 åren Leia, jag håller tummarna för att vi får några till ihop. 🧡

Här kan du se alla Leia-inlägg om du är nyfiken på mer!

Längta och göra i juli

Denna bloggutmaningens andra dag fortsätter jag att inspireras av mina bloggarvänner, denna dag Sara och hennes ”längtans- och göralistor”. På tal om att skapa förutsättningar för att ge sig själv perspektiv så känns detta som ett alldeles ypperligt sätt att försöka skapa ett helikopterperspektiv. Både över vad man längtar efter men också vad som blev av denna längtan.

Lite som att sätta mål för året, något jag var ganska duktig på ett gäng år. Problemet med att sätta mål för året är att det blir ju just det, på ett helt år, och risken är (och det blir ganska ofta så) att man missar se över dessa mål och ambitioner och glömmer helt sonika av dem under årets gång.

Jag vet inte riktigt vad som hände med juni faktiskt. Juni har jag tidigare dubbat min favoritmånad på året men det känns som att den månaden alltid försvinner så fort att man liksom inte hinner njuta?

Nåja, nu tar vi sikte på juli istället. Här är min längtans- & göra-lista med 3 saker i 6 kategorier:

För spänning

  • Cykla MTB i fjäll och nedför sagda fjäll
  • Campa. I bil eller i tält eller i hängmatta. Åtminstone en natt.
  • Dagsutflykta, kanske vandra?

För lugn

  • Göra ingenting (förutom kanske läsa eller lyssna på bok/podd) i hammocken
  • Näta om hönsgården (så jag slipper vara orolig för mården)
  • Skapa luft i kalendern

För själen

  • Bada
  • Blogga
  • Lyssna på lusten

För hälsan

  • Skogspromenader
  • Aktivt undvika doom scrollen
  • Klappa kanin varje dag

För jobb och framgång

  • Få igång automation på min onlinekursworkshop
  • Ge plats för nya idéer och lust!
  • Våga ta en paus för att få perspektiv

För mitt hem

  • Rensa på vinden när det regnar
  • Anlägg nya perennrabatter
  • Börja planera garage-makeover

Är detta en comeback?

Inspirerad (som alltid) av min kära vän Elin som utmanar sig själv att journal:a (alltså skriva dagbok eller scrapbooka eller nån blandning) varje dag i juli och dokumentera det på TikTok – så utmanar jag härmed mig själv att blogga varje dag i juli. Och självklart är detta inget jag planerat utan kör självklart igång en halvtimme före midnatt den 1:a juli. Allt annat vore ju off brand.

Jag har och har haft så många tankar kring bloggens varande och icke varande genom åren och så även nu. Men jag kommer liksom alltid tillbaka till att bloggen är tryggheten. Navet. Början på allt. Och jag har saknat den så himla mycket under dessa närmare två år som jag inte bloggat löpande eller konsekvent. Varför det blivit så har jag ju minst sisådär 31 dagar på mig att komma fram till.

Jag har känt mig otroligt vilsen och splittrad och stressad det senaste året drygt och har många gånger försökt sätta fingret på vad det kan vara som hänt. Visst, adhd-diagnosen och följande medicinering har garanterat ett finger med i spelet. Så även annan ändrad medicinering och saker i företaget och så gick min mormor bort och dynamik med vänner har ändrats och sen kanske vi slänger in lite förklimakterie där med va? För att spice things up?

För någon vecka sen gick det i alla fall upp ett ljus. Något som bloggen gjort så himla bra är att skapa perspektiv för mig. Att skriva ner och redigera bilder och liksom klippa och klistra ihop mina tanker och känslor inför saker har ju varit ett sätt för mig att processa händelser i mitt liv, något som i sin tur skapat just det – perspektiv. Och det här en stor del av vad jag känner att jag saknat det senaste året – perspektiv.

Jag ser liksom inte saker utifrån. Jag ser inte helheten utan det är som att jag står ca 2 cm från allt som händer mig och därför bara ser just det som är närmast och mest akut. Jag har svårt att se kanterna och överdelen och underdelen och ut- och insidan av vad som händer. Jag ser bara den närsynta versionen.

Så det tänker jag blir sommarens utmaning. Att finna perspektiv igen. Och samtidigt börja skapa den här minnesbanken som jag saknat så mycket. 2023 kommer liksom vara ett svart hål i minnet just för att jag inte har förevigat det här. Nåja, det kanske var en mening med det med.

Jag tänker se det här projektet som en del av projekt självkärlek. Att blogga är terapi. Det är att ta hand om mig själv och mina minnen och mina känslor och min process. Så det gör vi nu. Hej och välkommen.

Den här musiken får du INTE använda på Instagram

Katrin Zytomierska och hennes bolag Clean Eating dömdes idag i Stockholms tingsrätt för brott mot upphovsrättslagen. Detta efter att ha stämts av Abbas skivbolag i höstas för att Katrin använt sig av Abbas låt ”The winner takes it all” i reklam för Clean Eating på Instagram.

Resultatet? Clean Eating ska böta 200 000 kronor till Polar Music AB och Universal Music Publishing AB och dessutom betala nästan 500 000 kronor för Polars och Universals rättegångskostnader.

Stämningen inkom till Tingsrätten den 24 juli, 2023.

”Domstolen finner att Clean Eating gjort intrång i Universals upphovsrätt till det musikaliska verket ’The winner takes it all’ respektive Polars rättigheter till upptagningen av framförandet av verket samt producenträttigheter”, står det i domen.

Så vad har hänt? Och varför ska du bry dig?

Jo – därför att anledningen till stämningen är att Katrin använt en ABBA-låt när hon gjort reklam för Clean Eating på sin Instagram. Du får nämligen inte använda vilken musik du vill när du gör reklam på Instagram. 

Om du använder musik i ett kommersiellt sammanhang (som när du gör reklam för något, dina egna produkter eller tjänster eller ett samarbete till exempel) så behöver du ha rättigheter till den musiken. Det räcker inte bara med att musiken finns tillgänglig på Instagram, det betyder inte att den får användas hej vilt. Och sånt här behöver du ha koll på! Det är inte Instagrams skyldighet att se till att du följer lagen i det arbete du utför (även om de försöker genom att ta bort all copyrightskyddad musik på vissa företagskonton). Inte ens för att Katrin Z och hennes advokat tycker det. 🙄

SÅ – om du undrar om du får använda Instagrams hela låtbibliotek i dina samarbeten eller reklaminlägg? A big ”NOPE!” är svaret på den frågan.

Men vad får du använda då? Lugn, det finns massor (inte lika roligt som Taylor Swift kanske men ändå)!

Här är några exempel på resurser du kan använda dig av för att hitta Royalty Free Music (eller slå en sökning på det uttrycket!):

Vad gäller Instagrams ljudbibliotek så skulle jag personligen inte använda någon musik där i reklam om den inte är tydligt märkt ”Royalty Free”.

Sökning på ”Royalty Free” på Instagram t.v. och Epidemic Sound t.h.

Inbrott i hönsgården

Jag har haft höns i snart fyra år nu och varit relativt skonad från rovdjur. Visst, några gånger per år kommer höken på besök och får med sig en höna eller tre men det har alltid skett när de varit ute på gården och gått fritt. Aldrig har jag haft besök av rovdjur inne i hönsgården. Inne där de ska vara trygga.

Tills nu.

När jag byggde hönsgården sommaren 2020 var jag ju helt nybörjare på höns. Hade läst en massa och frågat runt och tyckte ändå att jag byggde en säker hönsgård med fokus på räv, grävling och hök/andra flygande rovdjur. Putsnät närmast marken och några dm utåt på utsidan (för det går inte att gräva i min trädgård, bara rötter och sten där), rådjursnät resten samt nätat tak.

Men det räckte inte.

De äldsta kycklingarna kläcktes på påskafton och tyckte om att sova i hög. 🧡

I söndags natt runt klockan 03 gick jag ut med Leia en sväng (hon är gammal nu och behöver därför nattkissa lite då och då). Jag klev ut på bron och såg i ögonvrån att nätet till hönsgården rörde sig på baksidan, precis invid hönshuset. Tyckte det var konstigt så drog på mig kläder över pyjamasen och gick ut för att kika. Det var en liten spöklik känsla över natten, runt 03 är det som ”mörkast” (fast det blir ju egentligen inte mörkt alls den här årstiden) och allt är tyst så när som på en gök som kokoar i bakgrunden. Inte ett ljud inne i hönshuset.

Jag gick runt på baksidan men såg inget utanför hönsgården och började se mig omkring där inne.

Först såg jag Maj-Gull, den ljusgråa, otroligt vackra unghönan, kläckt på påskafton. En riktig påskkyckling. Hon låg framstupa, så som hon låg och sov som pytteliten. Jag tänkte först att hon kanske sov nu också fast jag visste egentligen att det inte var sant. Klappade i händerna för att försöka väcka henne. Ingenting.

Och så såg jag dem. Lilltuppen och Gullefjun och en till och en till. Utspridda över hönsgården.

Alla kycklingar var döda.

Jag gick in i hönsgården i chock, bara gapade och viskade, ”nej nej nej nej”. En av de äldre kycklingarna blödde lite under vingen men de andra hade inte ett märke på sig.

Alla andra höns var inlåsta i hönshuset men småkycklingarna som bara var nio och fem veckor gamla hade inte lärt sig att gå in dit och sova på pinnarna än. Och jag hade inte tänkt så mycket på det, det är ju sommar varmt och well, de lär sig väl för eller senare… men det hann de aldrig.

Kycklingar

Den här bilden la jag upp på stories kvällen innan det hände och påpekade att de borde lära sig sova inne i hönshuset eftersom jag sett en räv tidigare under kvällen ute på åkern..

Och då kom jag på – den nya lilla kaninen Ninez (aka Fluffy) var ju ute i hönsgården med! Hennes bur står i hönsgården så att hon kan hoppa in och ut som hon vill men det finns liksom ingen chans att jag kan fånga henne och stänga in henne varje natt. Så hon var ute tillsammans med kycklingarna.

Så jag började leta henne. Under kaninburen och i alla skrymslen och om hon kanske grävt sig under hönshuset? Till slut hittade jag henne. Hon stod vid dörren in till hönshuset, på bakbenen med magen upptryckt mot väggen, blickstilla. Livrädd. Jag var snabb och lyckades fånga henne och hon var okej, vad det nu var hade inte hunnit komma åt henne. Men vad hade hänt om jag kommit fem minuter senare? Vad hade inte hänt om jag kommit fem minuter tidigare…? 😭

Jag hämtade en påse och samlade in kycklingarna och gick in i huset igen. Med sorg i hjärtat och ont i magen. Någon hade tagit sig IN i den trygga plats jag trodde jag byggt. Jag skämdes och kände mig skyldig.

La mig i sängen och googlade och kom fram till att den skyldiga mest troligt var en mård. Den hade nämligen klättrat upp längs med hönshuset, över putsnätet, och bitit hål i rådjursnätet som var ovanför. Det var där jag hade sett nätet svaja. Jag hade aldrig räknat med att min fiende kunde klättra. De kunde komma från marken eller från skyn, jag hade inte räknat med ett rovdjur däremellan.

Så nu då? Just nu har jag satt upp en övervakningskamera för att se om den kommer tillbaka och i så fall för att se exakt vad det är och hur den kom in. Och sen helt enkelt näta om hela hönsgården. Och till dess är hönsen inlåsta på natten och så även kaninen.

Och just nu har jag tre hönor som ligger och ruvar på ägg så kanske får vi nya kycklingar snart igen. Livet går vidare.

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier