#grillkrig – the movie
onsdag, 3 augusti, 2011
Inga kommentarer
Ni vet den där fina kvällen vi hade på Lidingö för snart tre veckor sedan? Nu finns den som film också.
Ni vet den där fina kvällen vi hade på Lidingö för snart tre veckor sedan? Nu finns den som film också.
I måndags mötte jag upp Christian.
Vi gick till Torkels Terass som ligger precis vid mitt jobb på Münchenbryggeriet. Där känns det lite som att man är i Karibien.
Efter ett glas vin promenerade vi vidare längs med Söder Mälarstrand där vi passerade ett piratskepp, så himla flott!
Borta vid Långholmen växer träden lite som de vill.
Vid Hornstull (och i resten av staden) har alla bussar färgglada flaggor på grund av Pride. Så fint.
Vi köpte med oss bubbel och sushi och tunnbrödrulle och Pucko och låg i Tanto i fleraflera timmar.
Sedan åkte vi hem till mig och åt finfin middag på balkongen.
Och så råkade jag putta ned Christians cigarettpaket från tredje våningen och när han sprang ned och hämtade det passade han på att slänga in en rockstjärnepose.
Och sedan blev det en helt annan slags kväll som ändrade allt och nu måste jag ägna lite tid på att hitta de delar av mig själv som jag tappat bort.
Igår var det dags för min sista riktiga semestersöndag. Ni vet den då man vet att man inte behöver kliva upp tidigt på måndagen och kan göra lite vad man vill med sin söndag. Så här såg min ut.
Jag började med en liten brunch på Bagel Street Café med Jessica. De har de godaste bagelserna i stan med massor av olika goda varianter. Jag åt en ”Italion Stallion” med salami och grejs. Nomnom.
Efter två timmars pladder gick vi norrut på Götgatan när ett lämmeltåg med Segways passerade oss. Det ser lite kul ut samtidigt som jag nog skulle dö skämsdöden om jag åkte en.
Vi gick mot Gamla Stan och tittade på alla människor som njöt av söndagen vid Flyt.
Gamla Stan är så himla fin, man är här lite för sällan. Jag undrar nämligen lite om den här julbocken står här året runt.
I den här gränden hängde det vimplar. Så himla fint. Vill ha vimplar hemma hos mig.
Så småningom kom vi till Kungsträdgården. Där var förberedelserna för Pride-festivalen i full gång.
Sedan sa jag hej då till Jessica och gick till Sergels Torg för att möta upp Jenny. Där hade många många personer lämnat blommor och ljus för Norges skull.
Vi gick längs med Kungsholmens strand samtidigt som jag försökte trösta en fin vän i telefonen som var ledsen. Så tråkigt när man ska vara så glad och så blir det så fel och man blir ledsen istället. Kram fina vännen.
Hej Tre Kronor!
Till slut kom vi till målet för vår promenad; Mälarpaviljongen!
Så här glad blev Jenny då! För då fick hon äta strömming och dricka dagens.
Det var en så himla fin kväll att vi satt här i säkert 4 timmar och pratade om resor och pojkar och dramadrama. Och så fnissade vi en himla massa. Och var rätt glada att alla runt oss var turister.
Solen gick ned över Stockholm och luftballongerna prydde himlen. Sedan dansade vi schottis mot Fridhemsplan där vi tog tunnelbanan hem. En alldeles perfekt söndag.
Igår hade jag besök av en lång man och en kapten. En av dem hette Morgan.
Att inta en halv flaska rom på ca tre timmar och sedan sjunga musikalduetter klockan tre på natten, kan det räknas som acceptabelt semesterbeteende? Det var i alla fall vad jag och Christian gjorde igår kväll. Jag har inte gått utanför dörren idag, så jag är inte säker, men det är mycket möjligt att mina grannar har startat en namninsamling för att få mig vräkt. Gränsen för hur många gånger man får sjunga ”En helt ny värld” från Alladin på raken överskreds med råge.
Idag har världen gått lite i slow motion och trots Jessicas rätt barska uppmaning att jag skulle göra henne sällskap i lördagskvällen inne i stan så avböjde jag på grund av fosterställning i soffan framför ett Glee-maraton. Jag har tydligen musikalhelg. Har nu plöjt de sista avsnitten av säsong två och är nu redo för säsongsstarten i september.
Säsongsfinalen var inspelad i New York och det stinger lite av saknad i mig när jag ser de bekanta platserna och gatorna. För ett år sedan befann jag mig i ett virrvarr av känslor inför det enorma äventyret och hur utmanande det än var så var det en miljon gånger mer fantastiskt. Jag har fortfarande svårt att ta in att jag faktiskt gjorde det. Att jag trots allt levde ut min dröm. Jag blir faktiskt lite stolt när jag tänker på det. 2010 var ett magiskt år.
Ni vet ju att jag med mitt blonda fjun är i det närmaste besatt av lockar och försöker alltid hitta det ultimata sättet att få dem att hålla mer än fem minuter. Jag är väl inne på hårprodukt 67 och ungefär lika många tekniker och idag har jag lånat en av Elsa. Den är ganska enkel egentligen; locka korkskruvar, spraya tills håret är stenhårt alternativt sprayburken är slut, vänta tills det har torkat och borsta sedan försiktigt ut.
Då blir det så här. Vi får se hur länge det håller. Men medan det fortfarande är lockigt känner jag mig ganska söt. Och så har jag jätteblå naglar. Varsågod för inte en, inte två, utan TRE ego-bilder.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer