Lite blåsigt ute på isen.

Idag rockar jag.

I morse var jag på jobbintervju på Riddarholmen. Solen sken och intervjun gick bra och jag kände mig sådär oövervinnerlig. Och så kom jag till jobbet och trots separationsångesten kände jag att jag har gjort mitt där. Jag har gjort ett bra jobb och jag är redo att gå vidare.

Men så fick jag ett avslag från ett jobb som jag varit på intervju för och även om jag hade känt det lite på mig så blev jag besviken. Samtidigt som det bara var ännu en av de saker som puttat mig i riktningen av att gå min egen väg.

Och nu är det bara en halvdag kvar på jobbet. Sedan ska jag ut och flyga fritt. Dit vinden bär mig. Och just nu är det kraftiga kastvindar på det här lilla vattendraget vill jag lova.

InstaWeek

Kokosglass från #stikkinikki och så har Snaps öppnat sin uteservering. Hurra för vår! Kickoff m jobbet. En av dem jag kommer sakna mest.Arkiverad under "saker man glömt i skafferiet som lika gärna kunde gått därifrån själv." Bubblesbubblesbubbles!!! #lundamaffian

1. Årets glasspremiär på StikkiNikki (som jag har skrivit om här).
2. Kickoff med jobbet tillsammans med Linda (som jag skrev om igår).
3. Jag hittade ett litet potatismonster i skafferiet som nog lika gärna kunnat lämna det själv.
4. I lördags dracks det rosa bubbel hos Hanna tillsammans med Lundamaffian.

Ett litet urplock från senaste veckan ur telefonen. Följ mig på Instagram, där heter jag, inte helt förvånande, LaLinda.

Härmapan. Dock med stil.

Hello lovers. #nyaskor

Förra året härmade jag min kollega Linda när jag köpte vårskor. Hon hade köpt ett par galet snygga pjucks i canvas med öppen tå och kilklack och jag lyckades gräva reda på ett likadant par på rean framåt sommaren (jag vill för övrigt lägga till att Linda är typ den mest snajsiga människan någonsin, så cool och snyggt klädd hela tiden. Och så har hon rött hår och pratar Jönköpingska och är en av de 10 på jorden som ser bra ut i skinnskjorts).

För någon vecka sedan var jag ute och jagade vårskor (eller, rättare sagt, jobbintervju-skor) och sprang på dessa lovelies ovan på Scorett. Vansinnigt sköna och inte det minsta jobbiga att gå i, ja' ba' katching!

Kommer till jobbet några dagar efter och visar glatt upp för Linda, och må ni tro, det är exakt samma skor som hon köpte i höstas. Så klart.

Ni kan kalla mig härmapan La Linda – cool men en aning sen på bollen.

Nätdejting vs jobbsökande

En liten tanke såhär på söndagskvällen från en singeltjej på jobbjakt: att dejta på nätet är ju faktiskt lite som att söka jobb. CV:t är att jämföra med en finlirad profilsida på dejtingsajten. Komplett med en representativ (inte för tråkig, inte för galen) bild på undertecknade och en ordbajsande säljtext om varför just jag är den bästa för just dig.

En jobbintervju och en första dejt har mer gemensamt än man kan tro. Man klär upp sig, det är alldeles lagom spänt och obekvämt och man raljerar loss på ämnena jobb, ursprung, intressen, Stockholms bostadssituation och varför är man så himla bra egentligen?

Sticker man sedan ut tillräckligt så att man får komma på en andra intervju eller en tredje dejt, ja, då är det bara att skala av och bli mer och mer av den person man är ”på riktigt” och hålla tummarna för att man får behålla jobbet.

Skillnaden är väl att jag vet att jag är bra på mitt jobb. Hur jag är som flickvän nu för tiden, det har jag ärligt talat ingen aning om.

Om spicy tuna och att flyga solo.

Snart.
De här brudarna alltså. Typ världens peppigaste modemaffia. @lisvardedwall @hannahbergrothEn mycket exalterad @lisvardedwall och en mycket utsatt chokladfondant.

Denna afton har jag hängt med den här bästa modemaffian, Li och Hannah som jag lärde känna när jag jobbade med PR med Gold Digger och de båda jobbade med mode på VeckoRevyn. Jag har inte träffat dem på cirkus sådär 100 år känns det som så det var som ett litet tivoli att hänga med dem igen.

Så vi åt sushi och drack vin på Ljunggren och så pratade vi lite kärlek (båda två har typ hunnit förlova och gifta sig sedan sist) och en himla massa jobb och livspepp och hur läskigt men samtidigt fantastiskt och befriande det där med förändringar i livet är. Och så peppade jag rejält på att kanske köra mitt eget race nu ändå…

Och i morse hade jag jag en jobbintervju med ett start-up-företag som gör tokspännande saker (och har kontor precis vid Mosebacke med världens bästa utsikt) och jag kände jag-vill-vara-med-å-leka men samtidigt är jag livrädd för att röra mig utanför trygghetsbubblan som en tillsvidareanställning och pensionsförsäkring och sånt där göttit jox innebär. Men så sa Li att det här med att driva eget, det är ju så himla bra, och så blev jag lite pepp igen. Fast det är fortfarande skitläskigt.

Men sedan så tänker jag att, man lever ju liksom bara en gång och det kan ju inte gå mer än åt helvete. Ungefär så. Hur tänker ni?

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier