Tankar efter valet

Det är extremt blandade känslor i mig idag. Valdagen igår var surrealistisk. Att få gå och kryssa sig själv var en upplevelse jag sent ska glömma och att få fira en väl genomförd valrörelse med alla partikamrater på valvakan igår kväll var underbart – även om det var väldigt många fjärilar i magen över det kommande valresultatet.

När siffrorna från riks började trilla in blev stämningen lite matt. Det visade sig att, om det preliminära valresultatet står sig, så har Centerpartiet tappat nästan 2% från förra valet. Mest av alla riksdagspartierna. Det är så klart ett bittert piller att svälja.

MEN.

I kommunen så vann vi. Det blir maktskifte. Tillsammans med KD och M (den gamla alliansen lever i Övik) så blir vi större än S och V och därmed blir det ett nytt styre i kommunen efter 50 år med Socialdemokraterna. Och det känns så klart helt fantastiskt att allt det hårda arbete vi lagt ner faktiskt betalade sig – nu kan vi förändra på riktigt!

I både Norrflärke (där Elin och Emma bor och har kampanjat) och Gideå (där jag bor och har röstat) så fick Centerpartiet majoriteten av rösterna – SÅ himla kul! Vår lokaltidning ÖA var på plats och intervjuade tjejerna kring bragden och jag blir så varm i magen av att (främst) Elins hårda arbete gav resultat!

Tidigare riksdagsledamot Emil Källström var på plats för att heja på – det är ju faktiskt hans mamma, Anna-Britta Åkerlind, som är vår framtida KSO – Kommunstyrelsens ordförande.

Jag är så glad att Anna-Britta är vår ledare, hon har välkomnat mig in i partiet med öppna armar och hon är klok, erfaren och precis den som kan ta den här kommunen till sin fulla potential.

Så ja, kommunvalet är jag jättenöjd med – så klart. 🍀💚

Nu återstår det att se hur många personkryss jag fick (jag vet att jag fick ett gäng för att folk har sagt det till mig – TACK till er alla!!) och vad jag eventuellt får för uppdrag. Jag stod ju rätt långt ner på listan så det är ingen självklarhet att jag får något uppdrag alls. Men jag hoppas i alla fall på någon typ av ersättarplats – jag vill ju lära mig!

Så, riksdagsvalet då?

Ju längre kvällen gick, desto mer magont fick jag. Mandatfördelningen hoppade fram och tillbaka och till slut fick vi beskedet att inget slutgiltigt valresultatet kommer komma förrän onsdag, då utlandsrösterna kommer räknas.

Tyvärr lutar det åt att Ulf Kristerssons lag är de som vinner mandatfördelningen och får bilda regering.

Det känns skit. Så klart. Inte bara för att jag ville se Annie Lööf i en regering (näringsminister igen, tack!) utan också för att detta betyder att ett främlingsfientligt parti med hundratals nazister på sina listor nu har fått avsevärt mycket mer makt i vårt land. Det är skrämmande och kan vara en förlamande känsla.

Men vi får inte ge upp.

Jag tänker så här; vi kommer inte få tyst på SD förrän de kommer till makten och kan visa vad de går för. Och hellre nu än när de har en riksdagsmajoritet och bara kan köra över allt och alla. För hade de inte vunnit nu hade de fortsatt växa, det är jag helt övertygad om.

Det är enkelt att vara i opposition och gnälla på vad alla andra gör fel, nu måste de faktiskt leverera på sina löften och sin politik. Och jag vet inte med dig, men jag har inte jättehöga förväntningar på att de faktiskt kommer kunna leverera, speciellt på lokal nivå. I Övik fick SD 6 mandat. De har fem personer på listan – vilket betyder att de inte ens kan fylla sina platser! De har inga ersättare, kommer inte kunna fylla platserna i nämnderna och sånt kommer folk att inse. Hoppas jag.

Så vi får ge dem fyra år att fucka upp och sen kommer vi igen.

Det jag är mest orolig för är klimatet och där hoppas jag ärligt talat att EU kommer in och domderar lite. För jag litar inte ett dugg på att Uffe och co kommer göra det som behövs den närmsta mandatperioden.

Hur känner du?